Fyra tassar på vift.

Här var det livat!

2011-09-03T16:04:00.000+02:00

Eller så inte!

Vi har iaf ÄNTLIGEN fått göra bort MH't.
Först så kan jag börja med att berätta att vi har haft en härlig sommar, inte så mycket träning - men några spår har det blivit och mååånga löpturer. På försommaren vart han rejält klådig och fick någon form av hudinfektion som jag inte fick hejd på. Så jag bokade en tid åt oss på veterinärstationen. Gjorde pricktest på honom (14 olika allergener sprutades in) - testet var negativt vilket kändes riktigt bra då jag vet att atopiska allergier är ibland det jävligaste. Hade laddat upp inför testet med att ge honom RC's "Hypo Allergenic" i 2 månader, hans mage tyckte inte alls om det fodret, men vi körde klart iaf. Både jag och veterinären konstaterade att proteiner inte kan vara problemet för min lilleman. Har nu kört in honom på Orijenfoder som är ett spannmålsfritt foder. Känns som om detta foder fungerar bra och han är fin i magen och peppar peppar så är all klåda förutom möjligen stressklådan som bortblåst. Vi får se, har tänkt boka tid igen för att ta lite prover och eventuellt utreda mera.

Just nu jobbar jag 100%, pluggar 75% plus att vovven och läxor tar upp fritiden. Så tid till socialt samkväm finns inte.

Då återgår jag till dagens MH:

Slänger in en bild på protokollet. Enklast så.

Filmerna finns att skåda på youtube med start här:

http://www.youtube.com/watch?v=WKJDEVnL0ZE

Där kan ni själva se. Det enda som inte var väntat var 3:an på skotten där han var helt fokuserad på skytten.

Nu känns det skönt att ha fått det överstökat. Kommentaren jag fick av beskrivaren var ungefär att han är en cool kille som inte skäller i onödan:) Och sedan att han är som schäfrar är mest. Sedan beskrev hon såklart mer i detalj alla momenten.

På återseende!

Aramis friröntgad.

2011-02-07T23:22:00.002+01:00

HD A och ED ua....Känns superduper.
Dundermycket i skolan just nu, därför det står lite stilla här i bloggen.

På återseende :)

Störning!

2011-01-13T01:49:00.003+01:00

Perfekt att utnyttja att man har n 4 månaders tokig terriervalp. Han fick springa fritt och störa lite när jag och lilleman tränade lite. Får allt vara övertydlig - men det ska nog bli bra så småningom :)

11 Januari.

2011-01-11T01:56:00.004+01:00

Så äntligen har vi haft mildare väder nu i två dagar. Det har varit underbart.
De senaste dagarna har vi varit ute och kört, promenerat och umgåtts med våra vovvevänner. Monica bjöd på underbar paltmiddag på söndag.

Idag så har vi flängt runt, först var vi och hälsade på en kompis som har småbarn och en hundkille på snart 3 år - riktigt trevligt var det och bra socialträning. Efter det bar det av hem till mor och far där Aramis fick leka lite med Viggo. Sen efter det mötte vi upp med Monica, Micke och Sara och gick en lång härlig promenad, fast vi bara hade planerat in en kortis. Efter den promenaden gick vi förbi mor och far. Mamma tog Viggo och följde ut på en liten promenad hem till oss. Väl framme tog vi tvåbeningar en fika och fyrbeningarna tog sig en siesta.

Det är så underbart när man ser hur bra hundarna fungerar ihop, vad tryggt det är. Man blir alldeles varm och myser i hela kroppen.

Låter bilden tala;

Sista veckan ledigt nu. Sen börjar allvaret - det är blandade känslor må jag säga, tycker att detta lov har gått på tok för fort.
Det enda jag riktigt ser fram emot är att ridhusträningen startar nu till helgen. Det ska bli så himla skoj! I 12 veckor kommer vi att träna där varje lördagskväll, sedan börjar det vara vår ute . Jag saknar solen och längtar efter våren, men snart så!

Apportträning.

2011-01-04T16:02:00.003+01:00

En liten snutt som visar att det börjar ta sig :)

Man får allt lov att träna inomhus idag eftersom det är -28 grader ute.

Ha det gott och på återseende!

Julhälsning.

2010-12-19T19:12:00.003+01:00

Det var inte igår.

2010-12-08T20:29:00.005+01:00

Nu har det hunnit hända lite sedan jag skrev sist. Vi har haft många riktigt kalla dagar, men också många fina dagar. Det har varit Per som har tränat mest med Misse senaste månaden vad gäller fysträningen, han har till och med byggt en kälke så nu har Aramis fått börja dra på "riktigt". Ska väl våga mig upp på skidorna här under jullovet också hade jag tänkt. Har full rulle i skolan, skrev biologi/genetikprov i fredags, har kemikursprov nu på fredag, algebraprov på onsdag, kursprov i fysik torsdag och nationellt matteprov veckan därpå - så man vet vad man har att göra. Måttligt skolless för tillfället men det är bara att bita ihop nu sista svängen, sedan börjar det ju nya kurser efter jul :)

Apporten har dock genom nåt mirakel börjat fungera jättebra, och det helt utan att jag ens tränat den på över två veckor, helt plötsligt så. Men än är det en bit kvar, men han tar den och håller den så vi har ju kommit en lång bit hursomhelst.

Så till den största nyheten; Aramis har ju fått en lillebror, mamma och pappa var i helgen ner till Kramfors och hämtade en Terrier Brasileiro, en liiiten kille som inte hunnit få något namn ännu. Dock ett litet monster/duracellkanin. Lägger in en film på Misse och "plutten". Nu har jag verkligen fått ett kvitto på hur himla snäll min vovve är, han är verkligen det, enda problemet är att han inte riktigt själv förstår hur stor han är.

Här är klippet; http://www.youtube.com/watch?v=M_NkTRPxeoA

Jaja, that's all for now.

Summa kardemumma.

2010-10-09T01:33:00.002+02:00

Det är mycket just nu såhär i mitten av terminen och med en studietakt på 125%. Men jag håller mig flytande än så länge.

Aramis träning har dock gått framåt i många avseenden måste jag säga. Det känns verkligen så. Apporten har vi börjat jobba mer med och förhoppningsvis ska väl den fungera snart.

Senaste två veckorna känns det alltmer som om han har börjat komma in i den sk. "sista könsmognadsfasen"... om inte annat så är det då en fas han är inne i nu, sen vad det heter det skiter jag i, men någonting är det iaf. Han är just lite övertaggad och flamsig och lite stressig/"kliig" stundom, så det blir inte alls lika mycket psykträning nu. Utan nu gäller det att hålla allt lagom för att inte trycka på för mycket. Han är känslig min lilla vän.

Har hjälpt Monica med flyttbestyr senaste veckan, får henne som granne nu och det känns riktigt roligt. Tror och hoppas att hon kommer trivas riktigt bra i sin nya fiiiina lägenhet!

Det har varit en riktigt fin höst i år och man vill inte att den ska ta slut, men det börjar märkas alltmer att vi går mot mörkare tider nu - man får nästan lite ångest! Men det roliga kommer att bli all konditionsträning som jag har planerat in. Måste ju träna in kommandona ordentligt nu så att jag vågar ställa mig på skidorna bakom lilleman (?).

Har lång helg denna helg torsdag-söndag, vilket känns riktigt bra. Igår for jag ut på klubben vid lunch och tränade litegrann, tänk - snart är där snö!

Har också tänkt att jag ska boka tid för röntgen ganska så snart. Känns lika bra att få det bortgjort nu! Skulle vilja ha Mh't överstökat också, men inte så mycket att göra åt - utan jag hoppas att det till våren "utlovade" ska bli av.

En bild från Hirvas!

Nattinatt!

Vackra dagar.

2010-09-12T12:31:00.005+02:00

Hela denna vecka har vi haft turen med oss vad gäller vädret måste jag säga. Har varit ute några kvällar och tränat med lilleman och just nu känns det som om det går framåt. Vi har haft turen med att det har varit flera andra ekipage ute medan vi tränat så störningen har varit bra! Visst har vi bakslag och diskussioner, men på det stora hela så känns det som om det händer grejjer.

Har varit ute och promenerat upp på Hirvas på Måndag i stekande hetta, Misse passade på att ta sig ett dopp på nervägen. Han har fått vara dagbarn hos sin "farmor och farfar" 3 dagar denna vecka, de har också varit ute med honom och han har fått baaada mycket och vara ute lääänge. Vilket har resulterat i att han har varit riktigt trött när jag har hämtat honom efter skolan. Det har varit skönt på så vis att jag själv varit ganska trött, så då har jag inte behövt sticka ut med honom direkt utan jag har tagit det lugnt och farit och tränat först mot kvällen.
Dock har han förmodligen satt i sig något konstigt under torsdagen, för han var riktigt risig i magen natten mot fredag. Och så även fredagsförmiddagen. Inte mycket att göra åt - fastade honom fredagen fram emot kvällen då han fick lite kött och ris, sedan samma på lördagsmorgonen för säkerhets skull. Men redan på fredagseftermiddagen så hade det gett sig. Men bättre att ta det säkra före det osäkra.

Ganska mycket i skolan just, kommer skriva 14 prov innan jul - och jag kan lova att det både räcker och blir över.

Så på fredag så for jag och en vän ut i skogen och grillade lite, det var jättehärligt. När vi kom hem och vi båda (Jag och Aramis) stank av grillröken så bestämde jag mig för att han ska få sig ett bad, med schampo. Dels för att han har badat så mycket och dels för att han håller på och fäller just nu. Nu luktar han nyponros.

Igårkväll var vi ut jag Misse och Per med Monica och Lena och vovvarna och tränade... det var jättekul och man får så mycket hjälp av varandra - goda tips och råd:)
Har fått bra hjälp av Monica i veckan med hur jag ska träna med apporten. Det går bra och jag tränar alla delar i själva apporteringen separat - och det går framåt!

Nu ska jag gå och kurera min förkylning som jag visst har dragit på mig - har
nämligen inte tid att vara sjuk nu!

Imorgon blir Aramis 1,5 år, tänka sig.

En trött liten kille!

Vackra höst.

2010-09-03T22:10:00.004+02:00

Är så vackert ute just nu...och framförallt så är det myggfritt.

Vi har tränat ute på klubben och jag har kört mycket positionsträning, just för att få fokuset på mig och inte på allt och alla andra...som tur är har det varit annat folk ute och tränat samtidigt som oss nästan var dag så vi har fått bra med störning. Och han har skött sig över förväntan bra. Tycker mig se att positionen blir bättre och bättre och han kan om han vill min lilla vän, dock tjorvar vänstersvängarna. Men det jobbar vi på, har börjat köra lite vänstervolter bara för att få in honom i ett bra "vänstersvängsläge" så att jag får chans att verkligen berömma honom där jag vill ha honom.

Här är en bild ifrån torsdagskvällen.

Idag fredag så har vi varit ut till Iso Puolamaajärvi och plockat upp årets potatisskörd. Har varit en härlig dag, med fint väder. Låter bilderna tala. Kan berätta att jag kom hem ikväll med en mycket trött hund:)

Annars så går det undan, minst sagt full rulle i skolan, men kul är det.

Nu får det räcka, ska kolla en film och sedan är det god natt!

På återseende.

Kanske på tiden...

2010-08-27T00:13:00.002+02:00

...att jag skriver lite här!

Har varit så trött sista tiden att det har varit näst intill obeskrivligt. Inte gör det saken bättre att det nu direkt vart full rulle i skolan med algebra, matte, fysik, kemi och biologi på schemat, men vad tusan; när man tror att man inte har någonting mer kvar att ge - så har man minst 50% kraft kvar - är det inte så det sägs?

Förutom att jag har jobbat en hel del så har vi har spårat, tränat lydnad och joggat. Här för någon vecka sedan var jag ute med Monica och vi lade för första gången ut ett spår åt Misse med övergångar - det gick över förväntan bra. Har inte lagt något fler spår med övergångar sedan dess, så det borde jag nog ta tag i här snarast. Det märks på lilleman att nu är det lite rusningar i systemet. Han är helt olika beroende på dagsformen. Ena dagen kan han allt, andra dagen ingenting och tredje dagen kan han sisådär. Ena dagen är han cool, andra dagen är han stissig och den tredje dagen är han halvtomhalvt. Kan inte förklara bättre än så. Men det hör väl ungdomen till har jag visst hört!

Förra helgen var vi ett gäng på nio personer som hade arrangerat en träningshelg tillsammans. Det var en superkul helg! Alla hjälpte alla, vi körde lydnad, spårade, skotträning, grillade och endel tränade även lite bruks/lydnad + att vi åt god mat. Hade tyvärr inte med mig kameran denna gången.

Kommer att plugga över hundra procent denna termin plus att jag ska jobba deltid - så det kommer nog bli aningens fattigt här i bloggen. Men det bjuder jag på.

Nu är det nattinatt!
/Tröttmössan Johansson.

Träning!

2010-07-31T23:11:00.005+02:00

Vi har tränat aktivt hela veckan tillsammans med Lena och Puma. Vi har tränat hopp över hinder, position, ställande mm. Det har gått ganska så bra. På onsdagen for vi ut och lade spår, jag lade spår åt Puma och Lena lade spår åt Aramis, sedan lade Lena även ett spår åt Nova. Det som kanske var lite dumt var att vi var i farten då det var som varmast....det var riktigt hett den dagen, men trevligt hade vi det och det gick ganska så bra. Misse spårade bra, men halvvägs gjorde han ett ganska stort tapp och vart trött. Men efter det gick det som på räls till slutet igen så ett tapp med en liten vila i hettan gjorde ingenting. Här kommer några bilder som jag har stulit ifrån Lenas blogg:

Puma har hittat en apport.

Misse

Nova är redo.

På onsdagskvällen for jag sedan ut med Monica och vovvarna och promenerade på stan, där min lilla jycke passade på att bada i båda fontänerna. Han fick sig en dusch sedan när vi kom hem, för man vet ju aldrig riktigt vad som kan finnas i vattnet på stan! Hursomhelst så var det en riktigt härlig promenad.

Dessa bilder är tagna ifrån Monicas blogg:

Jag och vovvarna.

Monica, Micke och Sara

Misse i en av fontänerna.

På fredagen var det meningen att vi skulle ta en vilodag. Men så blev det inte riktigt! For runt på stan och flängde och var in på alla möjliga affärer och handlade lite smått och gott. När vi väl hade handlat på Dollartstore så kom jag på att deras stora parkering var en utmärkt plats med bra störning att träna lite lydnad på - sagt och gjort. Körde lite positionsträning och även en platsliggning där, det gick riktigt bra!

