En vecka senare..

Kursen har gett mycket och öppnat upp för en massa tankar i min annars ganska så snurriga skalle. Den motsvarade alla förväntningar och mer därtill. På lördagskvällen for vi ut några stycken och lade spår, tänkte lägga ett motivationsspår åt lilleman, vilket inte alls var bra. Han gick upp i på tok för mycket stress - så fler sådana spår blir det inte av, nu vet vi det. Sen kan det ju säkerligen höra till saken att klockan var kväll och vi hade kursat hela dagen. Han var nog egentligen mer trött än tröttast. Men när man har en matte som inte alltid har hjärnan på rätt ställe så kan det bli så. Nåväl, ingen skada skedd. Kom hem efter 22 - kursen startade 9.00 på morgon - så jag kan lova att vi stupade i säng. På söndag, sista kursdagen tog vi det litet lugnare eftersom jag märkte han var ganska slut. Kursen slutade med en utvärdering och så fick vi alla träna på att marschera utan hund, vilket är nyttigt. Det gäller ju att ha kroppskontroll, och att hjälpa hunden förstå vändningar, svängar, stopp mm. Orkar inte detaljera mera utan det får räcka så:)
Länkar till mitt fotoalbum med lite kursbilder:

http://www.facebook.com/album.php?aid=219564&id=539180375&l=38c1174466

I veckan har det varit promenader, joggingturer, små lydnadspass och en tur till spårskogen med gänget. Han spårade jättefint. Lade ett ganska kort spår, för att jag ville få till en positiv minnesbild och det fick vi.

Annars har det varit en hel del plugg inför matteprovet jag hade i fredags. Imorgon är sista skoldagen och på tisdag börjar jag jobba.

Ikväll var vi ut med Per, Monica, Marie-Louise och Lena och tränade. Tror aldrig nästan att han har gått så bra ute på klubben som han gjorde idag. Så nu är vi sporrade båda två tror jag. Har beställt en klövjeväska som jag hoppas på ska komma snart. Tror han kommer gilla det och det är perfekt, för då kan han bära vattenflaskorna när vi beger oss ut på en joggingrunda eller en långprommis.
Härmed avrundar jag. Har säkert glömt att skriva in en massa saker vi gjort. Men det kommer mera. Vi har ju en heeel lååång sommar framför oss.

Nattinatt.

Kurs!

Sticker in ett snabbt inlägg. Igårkväll startade kursen med teori och mål. Var mycket intressant Carina hade att säga. Kom på en del saker som jag inte tänkt på tidigare igår. Det jag vill lägga fokus på i helgen är just kontakten - fokus! Känns verkligen spännande och jag tror det kommer bli en inspirerande helg, hur det nu än går.

8.20 - vi börjar dagen nu klockan 09.00, så det är dags att sticka.
Kanske kommer det ett inlägg ikväll.

Au revoir!

Onsdag!

Igårkväll var vi ut på klubben. Tränade litegrann - vi jobbade endast med kontakten och fotpositionen. Kämpade verkligen på så svetten rann när jag skulle göra mig intressant. Gick väl inte sådär 100 bra heller. Jag har varit helt utan motivation för att träna sista dagarna, i helgen blir det kurs och jag hoppas jag får tillbaka lite av motivationen då. Igår fick han också ett litet spår att klura på och efter det var han helt kaputt slut och nöjd lilleman.

Jag har nog en riktig formsvacka just nu, irriterad över småsaker och känner att det går så bra för alla andra men inte för oss. Vi kanske ska hålla oss till promenader och spår enbart och skita i allt annat - för det känns som om jag verkligen inte kan någonting.

I helgen var jag med Monica till Jokkmokk där hon dömde i lydnad. Var inte så många tävlande, men de var jätteduktiga allihop. Önskar jag också skulle kunna träna för att kunna komma någonstans, och kanske kunna få lite resultat. Hoppas nu innerligt att kursen ska ge nyttiga och bra tips för det är inte kul just nu. Inte så att han beter sig illa eller så. Men jag känner att jag inte får respons eller kontakt med honom när vi jobbar. Hur ska man då kunna göra någonting egentligen när hela världen är så mycket roligare än matte?

Slut på klagandet - min Misseman är finast i världen oavsett!

Spårpremiär.

På Onsdag var det spårpremiär. Åkte ut och lade ett litet spår med två apporter och godis. Godisarna struntade han i, likväl andra apporten..... han ville bara till slutet och nonchalerade allt det andra. Låt gå tänkte jag och gjorde ingen grej av det. Han hade förmodligen längtat så. Då är det ju bara det att han har blivit något starkare sedan vi sist spårade, så det var bara att hålla i hatten för att han inte skulle raska på för snabbt i spåret. Man såg att han vuxit en bra bit när väl selen skulle på - fattades väl en 15-20 cm runtom - men som tur är så är selen ställbar så jag fick den att passa.

