Snöflingor och kamerablixtar

Hej!

Har inte hänt alltför mycket senaste tiden. Har varit ute på låånga promenader/"strosader" den senaste veckan, varje dag. Kännts som om vi behövt det båda två, kanske framförallt jag själv eftersom att det känns som jag har lite för mycket att tänka på just nu. Vädret har hållt sig förhållandevis milt. Snö har det kommit - mycket snö. Idag till exempel så var det bara 2 grader och vindstilla ute, riktigt härligt och julkänslan börjar infinna sig. Det enda tråkiga är att mörkret smygit sig fram. Redan vid 14 börjar det skymma. Om det inte vore för all julbelysning som börjat pryda fönster och gårdar så hade man nog blivit deprimerad! Igår var vi ute 2 timmar, jag kan nog knappast säga att vi promenerade, plumsade vore en mer korrekt beskrivning på vad vi gjorde. Har jobbat en del med honom och nu börjar man se resultat, och killen börjar få riktigt bra "koppelhyfs". Den nya kameran kom för några dagar sedan, gissa vem som stått modell? Kan säga att det inte är det allra lättaste att fota med den, manualen är ju fasiken lika tjock som en bibel. Har inte läst den ännu utan bara fotat en jädra massa. Tänkte lägga in lite misslyckade eller lyckade, bestäm själv- bilder.

Hare!

Kanske ser aningen butter ut? Faktum är att han ligger och tuggar gottis!

Tuggar grus?

Ätit fil!

Zzzz...

Tupp?

Plusgrader och sena nätter.

En härlig helg har passerat. Har vart skönt väder ute och det har blivit härliga promenader, idag har temperaturen tillochmed varit på plusskalan. Igår har vi för första gången träffat på en skoter, eller rättare sagt två skotrar. Misse tittade intresserat, den andra skotern vi såg körde nästan över oss när vi promenerade ner mot kullen efter kärleksstigen, den vart han heller inte rädd för - fastän jag själv höll på att hoppa ur skinnet - för vad fan har de på gångstigar att göra? ska dock inte säga att Misse är stencool, idag var grannens bil nämligen jättefarlig, den stod parkerad och var tyst och snäll - men Aramis anade minsann ugglor i mossen och raggade och talade om att han minsann såg den, med stora ord! Jaa dessa vovvar! Idag har jag dagen till ära bakat eget hundgodis efter inspiration från Annika, fick även lite hjälp av henne med recept och så. Var lite orolig att jag skulle misslyckas (som vanligt då!), men nu har jag två fulla byttor i skafferiet med "home made doggy snacks" som fick 10 poäng av Misse vid provsmakningen! Tack till Annika för inspiration och hjälp - mest tack får du från Misse förståss!
Så även ett Stort Grattis till er - Annika och Imsan som gjorde debut i lydnadsettan och blev uppflyttade idag!

De är så jäkla duktiga och ambitiösa, känns som om man ligger ljusår efter. Fast vi jobbar ju på och sysselsätter oss. Säger som jag alltid sagt; är inte alls säkert att jag kommer komma in på någon tävlingsplan. Visst skulle jag vilja, men jag har nog inte nerver eller tuffhet nog för att palla. Men kaaaaanske :)
Här kommer bildbevis på baket! Natti.

Falu rågrut??

Monster och demoner!

Idag har jag varit dagmamma åt Ludde, det var mycket uppskattat - av Aramis vill säga. Så till den milda grad att han vart totalt tossig stundom, men efter en sprutt med vattensprutan så taggade han ner. Även Ludde fick sig ett sprut eftersom jag minsann vet att den lille herrn absolut inte är så oskyldig som han ser ut att vara Hojj, min inledning där lät inte alls bra, som om vi haft en grym dag. Nej, nej - tvärtemot. Vi har varit ute läääänge och promenerat, lekt och tränat. Kanon att ha med en till hund på promenaden, man kan göra så mycket då. Tränat lite på att han ska sitta lugnt och sansat när Ludde passerar och tillsist gick det kanon, då avancerade vi lite och Per gick med Ludde likt en cirkel runt och det funkade det med. Misse vill ju så gärna peta, röra, buffa, lukta, smaka, känna, prata (jaa! du läste rätt) med allt han ser, människor och hundar. Han är sådär barnsligt naiv på något sätt och tror att allt som finns till är för honom, att allt är snällt, glatt och mysigt. Men jag som har levt lite längre vet ju att så inte är fallet, så jag försöker arbeta framåt och undvika de värsta fallgroparna. Nåväl, efter våran långa promenad så slog vi oss till ro en stund, sedan åt vovvarna varpå de sedan däckade förnöjt! Misse måste ha sett ett spöke senare, för från tomma intet kom joooordens skall och hopp, varpå han malde på med skällandet - han är verkligen inte den som vanligtvis har nära till skall, det är få gånger han har skällt hittills i sitt liv må jag säga. Hursomhelst så sa jag åt honom att sluta, men icket. Fick ta honom till mig och lugna ner honom med lite massage över bröstet. Hela proceduren upprepades åter en gång, enda skillnaden var att jag sa åt honom lite skarpare denna gång, men fort insåg jag det vara lönlöst, så jag fick lugna gossen igen - det upprepades inte fler gånger. Han somnade! Har inte direkt försökt analysera saken, jag är ju medveten om att han är i någon fas nu. Sedan så är Ludde den som hakar på minsta lilla, (han har däremot mkt nära till skall) så jag gissar att redan första gången kanske han hörde något som sedan Ludde spädde på. Eller så är det så att monster finns i mitt kök? Nåvars! Det var det, haft en bra dag. Om än slutet på dagen mest tillbringats halvtom sovandes, halvtom vaket - har varit totalt slut (kanske har det någonting med skolan att göra?!)!