Idag lördag har det minst sagt varit en hunddag. Jag, Per och Monica gick med vovvarna från Kullen till Malmberget och sedan in till Gällivare. Kan tippa på att det var en promenad på cirka 1,5 mil. Riktigt härligt var det och lång tid tog det :)

Senare på kvällen hade vi planerat spårning Jag, Per, Monica, Lena och Marie-Louise plus alla vovvar. Klockan 19 träffades vi hos Monica, Sedan stack vi ut efter bomselevägen och alla lade ut sina spår. Medan spåren låg gjorde vi upp eld och Monica hade tagit med kaffe, korv och fika. Så vi mös på en stund innan det var dags för spåren. Jag lade ett apellspår år Misse. Idag gick han klockrent - det kändes nästan som om spåret skulle ha varit för kort. Men nu är jag taggad till tusen, så kanske så åker jag ut imorgon och lägger ett spår, fastän jag hade tänkt att han skulle få sig en vila imorgon. Nåväl, vi kom hem från skogen efter 22 och nu är både matte och jycke ganska så trött. Här är en länk med några bilder från ikväll: http://www.facebook.com/album.php?aid=239772&id=539180375&l=647a6c5aa4

Detta vart alltså en komprimerad berättelse efter en lång och givande - inte för att tala om fullspäckad vecka.

På återseende!

Kurravaarahelg.

2010-07-19T21:27:00.006+02:00

Helgen har varit kanon! Vi var fem deltagare vilket var alldeles lagomt. Fyra från gällivare; jag, Monica, Marie-Louise och Anna. Sedan var det en jättetrevlig tjej från Kiruna - ursprungligen stockholm tror jag som också var med. Känns som om vi var ett bra gäng och riktigt trevligt har vi haft det. Blir ett alldeles för långt inlägg om jag ska skriva allt, men litegrann ska jag berätta hade jag tänkt. Jag och Monica kom till Kurravaara på fredag eftermiddag.

Vi har varvat teori och träning, jag har fått många idéer till fortsatta träningen och det känns som om det denna gång gick mycket bättre än sist vi kursade, inte för att det gick dåligt då - men det är som om han har landat aningens mer sedan sist. Vi har tränat med apporten, hopp över hinder, ingångar, läggande, ställande mm. Gjorde en platsliggning där vi fick beröm för att han ligger så fint och avslappnat... det betyder att vi kommer fortsätta som vi hittills gjort med den träningen, men kanske öka på svårigheten och lägga in störningar. Platsliggning kan man nog aldrig träna nog! På söndagen var han ganska så trött så till en början körde vi på rätt lugnt, men till sista passet så hade han hunnit "vila sig i form" så vi fick till några fina lägganden på slutet!

Vi har bott i en lavvu(kåta) jag och Aramis - det var riktigt mysigt, kändes lite som att leva vildmarksliv. Kanske jag och misse ska sticka ut med tält och vandra någon helg här framöver?!.

Vi har ätit god mat, grillat, fikat, "kaffat" och Aramis har badat. Det har minsann skrattats en hel del denna helg. Carina och Lasse ska ha ett stort Tack för en superduperhelg. Stämningen har varit på topp hela helgen verkligen! Är nog inte många människor som är så gästvänliga som de är. Kurravaara är jättevackert, och för att komma sig ut till Carina så måste man åka båt. Jag kan berätta att Aramis nära inpå välte båten på fredag då vi åkte över - vilket gjorde mig måttligt spänd på söndag då vi skulle hem, och åka båt igen. Men nu hade han ju åkt båt redan så denna gång gick det kanon, han hängde med framtassarna över båtkanten och doppade ner huvudet lite då och då medan vi åkte över. Min härliga men besvärliga lilla plutt!

Det är så givande att kursa, man får idéer och inspiration, inte minst av att titta på de andra deltagarna. Miljön känns också som en riktigt bra träning i sig, har försökt ha med Aramis större delen av tiden, så han har fått studera de andra ekipagen både leka och träna på planen.

Aramis vaktar helgbostaden.

Fler bilder: http://www.facebook.com/album.php?aid=236264&id=539180375&l=765b10760d

Ser fram emot nästa gång, för det blir det definitivt!

Det var en gång.....

2010-07-14T01:10:00.003+02:00

Jag är ju bara en sådan som ofta reflekterar över hur fort tiden rusar. Kan inte hjälpa det. Och min teori är som sådan att när man till exempel är 5 år gammal så är ett år av ens liv en 1/5 av allt man ditintills har upplevt, alltså en ganska stor del. Sedan när man är 20 år är ju ett år bara en 1/20, när man är 50 blire alltså bara 1/50 och så vidare. Allt sätts ju i paritet med hur gammal man är och i relativitet till upplevelser. Alltså enkelt förklarat så upplever man att tiden rusar mer och mer ju äldre man blir. Jag kommer så väl ihåg tiden då ett sommarlov var en oändlighet, medan jag nu knappt hunnit göra hälften av vad jag planerat under sommaren, samtidigt som jag inser att snart knackar hösten på dörren!

Nog om det!

Vi har spårat och tränat en hel del ute på klubben senaste veckan. Har varit jättekul och vi gör framsteg inom vissa områden känner jag. I helgen reser vi till Kiruna/Kurravaara där vi ska kursa för samma tjej som vi kursade för i Maj. Känner mig riktigt peppad. Marie-Louise och Monica ska vara med på samma kurs. Kursen börjar egentligen på fredag, men eftersom jag jobbar - och Monica också så åker vi dit först på fredag eftermiddag.

Imorgon är det surströmming med tjejjorna på schemat, det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Tänka sig att för ganska exakt ett år sedan så var min lilla kille verkligen liten....herregud, kolla bara!

Stora öron.

Oskyldig och trött.

En törstig "bebis".

Det var allt för denna gång, nu är det godnatt!

Senaste månadens bravader.

2010-07-04T22:58:00.004+02:00

Egentligen har vi väl inte gjort så mycket annorlunda sedan sist. Vi har spårat, tränat, promenerat, joggat och gjort sådant som vi gör i vanliga fall. Dock har pälsen kommit tillbaka efter tre månaders fällning, så nu ser lilleman inte alls lika förskräcklig ut.

De sista tre veckorna har vi knappt varit ute på klubben och tränat. Var ut en sväng förra helgen, mitt på dagen - och trots att det var lördag så var vi ensamma där ute. Passade på att leka lite på agilityplanen medan vi var där, det tyckte han var roligt.

Idag har min syster åkt hem, hon och barnen; Stella 2,5 år och Le0 5 år har varit här i 10 dagar. Aramis och Leo vart bästa vänner ganska så direkt. Nu senaste två nätterna har båda barnen sovit över här, till Aramis förtjusning, men det märks på min lilla vovve att barn är utmattande. För han har varit ganska så trött och slut och ibland bara somnat mitt i "kaoset" så att säga. Tur att man har världens snällaste hund och slipper oroa sig. Har inte ens behövt fundera på att han skulle göra någonting dumt eller försvara sina grejjer gentemot barnen. Fast å andra sidan så är syrrans barn ganska lugna, om än högljudda stundom:) Men det spelar nog ingen roll, för det ligger inte i hans natur att ens fundera på att göra dumheter som så - och det ska han aldrig få behöva ta till heller, så är det ju bara!

Lägger upp lite bilder. Själv kommer jag jobba eftermiddag kommande vecka, går ju egentligen ständig förmiddag - men nu blev det en liten ändring, men det gäller bara denna enda vecka. Och sedan är det ju så att eftermiddagsskiftet genererar lite bättre lön, så det tackar vi för sedan!
Ska ta mig ut på klubben någon dag innan jobbet hade jag tänkt, sedan blir det sena joggingpass på kvällarna, då jag slutar 22. Men det är ju egentligen som skönast att springa på kvällen tycker jag. Nä nu ska jag gå och dona med "hundmaten" som kokar på spisen.
Har säkert glömt att berätta en massa, men vad gör väl det.

Ha det gott!

Jobba och sova...

2010-06-06T22:47:00.002+02:00

...eller inte sova alls!
Har varit en konstig vecka och jag har varit totalt tom i bollen. Sovit en sisådär 3 timmar i snitt per natt och det gör ju sitt. Är jobbigt när man är helt grön på ett jobb och inte är så kallat "självgående". Jag är ju en sådan som har som tycker att det blir jobbigt när det inte finns någonting att göra. Men det kommer jag vet. Snart får jag nog gå med i någon "Stresshanteringsgrupp" om inte annat:) Halvt på skämt, halvt sanning!

Men litegrann har vi ju såklart hunnit med; vi har tagit oss ut på joggingturer nästan varje dag, promenader, han har fått ett spår och så ikväll var vi ut på hundklubben och tränade. Har egentligen inget speciellt att förtälja, känner bara att jag vill skriva och delge att jag är så himla glad just nu och det känns som om kontakten är på gång och att det händer grejjer inuti min lilleman. Han klarar att fokusera mer än jag trodde tydligen och jag kände att jag bara ville hoppa och skutta runt där som värsta galningen då han gick som bäst, men för att vara på den säkra sidan och undvika att bli klassad som alltför mycket idiot så höll jag lite band på mig själv och tjoade lagomt.

Well, plikten kallar 06.00 och klockan ringer 4.40 så nu är det kväller.
Nattinatt.

En vecka senare..

2010-05-31T01:06:00.004+02:00

Kursen har gett mycket och öppnat upp för en massa tankar i min annars ganska så snurriga skalle. Den motsvarade alla förväntningar och mer därtill. På lördagskvällen for vi ut några stycken och lade spår, tänkte lägga ett motivationsspår åt lilleman, vilket inte alls var bra. Han gick upp i på tok för mycket stress - så fler sådana spår blir det inte av, nu vet vi det. Sen kan det ju säkerligen höra till saken att klockan var kväll och vi hade kursat hela dagen. Han var nog egentligen mer trött än tröttast. Men när man har en matte som inte alltid har hjärnan på rätt ställe så kan det bli så. Nåväl, ingen skada skedd. Kom hem efter 22 - kursen startade 9.00 på morgon - så jag kan lova att vi stupade i säng. På söndag, sista kursdagen tog vi det litet lugnare eftersom jag märkte han var ganska slut. Kursen slutade med en utvärdering och så fick vi alla träna på att marschera utan hund, vilket är nyttigt. Det gäller ju att ha kroppskontroll, och att hjälpa hunden förstå vändningar, svängar, stopp mm. Orkar inte detaljera mera utan det får räcka så:)
Länkar till mitt fotoalbum med lite kursbilder:

http://www.facebook.com/album.php?aid=219564&id=539180375&l=38c1174466

I veckan har det varit promenader, joggingturer, små lydnadspass och en tur till spårskogen med gänget. Han spårade jättefint. Lade ett ganska kort spår, för att jag ville få till en positiv minnesbild och det fick vi.

Annars har det varit en hel del plugg inför matteprovet jag hade i fredags. Imorgon är sista skoldagen och på tisdag börjar jag jobba.

Ikväll var vi ut med Per, Monica, Marie-Louise och Lena och tränade. Tror aldrig nästan att han har gått så bra ute på klubben som han gjorde idag. Så nu är vi sporrade båda två tror jag. Har beställt en klövjeväska som jag hoppas på ska komma snart. Tror han kommer gilla det och det är perfekt, för då kan han bära vattenflaskorna när vi beger oss ut på en joggingrunda eller en långprommis.
Härmed avrundar jag. Har säkert glömt att skriva in en massa saker vi gjort. Men det kommer mera. Vi har ju en heeel lååång sommar framför oss.

Nattinatt.

Kurs!

2010-05-22T08:19:00.002+02:00

Sticker in ett snabbt inlägg. Igårkväll startade kursen med teori och mål. Var mycket intressant Carina hade att säga. Kom på en del saker som jag inte tänkt på tidigare igår. Det jag vill lägga fokus på i helgen är just kontakten - fokus! Känns verkligen spännande och jag tror det kommer bli en inspirerande helg, hur det nu än går.

8.20 - vi börjar dagen nu klockan 09.00, så det är dags att sticka.
Kanske kommer det ett inlägg ikväll.

Au revoir!

Onsdag!

2010-05-19T11:28:00.003+02:00

Igårkväll var vi ut på klubben. Tränade litegrann - vi jobbade endast med kontakten och fotpositionen. Kämpade verkligen på så svetten rann när jag skulle göra mig intressant. Gick väl inte sådär 100 bra heller. Jag har varit helt utan motivation för att träna sista dagarna, i helgen blir det kurs och jag hoppas jag får tillbaka lite av motivationen då. Igår fick han också ett litet spår att klura på och efter det var han helt kaputt slut och nöjd lilleman.

Jag har nog en riktig formsvacka just nu, irriterad över småsaker och känner att det går så bra för alla andra men inte för oss. Vi kanske ska hålla oss till promenader och spår enbart och skita i allt annat - för det känns som om jag verkligen inte kan någonting.

I helgen var jag med Monica till Jokkmokk där hon dömde i lydnad. Var inte så många tävlande, men de var jätteduktiga allihop. Önskar jag också skulle kunna träna för att kunna komma någonstans, och kanske kunna få lite resultat. Hoppas nu innerligt att kursen ska ge nyttiga och bra tips för det är inte kul just nu. Inte så att han beter sig illa eller så. Men jag känner att jag inte får respons eller kontakt med honom när vi jobbar. Hur ska man då kunna göra någonting egentligen när hela världen är så mycket roligare än matte?

Slut på klagandet - min Misseman är finast i världen oavsett!

Spårpremiär.

2010-05-14T11:27:00.005+02:00

På Onsdag var det spårpremiär. Åkte ut och lade ett litet spår med två apporter och godis. Godisarna struntade han i, likväl andra apporten..... han ville bara till slutet och nonchalerade allt det andra. Låt gå tänkte jag och gjorde ingen grej av det. Han hade förmodligen längtat så. Då är det ju bara det att han har blivit något starkare sedan vi sist spårade, så det var bara att hålla i hatten för att han inte skulle raska på för snabbt i spåret. Man såg att han vuxit en bra bit när väl selen skulle på - fattades väl en 15-20 cm runtom - men som tur är så är selen ställbar så jag fick den att passa.

När vi kom hem så vart det lite vila. Senare tog vi oss ett joggingpass upp till kaptensgården och tillbaka. Han har blivit så fin att springa med och det är så kul att se att han gillar det lika bra som jag. Vi jobbar hårt inför sommarformen nu både jag och lilleman. Tänk er bara: en Schäfer med magrutor. HAHAHA! Skämt åsido, men det är så skön känsla att verkligen använda kroppen.

Senare på kvällen åkte vi till en kompis och hälsade på. Efter en kopp kaffe bestämde vi oss för att åka in till stan och det gjorde vi. Studenterna hade mösspåtagning, krogarna var öppna, det var jänkecruising och en massa liv. Vi promenerade en timme kanske. Det är så kul att se att han fungerar så bra i så stökiga miljöer. Fast det kan ju ha och göra med att vi bodde där medan han var liten och känner igen omgivningen? Vad vet jag, bara en tanke.

Igår då. Monica hörde av sig vid lunch och vi bestämde träff vid halv två för att bege oss ut och spåra. Sagt och gjort, vi la ut spåren och stack och rastade vovvarna. Under rastningen vart det lite småbus och Aramis var överlycklig. Han har verkligen börjat smaka på sin egen broms och det är så kul att se. Sara var igång och ville busa upp honom stundom, men när det började bli för slamsigt och någon av oss sa till så pep han många gånger iväg till Pappa Micke istället och pejlade av läget där. Det är så svårt att förmedla i text då alla hundarna verkligen har starka personligheter. Men det var bara så härligt och avslappnat trots två skitungar (A & S). Det är nog så att de är ena härliga skitungar.