När vi kom hem så vart det lite vila. Senare tog vi oss ett joggingpass upp till kaptensgården och tillbaka. Han har blivit så fin att springa med och det är så kul att se att han gillar det lika bra som jag. Vi jobbar hårt inför sommarformen nu både jag och lilleman. Tänk er bara: en Schäfer med magrutor. HAHAHA! Skämt åsido, men det är så skön känsla att verkligen använda kroppen.

Senare på kvällen åkte vi till en kompis och hälsade på. Efter en kopp kaffe bestämde vi oss för att åka in till stan och det gjorde vi. Studenterna hade mösspåtagning, krogarna var öppna, det var jänkecruising och en massa liv. Vi promenerade en timme kanske. Det är så kul att se att han fungerar så bra i så stökiga miljöer. Fast det kan ju ha och göra med att vi bodde där medan han var liten och känner igen omgivningen? Vad vet jag, bara en tanke.

Igår då. Monica hörde av sig vid lunch och vi bestämde träff vid halv två för att bege oss ut och spåra. Sagt och gjort, vi la ut spåren och stack och rastade vovvarna. Under rastningen vart det lite småbus och Aramis var överlycklig. Han har verkligen börjat smaka på sin egen broms och det är så kul att se. Sara var igång och ville busa upp honom stundom, men när det började bli för slamsigt och någon av oss sa till så pep han många gånger iväg till Pappa Micke istället och pejlade av läget där. Det är så svårt att förmedla i text då alla hundarna verkligen har starka personligheter. Men det var bara så härligt och avslappnat trots två skitungar (A & S). Det är nog så att de är ena härliga skitungar.

Monica och Micke gick det första spåret, han gick lugnt och sansat och avvek nog inte många millimeter ifrån spårkärnan. Men trött det vart han, det är så kul att se Micke spåra och han är verkligen en målbild att sträva mot. Sådär duktiga vill vi också bli "när vi blir stora"!

Sedan var det Aramis tur, oh jösses så slut han blev. Fick stanna upp och verkligen samla sig under spåret, trots att det inte var ett särskilt långt spår. Men han hittade båda apporterna och var mer än nöjd efteråt. Mammas hjärta, hans hjärnkondis ligger verkligen inte på en hög nivå nu. Klart så är ju spårarbetet verkligen betungande och kräver en hel del ifrån hunden. Det är ju över ett halvår sedan som han har spårat sist, så jag har inga förväntningar såhär i början. Han var ju så ung förra året så det känns som om vi kanske får köra om lite ifrån början i år :) Spårsäsongen har bara börjat och jag ser verkligen fram emot alla kommande spårturer ut i skogen. Ska bli så kul att se hans utveckling nu när han är äldre och jag tror nog spårandet i sig kan hjälpa till att förbättra oss på många andra plan.

Sist men inte minst så var det Saras tur. Hon var så laddad innan att Monica fick hålla i rejält i linan. Monica hade lagt ett spår som hon grubblade lite över innan och trodde det kanske var för långt. Men icke det. Det var fart och fläkt, hon gjorde något tapp men redde snabbt ut problemet. Ungefär som: "Morsan, ta't lugnt och häng me bara - jag fixar det" :) Hon hittade nog alltihop i sitt spår tror jag. Det var som en helt annan hund i spåret om man jämför med förra året, hon var så trygg igår. Monica och Sara har ju tränat en hel del nu i vår och jobbat upp hjärnkondisen. Och det märktes väl. För även om hon var trött så klarade hon ändå av att sortera. HÄRLIGT!

På kvällen åkte jag och Monica ut på klubben och tränade med Lena och Puma. Vi började med en platsliggning där såklart jag och Aramis fick agera bra störning åt de andra eftersom han helt plötsligt inte kom ihåg vad ligga kvar och vänta innebar. Han rullade, åmade, kråmade, låg på rygg, sträckte sig och gjorde allt annat än att ligga stilla. Så jag fick nog lägga om honom ett x antal gånger. Men det gick ju bra tillslut. Glömde ge honom manualen innan vi åkte ut på klubben så han hade ju inte hunnit plugga och träna in innan :-)

