Lite slö med skriverierna..

...men det har varit annat som tagit fokus från bloggandet!

Hursomhelst, har spårat 2 gånger i veckan och det har gått rätt bra båda gångerna. Gissar jag måste ta tag i att träna apportering för att få honom att plocka upp apporten. Men jag har inte direkt några krav på honom än. Vi har kul och det är huvudsaken. Han har tagit sig till slutet och jag har släppt ut honom lite längre på linan då jag känt att det har varit bra drag, han har haft några tapp men rett ut dem själv lugnt och stilla. Han har börjat till att bli taggad på spåret nu och avger pipljud när selen åker fram. Selen på = nosen i backen, är så roligt att se att vi hittat något som vi båda tycker är roligt.


Annars har vi tränat litegrann, promenerat här och där och i skogen. Jag har klippt sönder ett gammalt påslakan och flätat en kamptrasa åt honom som han verkligen älskar! Kampen har det hänt mycket med senaste veckan och jag känner ordentligt med motstånd nu. Lägger in en film från kvällen (ni får ursäkta den slitna matten, för hon har endast sovit 2 timmar natten och hunnit med en heldagstripp till luleå och tillbaka.)


Senaste vikten jag tog för någon dag sedan var 33,8 kilo - är nog kanske lite för knubbig nu?
Well, på återseende!
Demon eller schäfer? :D

Helg!

Händer inte alltför mycket här just nu då all tid går åt till flyttpackning, städning och så vidare.

Har vart mycket ute och utforskat och sprungit i skogen här och där. Lagt ett litet spår på fredag och ikväll var vi och promenerade i abbortjärn där vi även nötte lite kommandon. Han tar det mesta med ro och är nöjd med att få vara med överallt och ingenstans. Känner mig så lycklig när han jämt och ständigt kommer till mig med alla sina saker. Framförallt då han ibland kommer bara för att ge mig sina ben eller då han kommer och vill att jag ska hålla så vi kan "beta av det tillsammans". Då känner man hur hjärtat smälter!

Har förresten fått en Fiddy (en liten cross) idag. Har velat ha och tänkt köpa en länge. Synd bara att den kom så nära inpå vintern, men då hinner jag fixa med den till nästa sommar. Hade tänkt åka på klubben och titta på tävlingarna imorgon, men jag har rätt späckat schema så jag får se hur det blir. Monica tipsade mig och tyckte jag ska följa med och gå kurs i Kiruna i Oktober, har anmält mig och Aramis, så det känns spännande och samtidigt nervöst.

Lägger upp någon bild från ikväll.

Aramis & Fiddyn.

Älgkalv?

..Sluuuta nu att fota så jag får gå och lägga mig!

14 september.

Idag var vi och promenerade med Aramis efter fiskodlingsvägen. Lekte i sandtaget och han tyckte att det var så härligt att kuta upp och ner i sanden, inte för att tala om när han satte fart och började gräva!

På kvällen var vi ut på hundklubben och tränade och provade på lite, agilitytunnlarna hajjade han direkt och sprang igenom. Han bjöd tillochmed gratis på några tunnlar självmant. Sedan provade jag få honom att krypa under hinder, samma där. Nemas problemas. Var superskoj för både mig och honom. Får nog fara och träna lite mer. Är så kul att prova på nya och konstiga saker. Sprang lite slalom och hoppade ett hinder eller två. Håller mest nu på och jobba med att helt oförhappat ge honom kommandon på avstånd och i konstiga situationer - han tycker nog att jag är jättekonstig, inte för att tala om knäpp rent ut sagt!

Bjuder på några bilder från helgen då vi var och plockade potatis i Puolamajärvi. Aramis jordiga näsa skvallrar om att han minsann plockat en potatis eller två han med.

Hipp, hipp hurra!

Aramis fyller halvåret idag! Vi har fått mail med bilder på syrran, morsan och Ztina och dem var så mycket fina så. Matte tycker att Aramis och Axa är väldans lika varandra, iaf till utseendet.

Igår var vi och lade ett rent motivationsspår och nog var han motiverad alltid. Så idag, sista dagen han får droppar så for vi ut till skogs, "mommo och moffa följde med". Lade ett rätt enkelt spår och han jobbade på bra, tror han gick ganska så exakt vart jag hade gått. Däremot var han inte alls sugen på att plocka upp apporten jag lagt i spåret. Får träna lite hemma på det tror jag. Jag släppte ut honom ganska så bra i linan och han gick och dammsög. I slutet fick vi till en riktigt bra kamp också - jämfört med vad vi vanligtvis brukar. Nu är vi nöjda och belåtna. Matte ska bege sig ut på ett springpass och Misse ska få äta mat.

Tar det mest lugnt.

Iochmed öroninflammationen så ligger vi lågt. Promenader, mys och lite bus hemma.

Än har han inte klagat. Det verkar som om dropparnas verkan varit aningen seg, för först igår visade han att han riktigt fått tillbaka aptiten och då hade han ändock fått droppar i fem dagar. Har förmodligen haft så ont tidigare då han har matstrejkat. Han har lärt sig en ny sak på senaste tiden - det är att fånga "grejjer" i luften, både gosedjur och godis. Han har fällt rätt mycket senaste dagarna också, tror det kan vara en liten stress iochmed att han har haft ont. För det har då iaf avtagit.

Höjdpunkten var nog iaf morgonpromenaden idag då vi hade en ankfamilj på ängen bortanför vårt bostadshus, dom var ju så konstiga tyckte han, men rätt så söta. Han satte sig ner på "första parkett" för att studera dem. Efter att han memorerat och förstått klart, vad ankor anbelangar så fortsatte vi. (Fasiken att man inte har med sig kameran såna gånger!)

Så är läget just nu - inte så mycket action, men är man en snart 6-månaders schäferkille så är man känslig och liten och behöver veerkligen ta det lugnt :) Vi har ju hela livet på oss än.

Som sagt.

Au revoir!

Veterinären.

Aramis har fått Surolan mot öroninflammation, märkte för två dagar sedan att han var irriterad i öronen och efter idogt skakande på huvudet och öronen utfällda som flygplansvingar så ringde jag till vet. 1300:- fattigare men dock nöjd att min lilla älskling slipper ha ont i parabolerna.
Han får droppar nu i 10 dagar morgon och kväll, sen hoppas jag vi slipper "skiten". Finns inget värre än när man ser att ett djur har ont! Veterinären var duktig och ödmjuk, Aramis visade att han hade riktigt ont då han skulle ta prov till analys. Men efter om och men så fick han vad han behövde för att kunna konstatera att han hade både inflammation och svamptillväxt.

Bad Vet känna på testiklarna och han konstaterade att bara ena testikeln var nere, vilket jag redan sett. Har ju förstått att om dem inte trillat ner innan 6 månader (vilket Aramis blir om 9 dagar) så är chansen rätt liten att dem ska göra det överhuvudtaget och vet instämde. Men, men. Sånt är livet, min förra vovve var ju krypt och kastrerad och märkte ingen som helst nackdel med det.

Nu ska jag åka iväg och förbereda inför surströmmingsmiddag ikväll.

Undra vad "Misse" tycker om den aromen?!.

En bild säger mer än 1000 ord...

...ellerhur?

...jag är sååå sugen!

...sluuut!

Zzzzz....