Monica och Micke gick det första spåret, han gick lugnt och sansat och avvek nog inte många millimeter ifrån spårkärnan. Men trött det vart han, det är så kul att se Micke spåra och han är verkligen en målbild att sträva mot. Sådär duktiga vill vi också bli "när vi blir stora"!

Sedan var det Aramis tur, oh jösses så slut han blev. Fick stanna upp och verkligen samla sig under spåret, trots att det inte var ett särskilt långt spår. Men han hittade båda apporterna och var mer än nöjd efteråt. Mammas hjärta, hans hjärnkondis ligger verkligen inte på en hög nivå nu. Klart så är ju spårarbetet verkligen betungande och kräver en hel del ifrån hunden. Det är ju över ett halvår sedan som han har spårat sist, så jag har inga förväntningar såhär i början. Han var ju så ung förra året så det känns som om vi kanske får köra om lite ifrån början i år :) Spårsäsongen har bara börjat och jag ser verkligen fram emot alla kommande spårturer ut i skogen. Ska bli så kul att se hans utveckling nu när han är äldre och jag tror nog spårandet i sig kan hjälpa till att förbättra oss på många andra plan.

Sist men inte minst så var det Saras tur. Hon var så laddad innan att Monica fick hålla i rejält i linan. Monica hade lagt ett spår som hon grubblade lite över innan och trodde det kanske var för långt. Men icke det. Det var fart och fläkt, hon gjorde något tapp men redde snabbt ut problemet. Ungefär som: "Morsan, ta't lugnt och häng me bara - jag fixar det" :) Hon hittade nog alltihop i sitt spår tror jag. Det var som en helt annan hund i spåret om man jämför med förra året, hon var så trygg igår. Monica och Sara har ju tränat en hel del nu i vår och jobbat upp hjärnkondisen. Och det märktes väl. För även om hon var trött så klarade hon ändå av att sortera. HÄRLIGT!

På kvällen åkte jag och Monica ut på klubben och tränade med Lena och Puma. Vi började med en platsliggning där såklart jag och Aramis fick agera bra störning åt de andra eftersom han helt plötsligt inte kom ihåg vad ligga kvar och vänta innebar. Han rullade, åmade, kråmade, låg på rygg, sträckte sig och gjorde allt annat än att ligga stilla. Så jag fick nog lägga om honom ett x antal gånger. Men det gick ju bra tillslut. Glömde ge honom manualen innan vi åkte ut på klubben så han hade ju inte hunnit plugga och träna in innan :-)

Sedan körde alla på med sitt, jag och Aramis skulle enbart jobba med kontaktövningar hade jag tänkt. Men det gick inte alls. För jag existerade inte. Det är inte så lätt att försöka vara rolig och intressant så efter en stund gick jag och satte honom i bilen eftersom jag kände att jag höll på att bli förbannad. Min ork var slut. Jag gick och tittade på Monica och Lenas träning en stund istället och kom på bättre tankar. De är så duktiga båda två - verkligen! När de tränat klart tog jag ut lilleman igen och vi körde en liten övning där Monica höll honom, jag kutade iväg och lockade på honom och när han kom efter i 110 knyck så "fångade" jag upp honom i "fot". Det gick jättebra, det var en övning jag nog ska jobba lite mer med för att få upp "Matteintresset". Efter det satte vi oss alla ner på gräset och surrade , utvärderade och jämförde lite erfarenheter. Det var så härligt och jag fick tillbaka motivationen och bra tips ifrån både Lena och Monica. Många tack till er.

Efteråt så for jag och Monica till kiosken och tog oss varsin mjukglass. Ett perfekt avslut på en härlig dag! Imorgon ska jag följa med Monica till Jokkmokk där hon ska döma. Jag tror det blir roligt och att jag säkert kan hitta lite inspiration där. Nästa helg blir det kurs för mig och Aramis, jag funderar på vad jag ska välja ut att jobba med. Men som nummer ett kommer i alla fall kontakten, har inte helt bestämt resten.

Nåväl, tror nog detta är det längsta inlägg jag någonsin skrivit. Men det ska inte bli någon vana:)

Ha det gott!

Full rulle.

2010-05-10T01:20:00.002+02:00

Så skönt att lilleman är frisk nu. Idag (Söndag) så har vi varit på ett litet joggingpass på morgonen, 40 minuter - aktivt joggande kanske 25 minuter, vart ju såklart rastning innan och lite promenerande efteråt. Sedan på eftermiddagen promenerade vi 6-7 kilometer. Var så härligt. Imorgon när jag slutar skolan hade jag tänkt (om nu allt går som planerat) sticka ut på klubben för att träna lite.

Är ju inte länge kvar tills vi ska gå kurs, känns som vi kanske borde komma igång lite innan. Fast man går väl kurs för att lära sig?

Har varit en fullspäckad helg minst sagt, med än det ena, än det andra. Har ikväll fått upp bord och parasoll på balkongen, så nu är det fixat för att kunna sitta där ute och dricka morgonkaffe. Nu är det bara lite blommor som saknas, men det ska ordnas antingen till veckan eller så nästkommande.

"Aramis" gapande åt andra hundar är nog till 99% borta, kan inte komma ihåg sist han vrålade. Så det känns bra, det går ju bara bättre.. Han raggar dock fortfarande då det ibland kommer läskiga typer, men va fan - han är ju bara ett år och inte trygg än. Konstigare än så är det ju inte.
Såklart vet man ju att bakslag alltid kommer, jag räknar då med det i alla fall. Så är det ju med det mesta. Men då har man ju åtminstone någon minnesbild att sträva emot.

That's all for now! Ska studera lite blåvalar och sedan blir det lopplådan. Har åter en skön vecka, endast skola Måndag och Tisdag. Men det är ju slutet av terminen så det är en hel del att plugga inför prov och så ändå.

Mardröm!

2010-05-07T12:22:00.004+02:00

Hojja, drömde inatt att det var kväll och att jag kollade lillemans tassar innan vi skulle gå och sova. Då upptäckte jag att han hade djupa breda, cirka 0,5 centimeter och kanske 1 centimer djupa - sprickor under alla trampdynorna. Som tur är så var det bara en dröm! Hemska värld!

Nu mår han bra och det känns som om " förkylningen" är puts väck! Jag längtar bara tills nästa vecka så att vi vågar oss ut på klubben eller på ett joggingpass. Promenera gör vi ju, men nu vill jag ha lite mera utmaning, och han med för den delen.

Aramis busar med "moffa"

Idag har han inte varit sugen på frukosten, kan nog kanske bero på att det har varit stekhett i lägenheten, och på balkongen är det gassande sol, jag håller på att vädra för fullt. Om inte annat så får han väl äta först till kvällen, det dör han inte av.

Vi hörs!

Hostfri!

2010-05-04T12:15:00.002+02:00

Äntligen var det över. Har hela tiden känt på mig att det här inte var någonting att ens fundera över och att det förmodligen skulle ge sig snabbt. Man kan nog säga att första friska dagen var igår, han har snorklat litet igårkväll, men det är förmodligen efterdyningarna efter några dagars hosta.
Nu är det bara att ge sig till tåls och vänta en vecka innan vi vågar ge oss ut på klubben för att träna.

Har inte aktiverat oss spec, men promenerat har vi gjort och letat upp godis inomhus. Har kört ensamhetsträning och han har varit som mest 1,5 timme.

Komprimerat och klart. Finns inte så mycket att berätta eftersom vi inte gjort speciellt mycket.

That's all!

Hosta.

2010-04-30T10:58:00.002+02:00

På Tisdag var vi och tränade på kvällen och allt gick kanon, han var verkligen på alerten och jag vågade till och med ha honom lös fastän de hade kurs på andra planen, han var med andra ord verkligen på hugget. Hade med kampstocken och använde mestadels den som belöning. Tränade lite position, platsliggning, hopp, target med mattan och platsliggning med störning. Störningen var det att Per hoppade runt - tjoade och gjorde lekinviter. Fick lägga om honom en gång, sen gjorde han som han skulle. Folk gick förbi bortanför plan med hundar och självklart tittade han, men inte en tillstymmelse till att han skulle sticka. Fast han har ju egentligen aldrig stuckit ifrån mig. Eller jo en gång till grannens hund och då fick han minsann på skallen. Men hursom gick träningen på Tisdagen jättebra, och det kändes som om både jag och han behövde få den minnesbilden vi tog med oss hem efter den kvällen.

På onsdag var vi och promenerade med Lena och Puma på stan vid lunchtid och det gick riktigt bra. En liten flicka som var ute med sin Farmor kom och frågade om hon fick klappa våra vovvar - visst fick hon väl det. Misse gillar ju barn och har börjat visa att han kan ta't försiktigt. Nog för att jag vet att han aldrig hade gjort något dumt, är ju bara det att han i övrigt är så burdus och på :) Sedan så stötte vi på en och annan hund, men inte ett enda skall så han skötte sig riktigt bra.

Sedan på Onsdagskvällen började Aramis att hosta. Trodde först han hade fått något i halsen, så efter att både utövat Heimlich manövern och rotat i halsen så förstod jag att där satt ingenting fast. Han har helt enkelt fått kennelhosta så nu är det vila som gäller. Typiskt! Hoppas bara vi får den mildare varianten och att han är kry om ett par dagar. Det går ju kennelhosta i stan och han har ju kunnat bli smittad var som helst egentligen. Först trodde jag att han inte skulle åka på hostan. Han är ju nyligen vaccinerad, men vaccinet skyddar visst bara till 80% och sedan så har han ju ätit två penecillinkurer efter operationen. Så min tanke är att hans immunförsvar är rätt så lågt just nu!

Han har ätit i alla fall, men inte så mycket. Igår sov han en hel del. Har gett honom vattenmjölk blandning som jag fick tips om ifrån Monica, den funkar riktigt bra och han får upp slemmet när han hostar.

Nåväl inte mycket mer att skriva. Vi kommer nog vara osynliga ett tag nu eftersom att han fått hostan - sedan är det ju en vecka efter första friska dagen innan han får träffa andra hundar och innan vi vågar oss ut på klubben igen. "såhär är väl livet med småbarn gissar jag".

Nu ska förberedas inför grillfest och valborgsfirande ikväll.

Trevlig valborg på er alla!

En liten en...

2010-04-26T20:09:00.003+02:00

Vägde lilleman idag - 41 kilo Schäfer var det visst. Och när nu pälsen kommer tillbaka så väger han säkert 45. Höjden är svår att mäta hemma. Men jag ska se till att göra det här i dagarna. Bara för att! Idag har det varit fullt upp. Har kokat min "hundmat" som jag blandar i torrfodret, gjorde ett riktigt storkok som ska räcka i 12 dagar, funderar även på att kanske prova ge honom torsk ibland. Men jag måste nog testa det på honom först så att det går för sig.

Annars så har jag alldeles just kommit hem efter en underbar promenad på stan med Aramis. Han skötte sig exemplariskt.

Thats it. Nu ska jag bege mig till en vän och dricka lite kaffe.

Toppar och dalar.

2010-04-25T20:39:00.003+02:00

Så har ytterligare några dagar gått sedan jag uppdaterade här. Men jag är väl inte den ultimata bloggaren och är det så att jag inte riktigt känner att jag har något vettigt att skriva så låter jag bli. Sedan kan ju "vettigt" säkerligen diskuteras, men gemene man hajjar nog vad jag menar.

Denna sista vecka har det blivit joggingrundor, promenader och några kortare träningsrundor ute på klubben. Vi har även varit på stan och fått sällskap på promenaderna av "nya bekantskaper". I fredags var jag hemma hos en kompis som har en son på snart ett år, pojken har börjat gå här för ett tag sedan och är väl inte den stadigaste tvåbeningen direkt. Men där märks det verkligen att Aramis har ett och annat innanför pannbenet, för han var så försiktig i kontakten - såklart fick ju pojken en blöt puss med en schäfertunga som täckte hela ansiktet, men han är ju så min "Misseman" så det är okej med en puss. Den lille pojken hade en liten vagn han körde med och precis som Aramis och de flesta småbarn/hundvalpar så finns där ingen finkänslighet. Han matade på vagnen rakt på "Misse" som bara tittade upp och "Ojdå, bäst jag flyttar på mig" :)

Här är en bild på den nästan jämnårigen tvåbeningen som säkerligen kommer att bli en jägare vid vuxen ålder.

Annars har det varit toppar och dalar, vissa dagar har varit underbara och vissa dagar har vi fått diskutera ordentligt. Till och med så har jag haft lust att gå ut med honom i skogen, knyta fast honom och lämna honom där, alternativt laga schäferfilé till middag eller sälja honom på loppmarknad. Men efter att jag har sansat mig så vet jag ju att han om någon är den som verkligen sitter och gnager i hjärteroten, mammas finaste pojke. Men det är väl så - de som man bryr mest om är väl också de som kan göra en mest förbannad. Det är inte alltid så enkelt att ligga på topp och känna efter regelverket. Jag är bara människa och jag har insett att när man har en unghund så får man lov att arbeta nästan mer med sig själv än med hunden för att lyckas.Igår stiftade vi en ny bekantskap ute på klubben med en duktig kille som ska och som igår hjälpte oss lite med hundträningen. Ska berätta mer om det nästa gång jag skriver.Ensamhetsträningen har gått bra, han har varit nästan en timme själv och det är inge pip och skäll medan han är ensam - heller ingen överdriven reaktion då vi kommer hem. Så det känns riktigt bra.

Vädret har varit fint, men aningens blåsigt och inte sådär riktigt varmt utan typisk vårkyla. Natten till idag var det -6 grader. Vet egentligen inte någe mera. Och orkar inte skriva några detaljer om bluttan eller blä :)

Au revoir.

En kort en.

2010-04-15T11:22:00.004+02:00

I förrgår var vi ute på ett joggingpass, Aramis och jag alltså. Gick hyfsat bra och han tyckte nog det var ganska härligt. Igår var vi ut på klubben och tränade lite, även det gick hyfsat. På eftermiddagen var vi med Monica och vovvarna på en liten joggingtur. Anmälde mig till några MHn i Piteå under Maj, Juni och Augusti. Hoppas på det bästa nu bara!

Idag har vi hittills bara varit på en morgonpromenad och hunnit med frukosten. Aramis visade att han numer har fått in en rutin: Direkt vi kommer in efter en promenad går han raka vägen in i duschen så att matte får spola tassarna från grus. Därefter så väntar han tills tassarna är torkade innan han kliver ut. "Duttig ponke!"Blir väl någe spännande på eftermiddagen, we'll see about that!

Aramis fick frukost på balkongen idag - där var det svalt och skönt! I köket var det 26 grader varmt, trots att jag vädrar för fullt.

Adios!

Härliga dagar!