Sedan körde alla på med sitt, jag och Aramis skulle enbart jobba med kontaktövningar hade jag tänkt. Men det gick inte alls. För jag existerade inte. Det är inte så lätt att försöka vara rolig och intressant så efter en stund gick jag och satte honom i bilen eftersom jag kände att jag höll på att bli förbannad. Min ork var slut. Jag gick och tittade på Monica och Lenas träning en stund istället och kom på bättre tankar. De är så duktiga båda två - verkligen! När de tränat klart tog jag ut lilleman igen och vi körde en liten övning där Monica höll honom, jag kutade iväg och lockade på honom och när han kom efter i 110 knyck så "fångade" jag upp honom i "fot". Det gick jättebra, det var en övning jag nog ska jobba lite mer med för att få upp "Matteintresset". Efter det satte vi oss alla ner på gräset och surrade , utvärderade och jämförde lite erfarenheter. Det var så härligt och jag fick tillbaka motivationen och bra tips ifrån både Lena och Monica. Många tack till er.

Efteråt så for jag och Monica till kiosken och tog oss varsin mjukglass. Ett perfekt avslut på en härlig dag! Imorgon ska jag följa med Monica till Jokkmokk där hon ska döma. Jag tror det blir roligt och att jag säkert kan hitta lite inspiration där. Nästa helg blir det kurs för mig och Aramis, jag funderar på vad jag ska välja ut att jobba med. Men som nummer ett kommer i alla fall kontakten, har inte helt bestämt resten.

Nåväl, tror nog detta är det längsta inlägg jag någonsin skrivit. Men det ska inte bli någon vana:)

Ha det gott!

Full rulle.

Så skönt att lilleman är frisk nu. Idag (Söndag) så har vi varit på ett litet joggingpass på morgonen, 40 minuter - aktivt joggande kanske 25 minuter, vart ju såklart rastning innan och lite promenerande efteråt. Sedan på eftermiddagen promenerade vi 6-7 kilometer. Var så härligt. Imorgon när jag slutar skolan hade jag tänkt (om nu allt går som planerat) sticka ut på klubben för att träna lite.

Är ju inte länge kvar tills vi ska gå kurs, känns som vi kanske borde komma igång lite innan. Fast man går väl kurs för att lära sig?

Har varit en fullspäckad helg minst sagt, med än det ena, än det andra. Har ikväll fått upp bord och parasoll på balkongen, så nu är det fixat för att kunna sitta där ute och dricka morgonkaffe. Nu är det bara lite blommor som saknas, men det ska ordnas antingen till veckan eller så nästkommande.

"Aramis" gapande åt andra hundar är nog till 99% borta, kan inte komma ihåg sist han vrålade. Så det känns bra, det går ju bara bättre.. Han raggar dock fortfarande då det ibland kommer läskiga typer, men va fan - han är ju bara ett år och inte trygg än. Konstigare än så är det ju inte.
Såklart vet man ju att bakslag alltid kommer, jag räknar då med det i alla fall. Så är det ju med det mesta. Men då har man ju åtminstone någon minnesbild att sträva emot.

That's all for now! Ska studera lite blåvalar och sedan blir det lopplådan. Har åter en skön vecka, endast skola Måndag och Tisdag. Men det är ju slutet av terminen så det är en hel del att plugga inför prov och så ändå.

Mardröm!

Hojja, drömde inatt att det var kväll och att jag kollade lillemans tassar innan vi skulle gå och sova. Då upptäckte jag att han hade djupa breda, cirka 0,5 centimeter och kanske 1 centimer djupa - sprickor under alla trampdynorna. Som tur är så var det bara en dröm! Hemska värld!

Nu mår han bra och det känns som om " förkylningen" är puts väck! Jag längtar bara tills nästa vecka så att vi vågar oss ut på klubben eller på ett joggingpass. Promenera gör vi ju, men nu vill jag ha lite mera utmaning, och han med för den delen.

Aramis busar med "moffa"

Idag har han inte varit sugen på frukosten, kan nog kanske bero på att det har varit stekhett i lägenheten, och på balkongen är det gassande sol, jag håller på att vädra för fullt. Om inte annat så får han väl äta först till kvällen, det dör han inte av.

Vi hörs!

Hostfri!

Äntligen var det över. Har hela tiden känt på mig att det här inte var någonting att ens fundera över och att det förmodligen skulle ge sig snabbt. Man kan nog säga att första friska dagen var igår, han har snorklat litet igårkväll, men det är förmodligen efterdyningarna efter några dagars hosta.
Nu är det bara att ge sig till tåls och vänta en vecka innan vi vågar ge oss ut på klubben för att träna.

Har inte aktiverat oss spec, men promenerat har vi gjort och letat upp godis inomhus. Har kört ensamhetsträning och han har varit som mest 1,5 timme.

Komprimerat och klart. Finns inte så mycket att berätta eftersom vi inte gjort speciellt mycket.

That's all!