Nu är det natta!

8:e November.

Jisses vad det går framåt, snart är det ju jul för bövelen!

Idag då? Dagens början tyckte nog inte "Misse" var särskilt spännande. Husse var på jobbet och matte var bakis och trött, endast en tiominutersrastning på morgonen innan frukost, sen sov vi några timmar till - sköönt, tyckte iaf matte. På eftermiddagen dock så tog vi en lång promenad, först promenerade vi upp till kaptensgården, lade in lite träning under vägen upp, väl uppe så stannade vi vid kaptensgårdshuset (vad det nu heter?) och tränade lite platsliggning, sedan platsade jag honom och gick ut i djupsnön och gömde min handske, skickade honom att söka och han hittade direkt - jättekul då det var första gången jag provade och han hajjade. Han kom in, gav mig vanten, fick en godis. Sedan gick jag iväg igen, gömde vantar och koppel, samma procedur - kanon, han sprang två gånger och kom direkt tillbaka till mig med fynden, fick belöning. Vi fortsatte gå, gick till kyrkogården, sedan vände vi om och gick tillbaka hemåt. 1,5 timme var vi ute. Jag har börjat lägga in lite övningar under promenaderna. Tränar också mkt på att gå fint i kopplet, vissa dagar går det kanon och vissa dagar går det inte alls. Men jag försöker bara hålla mig cool och lugn, allt har sin tid tänker jag. Fast jag måste medge att han är i någon "period" nu, visst lyssnar han, men han kan vara aningen slamsig ibland och eftersom jag inte är någon undermänniska så medger jag att visst, ibland brister tålamodet, dock endast för ögonblicket, men ibland är det ju allvar och då måste han lyssna, det kan ju vara fara och färde. För mamma vet ju bäst, är det inte så? :)

Sedan på kvällen så fick vi celebert besök av Siv och Zmilla, Kägga, Helena och Ludde. Zmilla är en blandning mellan labbe och schäfer, en cool dam som är till åren. Aramis vart stormförtjust. Han vill ju till att bli lite överstissad, men Zmilla är ju världsvan och hon var så cool att hon hade lugnande effekt på honom, det slutade med liggandes mys på köksgolvet. Det är ett tag sen de träffades sist och idag tog Zmilla genvägen under "Misses" mage, så jag gissar att han har växt till sig lite. Ludde tyckte nog det var skönt att Aramis härjade med någon annan idag så att han slapp, han är ju trots allt bara 10 kilo stor (a.k.a Aramis styvbror, blandning mellan bichon havanais/frisé) och eftersom Aramis är rätt bufflig så brukar Ludde tröttna på honom, tror jag det - kan bara föreställa mig själv om en människa på 200 kilo bufflade på mig!.

Nu sover han som en stock mammas lilla hjärta. Det är inte lätt att vara liten alla gånger!

Tappat tråden.

Jag har litet tappat tråden i skrivandet här. Men då och då kommer motivationen, har haft rätt mången huvudbry sista tiden känns det som.

I helgen har det blivit långpromenader och hundbus, ingen "skogsmeny" har förtärts sen sist - tack och lov! På lördagen var vi upp i Nautanen med Monica och Marie-Louise samt alla fyrbeningar. Aramis var totalt överlycklig och tyckte det var på tok för längesedan de alla var i samkväm. Han stack genast och fann sin jämlike i Sara. Han skötte sig mest som en yngelslyngel gör - men rätt harmlöst dock, för inte ens pappa Micke orkade engagera sig i honom. Däremot tyckte Iza att han nu var äckligare än pesten, men efter att Aramis dragit några repor förbi henne så tyckte hon nog att han var litet intressant och skulle nog bra gärna vilja våga leka tillsammans med honom och Sara. Mimmi var fullt upptagen med sina pinnar och Misse fick sig allt en åthutning då han inkräktade på hennes frid. Monica och Marie-Louise lade spår åt sina vovvar, men jag och Per och Aramis var tvungen att fara hem och förbereda våran middagsbjudning. Har lovat Aramis att han ska få sig ett spår här i dagarna - och jag håller vad jag lovar.

Bidrar med några bilder;