2010-04-13T12:19:00.005+02:00

Senaste veckan dårå;

Det har varit varmt ute..slaskigt och soligt. Vi har varit några repor på stan och promenerat och på Lördag var det otroligt varmt, ca 15 grader i solen, så vi parkerade oss på en trappa och lapade sol. Lilleman lade sig ner och både människor, hundar, cyklar, rullstolar med mera passerade. Endel nästan klev över honom och han bara låg där - som om vore han världsvan:)

Vi har tränat lite targetträning, styrt om så han "tassar" på mattar istället för att han sätter nosen, går kanoners. På Söndag var vi ut till sarkasvaara. Monica,Marie-Louise och mamma joinade. Marie-Louise var bara med till en början och rastade vovvarna eftersom Iza har varit lite låg så ville hon inte gå i dragsele med henne. Hundarna fick sedan jobba på och mamma fick prova på att gå med Misse, det gick väl bra, men han tjorvade lite med henne stundom. Efter det fick de springa lösa och mjuka upp sig lite innan hemfärd. Vi körde en platsliggning och jag fick lägga om lilleman två gånger innan han hajjade att ligga kvar. Efter två timmar ute i sarkasvaara var vi alla supernöjda och begav oss hemåt!

Lägger in några bilder från Söndagen:

Igår slappade vi mest och det vart bara några promenader, bland annat så gick vi med honom till en "spiralgallertrappa" för att få oss lite sk. miljöträning. Upp var inga problem, neråt var lite läskigare men han gick utan större krusiduller ner. Har även kört på med ensamhetsträning och filmat honom. En halvtimme kör vi nu, inga som helst problem. Han varken skäller eller gnäller utan lägger sig bara. Känns som om tryggheten finns där så vi ska väl öka på tiden till en 45 minuter här i veckan.

Själv har jag fullt upp denna vecka med prov och muntlig presentation i skolan. Sedan så lugnar det nog ner sig något. Nu måste jag kila för jag börjar om 45 minuter!

Micke charmar till sig lite godis ifrån mig - gullevän!

Samling vid pumpen

Mamma och Aramis.
Klanen.

Rastning innan.

Den avslutande platsliggningen.

Våren är här!

2010-04-07T22:25:00.004+02:00

Slask, slask och åter slask säger jag bara. Men det gör ingenting, för nu är våren här och det gillar vi. Luften känns frisk och klar och temperaturen håller sig på plussidan.

På Måndag fick lilleman arbeta, jag och Monica gick med hundarna i sele och lina och mötte upp Annika som var ute och promenerade med Irra. Det var strålande väder och vi alla njöt i fulla drag - inte minst "Misse" som älskar att arbeta med kroppen. Efter promenaden sade vi hejdå åt Annika som åkte hem till skåneland. Annika har ju introducerat mig för targetträning och vi har jobbat litegrann med det. I Fredags hade vi spelkväll igen, alla hundar var med och skötte sig förvånansvärt bra med tanke på hur livat det kan bli när tvåbeningar spelar spel. På Måndagskvällen var vi ute på klubben och tränade lite med Lena och Puma. Det känns som om jag har börjat komma underfund med min egen jycke ganska så bra nu och det känns skönt. Efter träningen for vi till Monica och drack en kopp kaffe, Marie-Louise och Iza kom också dit samtidigt som oss. Iza har inte alls varit sådär överförtjust i buffliga "BulldozerMisse", men det verkar som om hon klarar av att vara i samma rum som honom ganska så bra nu - det är så kul att se.

Igår var vi och jobbade med sele och lina igen och efter det for vi in till stan och strosade, det gick hur bra som helst. På kvällen kom en kompis som har två hundar Misseman aldrig har mött - men efter att ha bökat ett tag så gick det jättebra att promenera tillsammans och han var bara lycklig och slamsig som slynglar är mest.

Idag har det inte hänt särskilt mycket annat än vanliga promenader - men man kan ju inte ligga på topp var dag. Har anmält till försäkringsbolaget att Aramis är kastrerad och får ju där med lite billigare försäkringspremie. Har ju helt glömt att skriva att det har beslutats att det inte blir något MH på klubben i år, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Inte för att jag nödvändigtvis hade tänkt tävla eller så, men jag hade viljat göra bort det nu och inte nästa vår. Får ju hursom ändå tävla om jag vill fram till September månad.

Jag tog bort de så kallade självförsvinnande stygnen på lördagskvällen och de ser jättefina ut nu. Äntligen! En sak kan jag då säga att hittills har jag inte sett någon som helst aptitökning på Aramis, heller inte ett endaste kilo plus och nu är det snart en månad sedan som operationen gjordes. Aja, den som lever får väl se. Ska bli intressant att se hur pälsen kommer bli, nu har han ju fällt och fällt hur länge som helst känns det som. Plockat, kammat och dammsugit flertalet ICA-kassar med päls - han ser bedrövlig ut rent ut sagt.

Nu avrundar jag och bjuder på några bilder från Måndagens promenad.

Påsklov

2010-03-31T15:36:00.011+02:00

Ja, det är alltid lika svårt att veta var man ska ta vid och börja skriva när man har legat på latsidan med bloggen lite för många dagar! Men jag hastar väl ihop något i alla fall;

Kan väl börja med att berätta att i fredags kväll upptäckte jag att Misses op-sår, de som har sk. "Självförsvinnande"-stygn inte såg fina ut. De var röda och svullna och såsade sårvätska. Så nu på Måndag var vi till vet och fick oss en ny kur penicillin. Lång läkning med andra ord. Det såret vart jag själv tog stygnet på är redan läkt och fint. Det visade sig vara som så att man ibland kan behöva ta de "självförsvinnande" stygnen iaf, men ingen har informerat mig om detta - och tro mig jag har frågat om allt! I och med det känner jag mig något irriterad eftersom det är stygnen i sig som verkar ha irriterat såren hans. Och lång läkning är inte kul med en vovve som vill ut och jobba. Men det blir att snällt och fint paketera in honom i tratten och göra det bästa för att hålla honom på "mattan" för ett tag framöver. (Inget lek i snö, inget fysarbete, inget tjo och tjim med andra ord)

Annika och Irra (Irra är en schäfertik som är ca 3 månader äldre än Misse) har kommit upp från skåne för att tillbringa en vecka här hos Monica. Så på lördag For jag, Per, Monica, Annika och alla vovvar upp till hirvas. Var kul att Annika hade med sin Gps - bild finnes nedan så man ser lutningen på berget. När vi var på hemväg mötte Marie-Louise och hennes vovvar upp oss. Låter bilderna tala för sig självt;

Det är en rejäl backe uppför Hirvas.

Irra i förgrunden och en vy från Hirvas i bakrunden, synd att det var lite mulet den dagen.

Misseman gapar!

Monica och Sara jobbar på bra!

Halvvägs nere möter Marie-Louise upp oss.

Här har vi Irra - en smärt liten söt dam med mycket energi och livslust - och som har den mjukaste schäferpäls jag någonsin känt, barnängen släng dig i väggen!

På lördagskvällen kom alla hit och vi spelade spel och åt gott, det var jättetrevligt. Marie-Louise hade med sig en jättesöt påskblomma till mig, den tackar vi jättemycket för. Annika passade även på att lära mig lite "systemkameravetenskap" - det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Se bara;

På Tisdag skulle jag och Annika gå en promenad med vovvarna - som normalt sett inte tar mer än 45 minuter. Det tog över 2 timmar! Misse visade sig från sin absolut värsta tänkbara sida! Men vi tog tillfället i akt och tränade, tränade och tränade. Annika gav oss många bra och matnyttiga tips och Irra agerade "störningsobjekt" aka. statist. Har nog aldrig varit så slut efter en koppelpromenad så som jag var igår. Det är ju litet av ett extremfall nu. Misse är unghund som kräver mycket aktivitet som han vanligtvis får, men nu i och med operation och lång läkningstid så får han inte utlopp för allt vad han vill och egentligen behöver. Då blir det såhär! Han är ju van att träna och röra sig mycket var dag, nu har han i princip fått ta det lugnt ända sedan den 12:e. Det är lång tid för en ettåring och jag förstår hans frustration. Men, men - snart är detta historia vi blickar tillbaka på.

Även solen har sina fläckar.

Idag kom Annika och Irra och hälsade på vid lunchtid. Annika har lärt mig lite targetträning som vi ska jobba med nu när vi verkligen behöver jobba med huvudet eftersom kroppen inte får. Misse vart fort trött i huvudet och hade till en början svårt att fokusera på targetmattan och fokuserade på vad Irra gjorde istället. Men tillslut började poletten trilla ner. Vi ska jobba vidare på detta då jag tror vi kan utveckla det så småning om och ha stor användning utav det i framtiden.

Har dryftat lite tankar och idéer och jag tror att vi behöver jobba på passiviteten mycket mer än vad vi har gjort hittills - eftersom den är ett av våra problem, likväl mitt som hans.

Eftersom Misse skötte sig bra mycket bättre idag så fick han min tillåtelse att leka litet under kontrollerade former. Han och Irra har kunnat ligga på golvet och leka lugnt och fint. Tror att det var nyttigt för dem båda - och det uppskattades. Så fort någon av dem ville till att stissa upp sig avbröt vi, de vilade en kvart - sedan fick de leka lite till. De är ju båda unga och som skitungar är mest! Har gått kanonbra, över förväntan och Misse visade nog åt Annika och Irra idag att han har andra sidor som är mer trevliga än den obstinata sidan han så fint visade igår:) Finns nog ingen lika genomhjärtligt god katapult som Misse. Mammas älskling.

Här leker de så fint "skitungarna".

Nu har jag påsklov som sagt, men om det blir så mkt lov det vette tusan. Har en hel del skolgrejer att göra under lovet i alla fall. Men tiderna kan jag ju styra lite som jag vill. Blir att träna inne med Misseman, korta promenader och skola nästkommande vecka.Nu hoppas jag bara att han ska läka så att vi snart får komma oss ut i snön igen.

På återseende!

Uppdatering.

2010-03-17T00:03:00.004+01:00

Tänkte passa på att göra en liten kort updatering. Har gått 4 dagar nu och Misseman läker förvånansvärt bra - har inte varit det minsta svullen eller röd kring såren vilket känns jättebra. Medicinen äter han som godis strax innan maten vilket också är rätt så bekymmerslöst. Det märks att han är van vid att få ganska mycket fysisk aktivitet, för han har sannerligen de senaste två dagarna varit något utav en plåga inomhus. Han fäller så det står det härliga till, gissar att operationen kan bidra lite och göra så att han fäller än mer. Det kliar i kroppen och vore det inte för att han är opererad så hade han fått sig ett bad. Han har endast fått korta rastrundor i koppel efter platt väg nu sedan i fredags, 10-15 minuter högst, han tycker att det är lite jobbigt att utföra nummer två då han i vanliga fall uträttar det behovet i djupsnö, men det funkar eftersom att det måste. Ska nog öka på promenadlängden här i dagarna, men det blir kopplat och kontrollerat eftersom han absolut inte får gå ut i djupsnön punkt. Hellre ta allt det säkra före det osäkra. Känns skönt att han verkar må så bra och att såren ser så fina ut. Har dragit ner på maten också, dragit ner 2 dl. Gav honom redan innan 12 dl och utav detta foder så får han äta upp till 16,5 dl. Nu får han alltså 10 dl per dag, får se hur han står sig på det och om jag eventuellt får dra ner än mer, jag tar det som det kommer. Såg idag att han är torr och fnasig på toppen av öronspetsarna - är som skorpigt, vitt, någon som har någon bra kur till det - olivolja kanske?

Bilder på såren:

...och en liten bild på "Sjuklingen".

1 dag försent......men i alla fall;

2010-03-14T10:26:00.008+01:00

Grattis mattes lillkille på 1-årsdagen!

Glömde såklart inte bort honom igår. Men jag glömde däremot att skriva in det på bloggen.

Igår har lilleman firats med att få en massa godsaker, kan ju inte fira på så många andra sätt i och med att han är nyopererad. Hittills visar han sig iaf må bra och inga tecken på smärta - så rimadylen måste uppenbarligen göra sitt jobb. Såren ser jättefina ut och han sover bra på natten.

Tänk att lilleman är ett år nu, det innebär att jag har haft honom i 10 månder. Känns helt otroligt att han hunnit bli så stor. Men som sagt - tiden går fort när man har roligt. Men man vill ju samtidigt inte att tiden ska gå alltför fort. Han har ju haft sin 7-12 månaders fas ganska så tydligt, men det känns som om den ebbar ut lite pö om pö nu och lugnet är påväg tillbaka. Många av valptakterna sitter fortfarande i, bland annat så ligger han fortfarande och äter till 95% av gångerna.

Mattes lille bebis kommer alltid vara mattes lille bebis förmodar jag, oavsett ålder.

Hipp, hipp hurraa!

Operationsdagen.

2010-03-12T22:48:00.004+01:00

Aramis, Misse, Pisse, Lilleman är numera 2 testiklar fattigare och vaccinerad.

Jag har sovit dåligt natten till idag då jag såklart började bli lite orolig igårkväll. Så imorse så satte vi oss i bilen och åkte till Kiruna, gjorde ett stopp efter vägen så att han fick rastas och sträcka på sig lite. Väl där gick allt enligt planerna, op skulle ta 30-45 minuter så vi satte oss ute i foajén och väntade. Efter den gångna tiden kommer vet ut och säger åt mig att "Den sitter inte i kanalen utan jag måste in i bukhålan på honom". "Okej" sade jag till henne, sedan försvann hon in i operationsrummet igen. Det tog väl en sisådär 45 minuter till innan han var klar. Sedan var det dags för honom att vakna, lade mig hos honom i en bädd där på veterinärstationen, men han var så slut och ostabil på benen trots att han efter en halvtimme vaknat till och bestämt sig för att somna om. Han var inte alls orolig eller disorienterad då han vaknade och jag var där med honom men han var verkligen färdig. Så vi bar ut honom till baksätet i bilen. Per körde och jag åkte med honom i baksätet sovandes i famnen. Han var såå ynklig mattes lilla hjärta. Vet skrev ut både rimadyl - som han får äta i 10 dagar och vetrimoxin - som han ska äta i 8 dagar. Var och hämtade ut medecinen direkt jag kom till Gve, medeciner plus op gick totalt på 7100:- så det blir fattigt denna månad, men kosta vad det kosta vill. Bara det bästa är bra nog åt lilleman. Men när man tänker efter så är det ju hutlöst vad det ska kosta att gå till veterinären egentligen. Ikväll har han varit ut för att göra behoven men annars mest sovit, jag har inte heller gjort många knop utan sovit litegrann jag med. Får se hur han är imorgon, ska ju nämligen få i honom lite mat tillsammans med medicinerna på morgonen - men det ska nog gå bra.

Nu blir det luugna dagar här framöver och jag hoppas han kommer hålla sig någorlunda stilla, han får så lov att vara en "strutnisse" nu till att jag tagit bort stygnen :)

Det var dagens historia något komprimerad.

Här är det bäddat i baksätet med Misses alldeles egna rosa fina täcke :)

Nykärran visade sig ha bra komfort nu när man fått åka på en lite längre tur med den.

På återseende.

4 dagar kvar till dagen D.

2010-03-08T20:13:00.002+01:00

Om fyra dagar så åker vi till Kiruna för operationen. Passar perfekt att vi får buren till nya bilen imorgon så att man vet att han åker tryggt. Det är ju iaf ungefär 12 mil till dit.

I helgen har det varit finväder och till och med plusgrader, har varit ute och promenerat i draglina och njutit av det fina vädret. På torsdag var jag ut till morfar i byn, var kanonväder även då och vi var ute nästan två timmar i solen och promenerade och upptäckte byn och dess hemligheter. Var bra träning då det var måånga hundgårdar med gapande hundar längs våran runda. Vet inte vad jag ska skriva. Har inte gjort desto mer idag, ska strax ut på kvällspromenad och "moffa" ska följa med.

Han har fällt en hel del nu men är än inte helt urfälld, pälsen ser sådär "dassig" ut och han ser aningen bedrövlig ut. Men vad gör det - han är ju finast i mina ögon ändå.

Han är ju som han är min lilleman, är svårt att hitta orden för att förklara. Men här kommer iaf en film som visar hans senaste påhitt. Jag kan säga att såhär har han gjort flertalet gånger under dagen, han kanske är lite huslig av sig trots allt?

http://www.youtube.com/watch?v=JlhDnOlS7W0

Adjö!

Varmare idag,,

2010-02-27T01:54:00.002+01:00

Helt otroligt, det har bara varit en sisådär -16 grader ute idag, Har varit på två promenader. Hoppas nu verkligen det är fint imorgon, då blir det nog en promenad i dragsele. Inte en dag för tidigt med lite behagligare grader. Har blivit en hel del aktiviteter inomhus. Nu har även jag skaffat youtube, så här är en länk till min första film:

http://www.youtube.com/watch?v=C7kDB2UJ5YY

Lite positionsträning i hallen hos mamma och pappa, inte superkvalitet och heller inga superstjärnor, men vi jobbar på det! En ganska kort snutt med en liten backövning i slutet. Ha det!

Hej!

2010-02-25T12:27:00.002+01:00

Det är ju lite trist när det är så här kallt ute. Man får ju lov att underhålla sig själv stundom. Matte filmade mig visst här om dagen så jag slänger upp filmen så att ni får se hur kreativ jag faktiskt är.

//Aramis

Istid!

2010-02-23T14:22:00.004+01:00

Har varit riktigt kallt nu i jag vet inte hur många dagar! Börjar kännas riktigt trist det här.

Vi har alltså inte gjort speciellt mycket senaste veckan, tränat mest lite på kul inomhus och de längsta svängarna ute har blivit på en halvtimme! Pappa fick en hjärtinfarkt natten mot tisdag förra veckan och vart skickad till sunderbyn, i och med det så var jag i en dimma ända tills i fredags eftermiddag då pappsen fick komma hem någorlunda kry! Han är sjukskriven en månad och nu är jag själv ledig ända till vecka 10 - nästan två veckor. Så jag och Aramis hoppas på bättre väder nu! Ska baka hundgodis idag hade jag tänkt, har kokat buljungen till godiset redan i förrgår. Aja! Vet inget mer! En kort uppdate!

Ha det!

Vaccinering & Kastrering bokad.

2010-02-14T22:35:00.006+01:00

12/3 - alltså en dag innan lillemans ettårsdag så ryker hela det manliga paketet och han blir vaccinerad på samma gång. Blir att resa till Kiruna, eftersom jag kastrerade min förra kille där och det gick så bra så känns det som om jag vill dit igen och har förtroende för veterinärerna där. Man är som man blev, och bra är väl det - oftast:)

I veckan då? Har varit på långpromenader och promenader i dragsele. Har tränat lite på att gå fint när man går lös och så vidare. Har varit underbart vårväder i helgen, sol och varmt så vi har varit ute. Idag följde Monica och vovvarna med oss och det var jättehärligt, vi stötte på renar i början av promenaden och Aramis tyckte att det var jätteintressant då han fick chansen att komma såpass nära inpå.

Har varit ute och tränat lite hundmöten två gånger denna vecka med en tjej som heter Lena som har en schäfertjej på två år (Puma heter hon). Hon har också precis som jag haft lite tjorvigt med hundmöten så vi bestämde oss för att träna på det tillsammans och det har gått över förväntan bra. Om än "Misse" har varit aningen stressad de två gånger som vi tränat tillsammans så har han ändå skött sig hyffsat bra.

Idag bjöd Monica oss på middag, Mig, Per, Marie-Louise och Christian - det var supergott. Vanlig mat är ju det bästa, lapplänsk husmanskost :) Monica är alltså hemma och på bättringsvägen - det känns ju skönt, hennes vovvar tyckte minsann att det var konstigt att morsan var borta och undrade vart hon hade tagit vägen. Hon har blivit väl utredd och det verkar som om de nu har fått rätsida på flera saker och jag håller tummarna och tårna - och tror nog att hon kommer må mycket bättre framöver.

Min uppfödare har nu skapat en hemsida som jag lägger upp som länk här: http://www.lequros.se/ - där finns bilder på mamma Candy och pappa Åbi, samt Aramis syskon. Syskonen är väldigt lika varandra tycker jag, om än brorsan är långhår så syns det tydligt att det är ur samma kull. Snygga vovvar!

Jaja, jag är tom i bollen och vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. Idétorka med andra ord.

Nattinatt.

Söndag och redan februari.

2010-02-08T00:03:00.004+01:00

Smaskigt med morot.

Snart blir lilleman 11 månader och till veckan så ska jag ringa veterinären för att boka kastrering och 1-årsvaccininering samtidigt, vill ha tid den 10:e eller 12:e Mars nämligen - så det är bra att vara ute i tid så kanske man får någon utav de dagar som hade passat bäst.

I veckan då??

På Tisdag var vi på föreläsning ute på klubben, Åke Naalisvaara (stavning?) från F21 var och pratade om hundar och rädslor. Det var enligt mig en mycket bra föreläsning och han talade ett enkelt språk. Höll med om mycket och tycker att han hade förmågan att enkelt förklara så att man förstod. Timmarna flög fort och 21.30 var föreläsningen slut och man kände efteråt att man hade fått hjärnkontoret nyväckt:)

På Torsdag var vi ute hela gänget med vovvarna i dragsele och promenerade, var en kanondag och det känns som om det går bättre för var gång.

Igår var jag och Aramis med en kompis till mig på långpromenad - hela 2,5 timme eftersom det var strålande väder. Gick från kullen upp till Malmberget, snirklade litet där - sedan gick vi till Gällivare, in på stan och strosade för att slutligen gå hem till min kompis och dricka kaffe. Stötte nog på säkert 20-30 hundar under promenaden och dessutom en skoter och en slyngel som körde cross. Inte ett pip sa lilleman, han skötte sig utmärkt och bara det är ett tydligt bevis på att vår träning gått framåt.

Påväg hem sedan så ringde jag Monica - hon lät inte alls kry och hon berättade att hon låg på akuten. Så jag och Per åkte och hälsade på henne och hon berättade att hon fått kärlkramp vid lunch när hon och Marie-Louise varit ute med hundarna, varpå Marie-Louise hade skjutsat henne till lasarettet. Hon skulle inte få komma hem utan ska skickas till Sunderbyn på Måndag. Så på kvällen åkte jag till henne och donade lite med några "göran" som måste göras eftersom hon blir borta och inte får komma hem på några dagar. Hon åker alltså till Sunderbyn imorgon och jag gissar de kommer göra en ballongsprängning på henne eftersom det lutar mot att något kärl har stockat. Hon har inte alls mått bra. Och när jag tänker efter har det märks att hon varit sämre nu i vinter och speciellt de dagar som det har varit kallt. Christian, jag och Marie-Louise ska hjälpa henne med vovvarna och fåglarna tills dess att hon kommer hem.

Idag har jag varit ute med "Misse" i dragselen så han har fått jobba. Har endast varit -6 grader ute så det var jätteskönt. Har varit förbi Monica på akuten en sväng också och lämnat hennes necessär och hållt lite sällskap. Har just gjort klart pluggandet som jag som vanligt gör i sista sekund. Har bara haft en såndär fullproppad dag med än det ena, än det andra.

Imorgon är det Måndag igen - känns som Måndag och Fredag hela tiden. Aramis får vara hos farfar imorgon när jag är i skolan och så ska jag ut med Monicas vovvar vid 10-tiden. Men han klagar nog inte över det :)

Tänker på Monica och hoppas det går bra för henne imorgon.

Nattinatt.

Onsdag.

2010-01-27T22:47:00.003+01:00

Det har kommit snö, mer snö - och ännu mera snö! Med andra ord så har det kommit så in i bomben med snö det senaste dygnet. Fast det är rätt varmt ute -6 så det är ju bra i alla fall.

Sedan sist så rullar det på med samma träning. Igår var vi (Jag, Monica och Marie-Louise) och promenerade upp efter kärleksstigen med sele och lina, jag hade till en början inte en utav mina bästa dagar och var nära på ett sammanbrott, men som tur är har man vänner som förstår och orkar med en ändå:) Några minuter senare var jag som mest brukar vara och det gick jättebra. Försöker reglera tempot på honom nu, för skulle jag ge honom fria tyglar så skulle han antingen dra ihjäl sig själv eller mig! Men det går jättebra och speciellt bra träning är det eftersom vi efter kärleksstigen möter på både människor och hundar. Efter kärleksstigen så for jag och Monica upp till Malmberget en kortis och promenerade av oss - det gick bra, men det blåste så in i norden så vi stack fort hem igen. For till Monica och Misse gick väl igenom hela leksaksartilleriet där, studerade pippifåglarna som hon har och fick sin stretching där. Monica gav mig lite tips på stretch-massageövningar.

Idag har vi haft "vilodag" - vilket var passande eftersom jag själv har varit ledig. Men självklart så har vi inte bara vilat utan vi var ute efter lunch och promenerade lugnt och stilla i kanske 40 minuter, sedan på kvällen fick han vara ute en bra stund och skotta gården med mig och"Moffa" och nu för en halvtimme sedan så kom vi hem från en halvtimmes kvällspromenad.

Här kommer en film från helgen, har funderat över huruvida jag ska lägga in den eller ej - ni förstår nog varför när ni ser den. Jag kan säga att jag önskar jag visste hur man tar bort ljudet. Men hursomhelt, här kommer den!

Och Gud sade varde ljus och vi tog på oss pannlamporna!

2010-01-21T12:48:00.003+01:00

Ungefär så kan man säga ja! Sedan sist? Jag har fått en ny spårsele till Misse utav Monica och Marie-Louise, den sitter superfint och man tackar och bockar. Vi har varit ute så gott som var kväll och tränat, först promenerat i lina och sele antingen uppe i Hirvas eller så bakom backhoppan. Så jäkla skönt att vara ute och det är riktigt roligt att se hur roligt min lilleman tycker att det är. Han blir bättre och bättre för var gång och känns alltmer stadig för varje gång selen åker på - han blir riktigt fokuserad på arbete. Vi måste nog se ut som ett vandrande fackeltåg där vi går eftersom det runt om oss är bäcksvart, se bara på bilderna! Tacka vet jag pannlampan!

Efter den fysiska träningen har vi ofta farit upp till Malmberget med Monica, Micke och Sara för att strosa och träna lite de på det psykiska planet istället. Första gången var Aramis outhärdlig rent ut sagt. Men eftersom vi har jobbat är han nu precis som jag vet att han ska vara när han är sig själv. Det är så roligt att se hur mycket som har hänt bara på 10 dagar! Han är bra mycket mer avslappnad nu. Vi har stött på alla tänkbara situationer och bland annat smällare som han i princip inte visade en enda reaktion på. Däremot har ju Monica och Sara varit med om rätt otrevliga saker med raketer alldeles nyligen så det var nog bra träning för dem med. Sara visade först att hon inte alls gillade situationen, men tack vare att vi andra behöll lugnet så släppte hon (ganska snabbt) och visade inte alls något dagen efter då vi gick förbi "Smällplatsen" - känns jättekul när framstegen märks så tydligt! Alla gör vi framsteg på våra olika problemområden. Misse har blivit riktigt duktig på att gå fint och avspänt, det som ligger högt på prioriteringslistan att få bort är gapandet. Men det har blivit en markant skillnad nu och det är mest "voffande" i enstaka situationer kvar av det ylande vrålande monster han fick för sig att vara en fin dag här för kanske två veckor sedan. Bestämde direkt att något sådant ville jag inte ha och han ville nog inte vara så heller tror jag. Det som är det svåraste i allt känner jag är att hitta just det individanpassade som direkt mottags utav individen och talar klarspråk. Det verkar som om jag hittade dit rätt fort trots allt:)

Han har visat mest av sin fysiska könsmognads-fas här för ett tag sedan och han har haft nära till stress och jag är lite lur på om det spökar extra mycket tack vare att han är monorchid ? Jag funderar mycket överhuvudtaget men då har jag ju haft en monorchid kille tidigare så jag ser ju vissa kännetecken. Men, men i nuläget känns allt kanon och toppen och gårdagens promenad i Malmbergets centrum var så harmonisk och härlig att jag skulle vilja stoppa den i en liten ask för att kunna ta fram och titta på den då och då när livet någon gång känns grått och trist :)

Tack för mig!

Sara är gullig :)

Micke jobbar på fint.

Misse i arbete.

Här ser man den fina selen - sitter kanonfint:)

Jobba, jobba, jobba!

Monica och hennes två hjärtegryn.

Kung Bore har retirerat!

2010-01-11T21:59:00.005+01:00

Litet suddiga bilder från min och Aramis och pappas promenad, men visst var himlen otrolig?

Här nedan följer bilder från Hirvas, det är som ren

meditation att vara där kan jag lova!

Finally! Det är varmt med stort v ute - äntligen, efterlängtat! Har ju varit måttligt less på kylan som höll i sig hela julen och nyårsveckan, men äntligen så vände det om såpass att graderna hamnade på plusskalan, +2-3 grader ute ungefär - WUUNDERBART!

I helgen har vi förmodligen varit mer ute än inne (då menar jag såklart räknat på den vakna tiden för att klargöra och undvika missförstånd :P ) och Aramis har gått i dragsele för första gången på lördag. Gick sisådär, han var lite för på men vi tog det lugnt och stilla, Monica åkte skidor med Micke och Sara och Marie-Louise åkte med Iza. Aramis fick låna en dragsele som var litet för liten, men eftersom man har så fingerfärdiga vänner så har man blivit lovad att få en sele uppsydd (skräddarsydd) till honom :). På kvällen gick vi allihopa ut på en lång skön hundpromenad. Det är som om man nästan inte vill gå in nu när det är varmt ute. Känns så skönt att vara ute allihopa då det känns så harmoniskt och man får ut så mycket av varandra. Och eftersom Misseliten är inne i en fas just nu så känns det otroligt viktigt att man har med vettiga hundar och framförallt vettigt folk att göra, så att han får lära sig det sociala samspelet i en trygg flock. Igår var jag på förmiddagen ute med pappa och Aramis i en och en halv timme, sedan på kvällen var jag ute med Monica och hennes två pärlor och promenerade och tränade lite, vad vore mitt liv utan dem? De har gett mig så otroligt mycket att jag skattar mig väldigt lyckligt lottad!

Ikväll var vi åter ute med Monica och vovvarna. Vi var ute med pannlampor - först till Hirvas där vi gick en promenad i dragselen och Aramis var kanonduktig, efter det så for vi upp till Malmberget och gick en liten sväng där det också gick bra, lugnt och stilla.

Det var en koncist sammanfattning och som jag har sagt förr;

- Ovan finnes bildbevisen!

Nytt år!

2010-01-04T01:01:00.004+01:00

Då var det 2010 nudå, och om 3 månader blir lilleman hela 1 år gammal. Herregud så fort tiden går!

På Nyårsafton var Aramis hos "Mommo & Moffa" eftersom jag själv var på bjudning. Hade inte vart några som helst problem, han var inomhus vid 12-slaget och tyckte väl mest det var som vilken kväll som helst. Igår dock när jag var på en sen promenad hörde jag det smällas och pangas, men han visade ingen som helst reaktion.

Igår hade vi spelkväll hemma hos mamma och pappa, Monica och Marie-Louise var med. Monica tog med lille Sara som precis har kommit in i höglöpet och jag tyckte det skulle bli spännande att se Misses reaktion, men den var ingen annan än vanlig. Han ville endast till att leka (läs; han ville väääldigt mycket till att leka först! )och var inte alls speciellt brydd om att hon skulle lukta något speciellt eller så. Vi hade bestämt att de skulle gå lugnt till och att de inte skulle bli något slams och efter ett tag lyckades lilleman tagga ner. Det spritter i kroppen och han vet ibland varken ut eller in och har svårt att hålla ihop. Alltså kunde vi slappna av rätt så bra utan att behöva fokusera på vad vovvarna pysslade med och ha en riktigt trevlig spelkväll.

Det är väl så normalt det egentligen kan bli när liten ska bli stor?

Eftersom jag just nu inte besitter någon vidare fantasi för ytterligare utlägg om vad som hänt här senast så avrundar jag.

Här kommer bildbevisen.

2009-2010

2009-12-31T15:06:00.006+01:00

GOTT NYTT ÅR!

OCH GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET.

Länk.

2009-12-27T05:40:00.000+01:00

http://www.facebook.com/album.php?aid=178086&id=539180375&l=1146478ec9

" Dopparedan' "

2009-12-24T01:55:00.008+01:00

FRÅN OSS ALLA - TILL ER ALLA;

NÄRA & KÄRA, TVÅBENINGAR & FYRBENINGAR -

VI ÖNSKAR ER EN RIKTIGT

GOD JUL!

Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y

19:e December.

2009-12-19T16:51:00.004+01:00

Så var jag hemma då. Eller kom ju hem redan i söndags. Har varit hektiskt första dagarna på denna vecka då jag blev sjuk på måndag, har jobbat x-tra och dessutom haft skola. Det enda som var "tur i oturen" var väl kanske att medan jag hade feber och var som mest sjuk var det ändock -25 ute, så Misse hade hursomhelst fått klara sig utan långpromenad.

Vad har vi gjort då? På måndag hann vi faktiskt med en långpromenad på dagen, fick feber sen på kvällen. Tisdag och onsdag hade vi lugna gatan och gjorde ingenting speciellt - tisdag var jag själv i en feberdimma och sov merparten av dagen. Min pappa kom och rastade Misse åt mig på kvällen. Onsdag var jag tvungen till skolan för en sista lektion, var väl i princip det jag orkade med. Typiskt att sambon har jobbat eftermiddag denna vecka (eftermiddag = inte hemma, 13-30-00.30) så jag och Misse har mest sovit. Han tyckte nog inte alls att det var speciellt intressant. Men så på torsdag kände jag mig något bättre och temperaturen visade -16 grader, så vi promenerade iaf ut 45 minuter så han fick rasa utav sig lite energi. Fanns en hel del att göra av med kan jag säga efter två dagar med enbart 10-15 minuters rastrundor.

Sedan igår så var det enbart 10 grader kallt, så vi gick ut på dagen 1,5 timme - det var riktigt härligt, sen på kvällen gick vi ut en runda till på 45 minuter och tränade lite, bland annat platsade jag honom och gick ut och gömde saker i snön som han fick leta upp - jätteskoj. Han vill gärna tjyva och kuta iväg direkt så jag måste verkligen anstränga mig för att han inte ska rusa på direkt. Sedan har vi sovit gott och länge idag, ända till 10.30. Just hemkommen efter en långpromenad som var litet över timmen lång, bara 8-9 grader. Efter -25 så känns -9 som rena julihettan. Längtar till sommaren nu - tänk vad härligt med ljuset och värmen - suck!

Har som sagt inte så mycket att komma med nu så jag bjuder på en bild på Aramis och "Morfar".

En lååång svans!

Plus två!

2009-12-08T20:33:00.006+01:00

Efter vissa påpekanden så gissar jag att det kanske är dags att uppdatera här lite? :)

Vart ska man ta vid och börja? Är inne i slutspurten i skolan nu så det är en hel del skola som fyllt mitt huvud sista månaderna, hojja, 2 veckor kvar till L O V ! - sedan så är det time för att ladda om batterierna.

Kan välan börja med att skriva att det är +2 grader ute idag, riktigt härligt. Vi går våra långpromenader var dag och både jag och "Misse" älskar det. Passar även på att lägga in lite träning under promenaderna, lite bus och lek också emellanåt. Sedan hinner vi ju upptäcka en hel del eftersom vi oftast är ute mellan 1,5 - 2 timmar. Träffar skidåkare och skotrar, nu har han tom. fått lukta på en skoter. Han har dock inte visat sig så brydd i skotrar hittills. Tar mig ordentlig tid för allt som korsar vår väg, stannar upp och tittar och luktar och undersöker. Tycker att det minsta jag kan ge honom är tid - det måste ju få finnas utrymme för honom för att kunna förstå, och man blir ju knappast världsvan över en natt. Begär inte så mycket av honom annat än det som vi har tränat tidigare, fokuserar nu mest på trygghet eftersom jag tydligt märkt att han är i en "fas" nu. Han är ju fortfarande allt som oftast väldigt lugn och trygg och har hittills inte visat annat än glädje och kärlek till alla människor och djur som han mött. Så vill jag såklart även att det ska förbli.

Har julpysslat litet hemma också, tillverkat en krans till ytterdörren bland annat. Men jag har inte hunnit baka någonting än tyvärr. Får ta mig tid att baka nästa vecka kanske! Igår var en kompis med hennes 4-åriga dotter på besök, hon och Aramis fann varandra efter en stund och Misse var jätteduktig, tycker det känns viktigt att han lär sig hur man ska vara med barn - är som sagt inte det minsta orolig för att han skulle göra något dumt, det enda som eventuellt skulle kunna inträffa är att han skulle kunna buffla omkull ett barn om han är för triggad, vilket jag vill lära honom att han inte bör bli. Men han hajjade och de lekte jättebra :) Han sprang och hämtade leksaker som han gav åt henne och hon kastade. Så underbart att se! Kaka söker maka?

Hursomhelst så sticker jag ner till stockholm på torsdag med en kompis, ska gå på idolfinalen på fredag har ju varit en gång tidigare och då med samma vän. Var en riktigt rolig show så vi har höga förväntningar nu på denna. Sedan så får jag såklart träffa syrran och barnen - ska bli riktigt skoj. Det enda är väl det att jag kommer vara ifrån "Misse" i fyra hela dagar, det längsta jag har varit ifrån honom hittills. Och som den hönsmamma man är så känner man sig såklart lite "eljest" :)

AJA! - C'est la vie!

Snöflingor och kamerablixtar

2009-11-25T01:18:00.005+01:00

Hej!

Har inte hänt alltför mycket senaste tiden. Har varit ute på låånga promenader/"strosader" den senaste veckan, varje dag. Kännts som om vi behövt det båda två, kanske framförallt jag själv eftersom att det känns som jag har lite för mycket att tänka på just nu. Vädret har hållt sig förhållandevis milt. Snö har det kommit - mycket snö. Idag till exempel så var det bara 2 grader och vindstilla ute, riktigt härligt och julkänslan börjar infinna sig. Det enda tråkiga är att mörkret smygit sig fram. Redan vid 14 börjar det skymma. Om det inte vore för all julbelysning som börjat pryda fönster och gårdar så hade man nog blivit deprimerad! Igår var vi ute 2 timmar, jag kan nog knappast säga att vi promenerade, plumsade vore en mer korrekt beskrivning på vad vi gjorde. Har jobbat en del med honom och nu börjar man se resultat, och killen börjar få riktigt bra "koppelhyfs". Den nya kameran kom för några dagar sedan, gissa vem som stått modell? Kan säga att det inte är det allra lättaste att fota med den, manualen är ju fasiken lika tjock som en bibel. Har inte läst den ännu utan bara fotat en jädra massa. Tänkte lägga in lite misslyckade eller lyckade, bestäm själv- bilder.

Hare!

Kanske ser aningen butter ut? Faktum är att han ligger och tuggar gottis!

Tuggar grus?

Ätit fil!

Zzzz...

Tupp?

Plusgrader och sena nätter.

2009-11-15T23:48:00.004+01:00

En härlig helg har passerat. Har vart skönt väder ute och det har blivit härliga promenader, idag har temperaturen tillochmed varit på plusskalan. Igår har vi för första gången träffat på en skoter, eller rättare sagt två skotrar. Misse tittade intresserat, den andra skotern vi såg körde nästan över oss när vi promenerade ner mot kullen efter kärleksstigen, den vart han heller inte rädd för - fastän jag själv höll på att hoppa ur skinnet - för vad fan har de på gångstigar att göra? ska dock inte säga att Misse är stencool, idag var grannens bil nämligen jättefarlig, den stod parkerad och var tyst och snäll - men Aramis anade minsann ugglor i mossen och raggade och talade om att han minsann såg den, med stora ord! Jaa dessa vovvar! Idag har jag dagen till ära bakat eget hundgodis efter inspiration från Annika, fick även lite hjälp av henne med recept och så. Var lite orolig att jag skulle misslyckas (som vanligt då!), men nu har jag två fulla byttor i skafferiet med "home made doggy snacks" som fick 10 poäng av Misse vid provsmakningen! Tack till Annika för inspiration och hjälp - mest tack får du från Misse förståss!
Så även ett Stort Grattis till er - Annika och Imsan som gjorde debut i lydnadsettan och blev uppflyttade idag!

De är så jäkla duktiga och ambitiösa, känns som om man ligger ljusår efter. Fast vi jobbar ju på och sysselsätter oss. Säger som jag alltid sagt; är inte alls säkert att jag kommer komma in på någon tävlingsplan. Visst skulle jag vilja, men jag har nog inte nerver eller tuffhet nog för att palla. Men kaaaaanske :)
Här kommer bildbevis på baket! Natti.

Falu rågrut??

Monster och demoner!

2009-11-13T01:37:00.004+01:00

Idag har jag varit dagmamma åt Ludde, det var mycket uppskattat - av Aramis vill säga. Så till den milda grad att han vart totalt tossig stundom, men efter en sprutt med vattensprutan så taggade han ner. Även Ludde fick sig ett sprut eftersom jag minsann vet att den lille herrn absolut inte är så oskyldig som han ser ut att vara Hojj, min inledning där lät inte alls bra, som om vi haft en grym dag. Nej, nej - tvärtemot. Vi har varit ute läääänge och promenerat, lekt och tränat. Kanon att ha med en till hund på promenaden, man kan göra så mycket då. Tränat lite på att han ska sitta lugnt och sansat när Ludde passerar och tillsist gick det kanon, då avancerade vi lite och Per gick med Ludde likt en cirkel runt och det funkade det med. Misse vill ju så gärna peta, röra, buffa, lukta, smaka, känna, prata (jaa! du läste rätt) med allt han ser, människor och hundar. Han är sådär barnsligt naiv på något sätt och tror att allt som finns till är för honom, att allt är snällt, glatt och mysigt. Men jag som har levt lite längre vet ju att så inte är fallet, så jag försöker arbeta framåt och undvika de värsta fallgroparna. Nåväl, efter våran långa promenad så slog vi oss till ro en stund, sedan åt vovvarna varpå de sedan däckade förnöjt! Misse måste ha sett ett spöke senare, för från tomma intet kom joooordens skall och hopp, varpå han malde på med skällandet - han är verkligen inte den som vanligtvis har nära till skall, det är få gånger han har skällt hittills i sitt liv må jag säga. Hursomhelst så sa jag åt honom att sluta, men icket. Fick ta honom till mig och lugna ner honom med lite massage över bröstet. Hela proceduren upprepades åter en gång, enda skillnaden var att jag sa åt honom lite skarpare denna gång, men fort insåg jag det vara lönlöst, så jag fick lugna gossen igen - det upprepades inte fler gånger. Han somnade! Har inte direkt försökt analysera saken, jag är ju medveten om att han är i någon fas nu. Sedan så är Ludde den som hakar på minsta lilla, (han har däremot mkt nära till skall) så jag gissar att redan första gången kanske han hörde något som sedan Ludde spädde på. Eller så är det så att monster finns i mitt kök? Nåvars! Det var det, haft en bra dag. Om än slutet på dagen mest tillbringats halvtom sovandes, halvtom vaket - har varit totalt slut (kanske har det någonting med skolan att göra?!)!

Nu är det natta!

8:e November.

2009-11-09T00:19:00.005+01:00

Jisses vad det går framåt, snart är det ju jul för bövelen!

Idag då? Dagens början tyckte nog inte "Misse" var särskilt spännande. Husse var på jobbet och matte var bakis och trött, endast en tiominutersrastning på morgonen innan frukost, sen sov vi några timmar till - sköönt, tyckte iaf matte. På eftermiddagen dock så tog vi en lång promenad, först promenerade vi upp till kaptensgården, lade in lite träning under vägen upp, väl uppe så stannade vi vid kaptensgårdshuset (vad det nu heter?) och tränade lite platsliggning, sedan platsade jag honom och gick ut i djupsnön och gömde min handske, skickade honom att söka och han hittade direkt - jättekul då det var första gången jag provade och han hajjade. Han kom in, gav mig vanten, fick en godis. Sedan gick jag iväg igen, gömde vantar och koppel, samma procedur - kanon, han sprang två gånger och kom direkt tillbaka till mig med fynden, fick belöning. Vi fortsatte gå, gick till kyrkogården, sedan vände vi om och gick tillbaka hemåt. 1,5 timme var vi ute. Jag har börjat lägga in lite övningar under promenaderna. Tränar också mkt på att gå fint i kopplet, vissa dagar går det kanon och vissa dagar går det inte alls. Men jag försöker bara hålla mig cool och lugn, allt har sin tid tänker jag. Fast jag måste medge att han är i någon "period" nu, visst lyssnar han, men han kan vara aningen slamsig ibland och eftersom jag inte är någon undermänniska så medger jag att visst, ibland brister tålamodet, dock endast för ögonblicket, men ibland är det ju allvar och då måste han lyssna, det kan ju vara fara och färde. För mamma vet ju bäst, är det inte så? :)

Sedan på kvällen så fick vi celebert besök av Siv och Zmilla, Kägga, Helena och Ludde. Zmilla är en blandning mellan labbe och schäfer, en cool dam som är till åren. Aramis vart stormförtjust. Han vill ju till att bli lite överstissad, men Zmilla är ju världsvan och hon var så cool att hon hade lugnande effekt på honom, det slutade med liggandes mys på köksgolvet. Det är ett tag sen de träffades sist och idag tog Zmilla genvägen under "Misses" mage, så jag gissar att han har växt till sig lite. Ludde tyckte nog det var skönt att Aramis härjade med någon annan idag så att han slapp, han är ju trots allt bara 10 kilo stor (a.k.a Aramis styvbror, blandning mellan bichon havanais/frisé) och eftersom Aramis är rätt bufflig så brukar Ludde tröttna på honom, tror jag det - kan bara föreställa mig själv om en människa på 200 kilo bufflade på mig!.

Nu sover han som en stock mammas lilla hjärta. Det är inte lätt att vara liten alla gånger!

Tappat tråden.

2009-11-02T01:25:00.004+01:00

Jag har litet tappat tråden i skrivandet här. Men då och då kommer motivationen, har haft rätt mången huvudbry sista tiden känns det som.

I helgen har det blivit långpromenader och hundbus, ingen "skogsmeny" har förtärts sen sist - tack och lov! På lördagen var vi upp i Nautanen med Monica och Marie-Louise samt alla fyrbeningar. Aramis var totalt överlycklig och tyckte det var på tok för längesedan de alla var i samkväm. Han stack genast och fann sin jämlike i Sara. Han skötte sig mest som en yngelslyngel gör - men rätt harmlöst dock, för inte ens pappa Micke orkade engagera sig i honom. Däremot tyckte Iza att han nu var äckligare än pesten, men efter att Aramis dragit några repor förbi henne så tyckte hon nog att han var litet intressant och skulle nog bra gärna vilja våga leka tillsammans med honom och Sara. Mimmi var fullt upptagen med sina pinnar och Misse fick sig allt en åthutning då han inkräktade på hennes frid. Monica och Marie-Louise lade spår åt sina vovvar, men jag och Per och Aramis var tvungen att fara hem och förbereda våran middagsbjudning. Har lovat Aramis att han ska få sig ett spår här i dagarna - och jag håller vad jag lovar.

Bidrar med några bilder;

Och så idag..

2009-10-27T14:12:00.002+01:00

i OBSERVERA;
- KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!

...och så idag inträffade en utav mina fasor på våran lunchpromenad!!

Ute i skogen går jag, Aramis springer glatt lös och rejsar i nysnön. Jag tar tillfället i akt och springer och gömmer mig bakom en gran, kanske går det en halvminut då han ganska genast finner mig. Vi fortsätter vår vandring då jag får en ridé om att träna liter. Jag kallar in honom att sitta fot, böjer mig för att berömma och då - en otroligt vedervärdig arom når mina luktceller. Jag förstår ganska så snart att Aramis har kalasat bajs, människobajs x. Jag som har någon form av fobi när det kommer till just mänsklig avföring struntar i träningen och går vidare, känner att jag inte vill gå hem (U jag vill inte ha med mig något bajsmonster innanför min ytterdörr!). Jag kastar snöbollar åt honom i tanken att han ska rensa munnen litet. Vi går slutligen tillbaka hemåt då jag ser toalettpapper med mera nära inpå vart jag sprang och gömde mig, förbannat (JÄ*LA så vedervärdigt!#73%!!).Aramis kommer nära inpå mig och jag känner åter aromen varpå jag kastar upp tills det slutligen endast återstår en brungrön kulör av galla ur mitt innanmäteh. Ångest rent ut sagt, men enbart för mig då "Misse" visar sig vara dagen till ära riktigt lycklig och salig över nysnön som kommit.

Nu är vi hemma efter en riktigt lång promenad. Aramis är tvättad och hans mun är spolad, så även hans halsband och kopplet@. Jag har även sanerat mig själv € och hoppas nu att varenda mikroskopiskt lilla partikel av avföring numer är långt borta. I och med detta är jag helt slut. Borde egentligen vara ä hungrig men tack vare omständigheterna är jag det inte. Ska nog lägga mig och vila istället så kanske man får litet perspektiv på sakens!

Tack för mig! }

En bild säger mer än 1000 ord.

2009-10-11T13:09:00.003+02:00

Hej mitt vinterland!

2009-10-07T11:52:00.004+02:00

Så vaknade vi på morgonen och såg genast genom fönsterrutan hur stora snöflingor yrde ner på den snöbeklädda gräsmattan, måste ha kommit en decimeter eller två. Det brukar vara lite ångestladdat med första snön, men så var inte fallet denna morgon. Det var faktiskt rätt uppiggande och jag längtar till det har kommit rikligt med snö och det är vindstilla, dock inte för kallt. Saknar hästen något så otroligt just idag, saknar ridturerna då vi plumsade fram i djupsnön, då det var knäpp tyst i skogen och allt som hördes var knastret från snön!

Morgonen har spenderats mestadels utomhus och Aramis har minsann gett gott betyg åt vintervädret. Han sprang mer eller mindre till dörren och tittade på mig hela tiden efter att vi vart ute på gården och lekt på förmiddagen. Så eftersom man är en snäll och glad matte så klädde jag på mig ordentligt och så begav vi oss ut. Var ute säkert en timme i skogen och gick. Han sprang lös och njöt i fulla drag, sedan åkte kopplet på och vi promenerade hem. Han hade inte riktigt tid att gå ordentligt i kopplet, intrycken tog överhanden och nästan så att jag åkte på skorna hem. Men det bjuder jag på idag!

Efter att vi kom hem fick han ta det lugnt en stund, sedan åt han och nu ligger han totalt avslagen vid mina fötter. Kan säga att det är kärlek som kramar om hjärtat när jag tittar ner på min lilla gosse!

I helgen blev det ingen kurs eftersom jag varit rejält sjuk, är fortfarande inte frisk. Men helt klart på bättringsvägen. Hade verkligen sett fram emot kursen men man får ta saker för vad det är och inse att man faktiskt inte kan välja när man har tid att vara sjuk och när man inte har tid. Har iaf inhandlat en apportbock, så nu ska vi börja träna lite med den.

Kort och gott sammanfattat. Nu bjuder vi på några foton och en film från morgonen.

Lite slö med skriverierna..

2009-09-25T23:52:00.005+02:00

...men det har varit annat som tagit fokus från bloggandet!

Hursomhelst, har spårat 2 gånger i veckan och det har gått rätt bra båda gångerna. Gissar jag måste ta tag i att träna apportering för att få honom att plocka upp apporten. Men jag har inte direkt några krav på honom än. Vi har kul och det är huvudsaken. Han har tagit sig till slutet och jag har släppt ut honom lite längre på linan då jag känt att det har varit bra drag, han har haft några tapp men rett ut dem själv lugnt och stilla. Han har börjat till att bli taggad på spåret nu och avger pipljud när selen åker fram. Selen på = nosen i backen, är så roligt att se att vi hittat något som vi båda tycker är roligt.

Annars har vi tränat litegrann, promenerat här och där och i skogen. Jag har klippt sönder ett gammalt påslakan och flätat en kamptrasa åt honom som han verkligen älskar! Kampen har det hänt mycket med senaste veckan och jag känner ordentligt med motstånd nu. Lägger in en film från kvällen (ni får ursäkta den slitna matten, för hon har endast sovit 2 timmar natten och hunnit med en heldagstripp till luleå och tillbaka.)

Senaste vikten jag tog för någon dag sedan var 33,8 kilo - är nog kanske lite för knubbig nu?
Well, på återseende!
Demon eller schäfer? :D

Helg!

2009-09-20T02:58:00.005+02:00

Händer inte alltför mycket här just nu då all tid går åt till flyttpackning, städning och så vidare.

Har vart mycket ute och utforskat och sprungit i skogen här och där. Lagt ett litet spår på fredag och ikväll var vi och promenerade i abbortjärn där vi även nötte lite kommandon. Han tar det mesta med ro och är nöjd med att få vara med överallt och ingenstans. Känner mig så lycklig när han jämt och ständigt kommer till mig med alla sina saker. Framförallt då han ibland kommer bara för att ge mig sina ben eller då han kommer och vill att jag ska hålla så vi kan "beta av det tillsammans". Då känner man hur hjärtat smälter!

Har förresten fått en Fiddy (en liten cross) idag. Har velat ha och tänkt köpa en länge. Synd bara att den kom så nära inpå vintern, men då hinner jag fixa med den till nästa sommar. Hade tänkt åka på klubben och titta på tävlingarna imorgon, men jag har rätt späckat schema så jag får se hur det blir. Monica tipsade mig och tyckte jag ska följa med och gå kurs i Kiruna i Oktober, har anmält mig och Aramis, så det känns spännande och samtidigt nervöst.

Lägger upp någon bild från ikväll.

Aramis & Fiddyn.

Älgkalv?

..Sluuuta nu att fota så jag får gå och lägga mig!

14 september.

2009-09-15T01:46:00.009+02:00

Idag var vi och promenerade med Aramis efter fiskodlingsvägen. Lekte i sandtaget och han tyckte att det var så härligt att kuta upp och ner i sanden, inte för att tala om när han satte fart och började gräva!

På kvällen var vi ut på hundklubben och tränade och provade på lite, agilitytunnlarna hajjade han direkt och sprang igenom. Han bjöd tillochmed gratis på några tunnlar självmant. Sedan provade jag få honom att krypa under hinder, samma där. Nemas problemas. Var superskoj för både mig och honom. Får nog fara och träna lite mer. Är så kul att prova på nya och konstiga saker. Sprang lite slalom och hoppade ett hinder eller två. Håller mest nu på och jobba med att helt oförhappat ge honom kommandon på avstånd och i konstiga situationer - han tycker nog att jag är jättekonstig, inte för att tala om knäpp rent ut sagt!

Bjuder på några bilder från helgen då vi var och plockade potatis i Puolamajärvi. Aramis jordiga näsa skvallrar om att han minsann plockat en potatis eller två han med.

Hipp, hipp hurra!

2009-09-13T19:22:00.007+02:00

Aramis fyller halvåret idag! Vi har fått mail med bilder på syrran, morsan och Ztina och dem var så mycket fina så. Matte tycker att Aramis och Axa är väldans lika varandra, iaf till utseendet.

Igår var vi och lade ett rent motivationsspår och nog var han motiverad alltid. Så idag, sista dagen han får droppar så for vi ut till skogs, "mommo och moffa följde med". Lade ett rätt enkelt spår och han jobbade på bra, tror han gick ganska så exakt vart jag hade gått. Däremot var han inte alls sugen på att plocka upp apporten jag lagt i spåret. Får träna lite hemma på det tror jag. Jag släppte ut honom ganska så bra i linan och han gick och dammsög. I slutet fick vi till en riktigt bra kamp också - jämfört med vad vi vanligtvis brukar. Nu är vi nöjda och belåtna. Matte ska bege sig ut på ett springpass och Misse ska få äta mat.

Tar det mest lugnt.

2009-09-09T10:36:00.003+02:00

Iochmed öroninflammationen så ligger vi lågt. Promenader, mys och lite bus hemma.

Än har han inte klagat. Det verkar som om dropparnas verkan varit aningen seg, för först igår visade han att han riktigt fått tillbaka aptiten och då hade han ändock fått droppar i fem dagar. Har förmodligen haft så ont tidigare då han har matstrejkat. Han har lärt sig en ny sak på senaste tiden - det är att fånga "grejjer" i luften, både gosedjur och godis. Han har fällt rätt mycket senaste dagarna också, tror det kan vara en liten stress iochmed att han har haft ont. För det har då iaf avtagit.

Höjdpunkten var nog iaf morgonpromenaden idag då vi hade en ankfamilj på ängen bortanför vårt bostadshus, dom var ju så konstiga tyckte han, men rätt så söta. Han satte sig ner på "första parkett" för att studera dem. Efter att han memorerat och förstått klart, vad ankor anbelangar så fortsatte vi. (Fasiken att man inte har med sig kameran såna gånger!)

Så är läget just nu - inte så mycket action, men är man en snart 6-månaders schäferkille så är man känslig och liten och behöver veerkligen ta det lugnt :) Vi har ju hela livet på oss än.

Som sagt.

Au revoir!

Veterinären.

2009-09-04T13:40:00.002+02:00

Aramis har fått Surolan mot öroninflammation, märkte för två dagar sedan att han var irriterad i öronen och efter idogt skakande på huvudet och öronen utfällda som flygplansvingar så ringde jag till vet. 1300:- fattigare men dock nöjd att min lilla älskling slipper ha ont i parabolerna.
Han får droppar nu i 10 dagar morgon och kväll, sen hoppas jag vi slipper "skiten". Finns inget värre än när man ser att ett djur har ont! Veterinären var duktig och ödmjuk, Aramis visade att han hade riktigt ont då han skulle ta prov till analys. Men efter om och men så fick han vad han behövde för att kunna konstatera att han hade både inflammation och svamptillväxt.

Bad Vet känna på testiklarna och han konstaterade att bara ena testikeln var nere, vilket jag redan sett. Har ju förstått att om dem inte trillat ner innan 6 månader (vilket Aramis blir om 9 dagar) så är chansen rätt liten att dem ska göra det överhuvudtaget och vet instämde. Men, men. Sånt är livet, min förra vovve var ju krypt och kastrerad och märkte ingen som helst nackdel med det.

Nu ska jag åka iväg och förbereda inför surströmmingsmiddag ikväll.

Undra vad "Misse" tycker om den aromen?!.

En bild säger mer än 1000 ord...

2009-09-02T16:29:00.009+02:00

...ellerhur?

...jag är sååå sugen!

...sluuut!

Zzzzz....

Kallt!

2009-08-31T23:27:00.011+02:00

Idag var det något kyligare ute - känner att vinterångesten börjar krypa i kroppen, men hursomhelst så tog jag Aramis och min pappa med mig och for ut och lade ett litet spår. Precis som jag skrev i föregående inlägg så lade jag ett rätt rakt spår, med två apporter och sedan ett slut. Ganska enkelt - men det var just precis vad som var meningen. Aramis hade dock glömt från förra gången hur man ger apporten till matte, så han plockade upp den - spottade ut den - och ville sedan spåra vidare. Men tillslut fick matte den, så fortsatte vi. Andra apporten gick mycket bättre. Han gick fint och jag släppte ut honom lite längre. Sedan kom slutet och vi lekte och kampade, "Misse" tyckte dock att spåret var på tok för kort och ville jobba vidare. Men efter en stund gav han sig och vi lekte istället.

Lägger in en bild från dagen. Pappa hade filmat spåret, men tyvärr var filerna från spåret korrupta (vi hade med pappas gammel-jäkla-skit-kamera eftersom batteriet i hans nya inte var laddat). Så det får bli ett kort från rastningen istället!

Ha det!

Mammas finaste gubbe-lubbe!

Fredag!

2009-08-29T00:15:00.004+02:00

Idag for vi ut vid 13 hela gänget för att lägga spår. Jag lade ett spår i form av en hästsko åt Aramis med en apport, en virvel, en böj och sedan serpentinbågar och därefter kom slutet, kände att marken var riktigt torr idag. Under tiden spåren låg så for vi och rastade hundarna. Jösses så varmt och skönt det var, precis som en varm sommardag trots att det snart är september. Så jackorna åkte av - riktigt härligt må jag säga! Aramis och Sara är som två parhästar när dem springer sida vid sida och upptäcker skog och mark, medan Micke och Iza övervakar vad dem håller på med.

Så var det sedan dags för spåren. Iza hade jobbat på bra med Marie-Louise, men inte rikitgt sugen på att ta apporterna, men dem kom i mål och fick sitt slut så dem var nöjda, kan bara säga att knappt jag själv orkade samla tankarna i värmen, så ett perfekt resultat hade nog ingen av oss räknat med, då hundarna var ganska trötta bara efter rastning och bus. Sara var tvärsäker dagen till ära och hade jobbat på kanon med Monica, det är nog handskar som gäller hädanefter. Micke var tvungen att samla sig innan start, men sedan så jäklar i min låda löste han alla klurigheter i sitt spår, även han visade att det var tungt att spåra i värmen, men han är såpass rutinerad och orkade samla sig för att prickfritt ta sig till slutet!

Aramis då: Första gången jag lagt en apport i spåret, det började bra med drag i linan, han tog upp apporten och fick en godis, som om han plockat upp apporter hundra gånger förr. Han sökte sig vidare och tog virveln bra - gick inte in i virveln utan höll sig i ytterkant. Men sedan vart han såååå trött. Vi hannt igenom halva böjen och halva spåret ungefär då han visade att han inte orkade mera, så vi bröt. Gick ut på en väg allihopa och lade ett rent motivationsspår - där jag bara stack och gömde mig. Det tog inte länge så hittade han mig, Monica hade fått hålla honom hårt då det varit rejält drag i linan, är så fascinerande att se när han kommer in mot slutet, gåendes rakt emot mig, bara tre meter ifrån och ser mig ändå inte, eftersom han kopplat på näsan. Så han fick sitt slut och var nog mer än nöjd.

Det är ju det här med att ibland kliva tillbaka som är viktigt att tänka på. Dels för att nöta grunder och dels för att behålla motivationen hos hunden.

Det var en tuff dag idag vilket märktes på de två yngsta hundarna i gänget, Iza och Aramis alltså. Men en mycket givande dag. Nästa gång har jag tänkt mig något riktigt enkelt. Ett rakt spår med två apporter och sedan ett slut ungefär.

Igår vart vi hembjudna till Marie-Louise på kvällskaffe, där i köket var vi fyra personer, sex hundar och en pippifågel och det gick hur bra som helst. Något påpekande här och där till voffsingarna blir det ju alltid, så även hemma på bara en hund. Men det är så himla skönt med harmoni och man riktigt njuter av att det är så okomplicerat allting egentligen.

Imorgon bär det av till Luleå, jag ska följa med Monica då hon ska gå MH med Sara, ska bli riktigt kul. Har ställt mig på kö för MH här till våren. Hoppas det blir av här så vi slipper åka till någon annan stad.

Idag vägde killen 30,5 kilo. Jag vet inte hur kilona kan komma så fort? Är så rädd att han ska bli tjock och tung och oroar mig en massa, Men Marie-Louise och Monica har sagt åt mig att sluta svamla då han är i ett fint hull. Jag känner ju revbenen och han rör sig fint - så jag gissar han ökar i den takt han är menad att öka.

Man blir ju bara såå trött när man har jobbat!

Nattinatt!

Såhär efter lunch....

2009-08-26T12:22:00.002+02:00

....så kommer Misse och bjuder mig sin blåa bitring.

Han är ju bara för go min kille!

/Lycklig matte!

Regn och rusk och såklart spårträning!

2009-08-23T22:16:00.011+02:00

Jag, Monica och Marie-Louise med tillhörande vovvar åkte ut och lade spår idag.

Såklart regnade det, men yngst var klokast (syftar såklart på mig själv) och hade på sig gummistövlar.

Lägger in bilder plus en film på när allas våra skitungar också kända som Aramis och Sara lever rövare!

...och ändan är till för att sitta på!

Bada, bada!

2009-08-21T22:12:00.016+02:00

Har varit med Misse i Abbortjärn idag. Busat med kongen och badat och spårat. Lade ett litet spår i form av en hästsko, han gick ivrigt så jag fick hålla honom hårt för att han skulle "skynda långsamt" och inte dra mig på sulorna. Men han gick prickfritt - var inte så långt spåret, men det var lite knepig terräng. När vi kom hem fick han även ett bad i badkaret med såpa, då det verkligen kändes behövligt. Så nu luktar han nyponros!

Har fotat honom idag lite... synd bara att jag inte hade med kameran när han badade i abbortjärn. Får ta det en annan gång, denna gång bjuder jag på rykande färska bilder på hans nya fina tänder samt bilder från mina föräldrars bakgård!

Nu äre dags för en kvällsprommis!

Bättre sent än aldrig.

2009-08-20T13:40:00.002+02:00

Redan torsdag, herregud - om det ska fortsätta i denhär takten så är det inte långt till pensionen!

Okej, då ska jag väl berätta om spåret i tisdags, vi var uppe i nautanen och spårade; Jag och Aramis, Monica, Micke, Sara, Marie-Louise, Iza och Mimmi samt Helena och Ludde. Det var en minst sagt lärorik dag där knappast något gick som man tänkt sig. Monica la ett spår åt Aramis där hon klurat lite med zick-zack, virvel och hopp. Först fäste han på riktigt bra men sedan efter halva vart han störd av ett gäng människor som befann sig bara 2-300 meter bort med hundar som de skrek åt (gissar hundarna var påväg att smita till oss). Men efter om och men så rodde vi tillslut i land. Det är ju som sagt när det blåser motvind som man stärks och gräver sig stadigt djupare. Vi var ute i skogen i närmare tre timmar. Det börjar bli riktigt kallt ute och inte för att tala om mörkret. Snart är det väl dags att gå spår med pannlampa?!.

Aramis är inte typen som har bråttomt när han äter, han tar verkligen en kula i munnen åt gången och först när den är tuggad ordentligt och väl svald så ger han sig på nästa. Ytterst sällan slafsar han i sig. Har kommit på att snabbaste sättet att få honom att äta om man ska åka någonstans och har lite bråttomt är att kort och gott bara slänga ut allt på golvet. Han har någon form av tvångstanke som inte tillåter åsynen av mat på golvet - vilket leder till att han far runt som en dammsugare! Aja, alla har vi varit barn!

Tränar mkt på hur matte vill att han ska gå i kopplet nu och såklart vill han ju göra sitt bästa, men det är så lätt hänt att glömma bort sig emellanåt då det ibland finns så mycket spännande ikring att upptäcka. Jobbar lite med positionsträning också - det är svårt att få med bakändan och ibland så slår både "Misse" och matte knut på sig själv.

Igårkväll tog vi en sen promenad och det var riktigt mörkt ute. När vi går upptäcker Aramis att det kommer en person gående 50 meter bakom och han blåser upp sig och "voffar", det finns nog lite vakt i honom ändå. Efter att jag förklarat att jag sett och att det är okej så kan vi fortsätta. Han gör ju bara sitt jobb och larmar, precis som han tycker att han ska göra. Åsså går vi vidare och det är bra med det.

Enda jag känner är jobbigt är just nu att han har börjat hoppa upp emot en, när han är glad, busig och när han ska hälsa. Men det ska vi jobba bort - eftersom det inte känns så mysigt med rivmärken på magen efter klorna. Burdus, klumpig och som en ångvält.... det hör väl till, finliret slipas ju hela tiden. Motoriken är nog inte så lätt att hitta då man växer hela tiden. 27 kilo nu och precis så att matte orkar ta upp mig i famnen en kortare stund.

Nä, nu ska vi åka och hälsa på moffa och kanske lägga ett spår om det nu bara inte börjar regna!

Måndag.

2009-08-17T22:18:00.006+02:00

Helgen har tillbringats i Karungi/Haparanda och Finland, så det har inte blivit något på hundfronten. "Misse" Har för första gången sovit borta, hos "Mormor och Morfar"- vilket tycks gått alldeles utmärkt.

Idag var jag och la ett spår åt honom efter bomselevägen, det var då 4-500 meter säkert, med en böj och över en väg. Han gick som på räls, kanon. Min pappa var med och vart riktigt imponerad av min lilla kille. Har bestämt för att prova en riktig vinkel nästa gång då jag ser att han har mer ork när han spårar numer. Återkommer imorgon om hur det gick.

Sentimental som jag just nu känner mig så lägger jag in två bilder på mina vänner som fattas mig nåt så otroligt mycket.

Legard 1986-2009.

Sommaren 2007 jag och Legard.
Förstår nog inte riktigt än att du inte finns mer min finaste.

Kompis 1992-2008

Mitt hjärtegryn, mitt allt.
Saknar dig så!

Bara en fundering.

2009-08-11T13:54:00.005+02:00

Sitter och väntar på att maskinen nere i tvättstugan ska till att bli klar. Lägger in en "funderare" på bloggen medans.

Sitter som sagt och filsoferar, angående hur man definierar en fulländad relation mellan ägare och hund. Kort och koncist. För mig personligen är målet att komma till den underförstådda kommunikationen, avslappnat och tryggt. 110% tillit. Då har jag nått mitt mål. Hänger inte upp mig alltför mkt. på "den eller den skolan eller läran". Styrs mest av magkänslan som talar för bra eller dåligt och ibland tillochmed obehagligt. Jag får aldrig sätta mänsklig prägel på min hund, för då är jag illa ute. Det är däremot jag som måste kompromissa, hitta språket oss (mig och "Misse") emellan. Nivån, frekvensen där vi förstår varandra. Jag är människa och han är hund. Jag är flockledaren, men inte i den riktigt bemärkelsen eftersom jag aldrig kommer kunna prägla honom på det vis en annan hund hade kunnat, med hundradels-sekund-reaktioner, exakta mått mätt. Jag kan lära mig se signalerna, men jag kommer aldrig kunna nosa mig till "löst springande hund på ingång 200 meter bort, skadad". Jag kommer aldrig kunna slicka mina sår rena på samma vis en hund kan göra. Men jag ska göra mitt bästa för att ge honom trygghet och vara hans vägledare profilerad "mamma" i människoform. Jag har mer att lära av min hund än han har av mig egentligen, då han är så mycket bättre än mig på så många saker. Min uppgift är att vägleda honom i samhället och att få honom att fungera i mitt liv, utan att skada eller störa vår omgivning ( eller mig med för den delen). Eftersom det ligger i mitt intresse att leva med hund. Kan tolkas som tolkas vill. Många ord för att beskriva en tanke. Men av slöhet väger jag inte orden, det är upp till betraktaren om denne vill förstå min mening. Mycket vill ha mer och prestigen styr så mycket mer än hundägarna. Det finns ramar och det finns gränser, när de väl har sjunkit in så är det eg. få ting som verkligen är ovillkorliga.

För vore det så.... jaa mina vänner - Då hade jag nog köpt mig en cykel istället!

Tack för mig och åter till tvättstugan!

En varm dag i spårskogen.

2009-08-06T00:56:00.000+02:00

En het eftermiddag i spårskogen blev det. Hela 6 hundar och 4 eller 5 personer, allt beror på hur man vill räkna.
Det var jag och Aramis, Monica, Sara & Micke, Marie-Louise Mimmi och Iza. Helena och Ludde följde även med på premiärspårning och en halv Per var också med en liten stund.

Tror att Helena blev rätt taggad på spår om jag ska vara riktigt ärlig. Hon lade ett motivationsspår till Ludde som han knäckte, varpå han vart helt slut. Alla hundarna skötte sig med bravur. Sara gick som aldrig förr - säkert och punktligt om man nu kan säga så, Iza kunde knappt bärga sig efter 2 veckors frånvaro och hon klurade riktigt bra. Får väl framförallt framhålla Micke som kämpade sig igenom spåret jag lagt. Det var grejjer det. Knappt så Marie-Louise och Helena orkade haka på oss. Haha.

Det var första gången som Aramis gick ett riktigt spår som någon annan än jag lagt idag, han kom av sig lite inpå slutet, men hittade tillbaks och fick slutapporten. Det märks att han blir "bättre" för var gång, men han blir fort trött och måste stanna upp och samla sig emellanåt.

I övrigt flyter det på bra, de nedre hörntänderna är påväg att lossna (han har tom. dubbla därnere då de nya trycker bort de "gamla"), han har ont i munnen och har helt plötsligt visat att han föredrar den annars ratade upblötta maten. Nåväl, så är livet på en pinne.

Lägger in lite bilder från kvällen, sedan är det nog dags för lopplådan.

Natti.

Spårsällskapet på rastning i bomsele.

Misse och Jag.

2009-08-01T00:28:00.000+02:00

Här kommer jag, Aramis matte att skriva lite kort och gott om vad vi gör och om våran utveckling. Aramis är idag strax över 4 månader gammal. Så det händer en hel del.

Det hela började för ca 25 år sedan, en januarimorgon - då föddes nämligen jag (Marie-Louise).
Utvecklades väl mest som människor gör med välling, byte av mjölktänder, blåmärken och tuggummi i flickhåret. Hela mitt liv har djur funnits med, framförallt hundar och hästar. För snart ett år sedan somnade min bästa vän sedan 16 år in, en Dvärgpudelkille som hette Kompis. Det var väntat, jag visste ju att han inte skulle finnas för alltid. Men dock så jobbigt ändå. Så efter några månaders sorgearbete så kände jag mig redo att börja söka vovve. En schäfer skulle det bli.
En "bruksschäfer" och definitivt ingen "exteriörschäfer" punkt.

Många månader och alldeles för många timmar inne på avelsdata skulle det bli innan jag hittade rätt. Efter många om och men och febrilt sökande utan resultat tänkte jag ge upp letandet tills året därpå då jag hittade en annons. Allt stämde och kontakten kändes bra, jag hade hittat min "Typ" Utav schäfer. Såklart längst ner i sverige. Men så blev det. Lequro's Andy hette han i stamtavlan, en av de fyra valparna i kullen e: Gullrics Åbi wan-kenobi u: Lequro's Candy. Den 8:e Maj 2009 hämtade jag honom Nere i Malmö, han var då 9 kilo tung och otroligt söt (ja precis som valpar är mest).

Sedan allra första början så har det mesta gått som på räls. Kissat inne två gånger första veckan och det var allt. Han var van vid koppel och halsband från uppfödaren, vilket kändes väldigt skönt. Han har varit lyhörd, okomplicerad och mest mysig och framförallt lättlärd från dag ett. Hade med honom till stallet första gången när han var ca. 10 veckor. Det fullkomligt älskade han! När Aramis blev ca 3 månader var vi pga. sjukdom tvungen att avliva hästen som jag skött nu de senaste 7 åren och ridit sedan jag var 12 år ung. Kändes riktigt tråkigt då jag hade sett framför mig att ha med Aramis på ridturen då han blivit större. Men livet har sin gilla gång. Har för tillfället då det än är så nära inpå hästens bortgång lagt alla planer på hästliv på hyllan för att istället fokusera på Aramis.

Vi har börjat spåra och det tycker både han och jag är jätteroligt. Planerna är att prova oss fram, framförallt inom brukset. Om det blir tävling är inte alls säkert då mina nerver inte är de bästa. Men man ska aldrig säga aldrig. Än är han liten och vi jobbar med kontakt och den vardagliga lydnaden.

Idag är han som sagt lite över 4 månader, tänder byts för fullt och han är 25 kilo tung. Han älskar att bada (inte i badkaret då), att busa med sina Collievänner Sara och Micke, samt att gosa och sova.

Med risk för att bli långrandig så avslutar jag här.

Fortsättning kommer.