onsdag 31 mars 2010

Påsklov

Ja, det är alltid lika svårt att veta var man ska ta vid och börja skriva när man har legat på latsidan med bloggen lite för många dagar! Men jag hastar väl ihop något i alla fall;

Kan väl börja med att berätta att i fredags kväll upptäckte jag att Misses op-sår, de som har sk. "Självförsvinnande"-stygn inte såg fina ut. De var röda och svullna och såsade sårvätska. Så nu på Måndag var vi till vet och fick oss en ny kur penicillin. Lång läkning med andra ord. Det såret vart jag själv tog stygnet på är redan läkt och fint. Det visade sig vara som så att man ibland kan behöva ta de "självförsvinnande" stygnen iaf, men ingen har informerat mig om detta - och tro mig jag har frågat om allt! I och med det känner jag mig något irriterad eftersom det är stygnen i sig som verkar ha irriterat såren hans. Och lång läkning är inte kul med en vovve som vill ut och jobba. Men det blir att snällt och fint paketera in honom i tratten och göra det bästa för att hålla honom på "mattan" för ett tag framöver. (Inget lek i snö, inget fysarbete, inget tjo och tjim med andra ord)



Annika och Irra (Irra är en schäfertik som är ca 3 månader äldre än Misse) har kommit upp från skåne för att tillbringa en vecka här hos Monica. Så på lördag For jag, Per, Monica, Annika och alla vovvar upp till hirvas. Var kul att Annika hade med sin Gps - bild finnes nedan så man ser lutningen på berget. När vi var på hemväg mötte Marie-Louise och hennes vovvar upp oss. Låter bilderna tala för sig självt;


Det är en rejäl backe uppför Hirvas.

Irra i förgrunden och en vy från Hirvas i bakrunden, synd att det var lite mulet den dagen.

Misseman gapar!

Monica och Sara jobbar på bra!
Halvvägs nere möter Marie-Louise upp oss.

Här har vi Irra - en smärt liten söt dam med mycket energi och livslust - och som har den mjukaste schäferpäls jag någonsin känt, barnängen släng dig i väggen!


På lördagskvällen kom alla hit och vi spelade spel och åt gott, det var jättetrevligt. Marie-Louise hade med sig en jättesöt påskblomma till mig, den tackar vi jättemycket för. Annika passade även på att lära mig lite "systemkameravetenskap" - det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Se bara;

På Tisdag skulle jag och Annika gå en promenad med vovvarna - som normalt sett inte tar mer än 45 minuter. Det tog över 2 timmar! Misse visade sig från sin absolut värsta tänkbara sida! Men vi tog tillfället i akt och tränade, tränade och tränade. Annika gav oss många bra och matnyttiga tips och Irra agerade "störningsobjekt" aka. statist. Har nog aldrig varit så slut efter en koppelpromenad så som jag var igår. Det är ju litet av ett extremfall nu. Misse är unghund som kräver mycket aktivitet som han vanligtvis får, men nu i och med operation och lång läkningstid så får han inte utlopp för allt vad han vill och egentligen behöver. Då blir det såhär! Han är ju van att träna och röra sig mycket var dag, nu har han i princip fått ta det lugnt ända sedan den 12:e. Det är lång tid för en ettåring och jag förstår hans frustration. Men, men - snart är detta historia vi blickar tillbaka på.

Även solen har sina fläckar.

Idag kom Annika och Irra och hälsade på vid lunchtid. Annika har lärt mig lite targetträning som vi ska jobba med nu när vi verkligen behöver jobba med huvudet eftersom kroppen inte får. Misse vart fort trött i huvudet och hade till en början svårt att fokusera på targetmattan och fokuserade på vad Irra gjorde istället. Men tillslut började poletten trilla ner. Vi ska jobba vidare på detta då jag tror vi kan utveckla det så småning om och ha stor användning utav det i framtiden.

Har dryftat lite tankar och idéer och jag tror att vi behöver jobba på passiviteten mycket mer än vad vi har gjort hittills - eftersom den är ett av våra problem, likväl mitt som hans.


Eftersom Misse skötte sig bra mycket bättre idag så fick han min tillåtelse att leka litet under kontrollerade former. Han och Irra har kunnat ligga på golvet och leka lugnt och fint. Tror att det var nyttigt för dem båda - och det uppskattades. Så fort någon av dem ville till att stissa upp sig avbröt vi, de vilade en kvart - sedan fick de leka lite till. De är ju båda unga och som skitungar är mest! Har gått kanonbra, över förväntan och Misse visade nog åt Annika och Irra idag att han har andra sidor som är mer trevliga än den obstinata sidan han så fint visade igår:) Finns nog ingen lika genomhjärtligt god katapult som Misse. Mammas älskling.





Här leker de så fint "skitungarna".

Nu har jag påsklov som sagt, men om det blir så mkt lov det vette tusan. Har en hel del skolgrejer att göra under lovet i alla fall. Men tiderna kan jag ju styra lite som jag vill. Blir att träna inne med Misseman, korta promenader och skola nästkommande vecka.Nu hoppas jag bara att han ska läka så att vi snart får komma oss ut i snön igen.

På återseende!

onsdag 17 mars 2010

Uppdatering.

Tänkte passa på att göra en liten kort updatering. Har gått 4 dagar nu och Misseman läker förvånansvärt bra - har inte varit det minsta svullen eller röd kring såren vilket känns jättebra. Medicinen äter han som godis strax innan maten vilket också är rätt så bekymmerslöst. Det märks att han är van vid att få ganska mycket fysisk aktivitet, för han har sannerligen de senaste två dagarna varit något utav en plåga inomhus. Han fäller så det står det härliga till, gissar att operationen kan bidra lite och göra så att han fäller än mer. Det kliar i kroppen och vore det inte för att han är opererad så hade han fått sig ett bad. Han har endast fått korta rastrundor i koppel efter platt väg nu sedan i fredags, 10-15 minuter högst, han tycker att det är lite jobbigt att utföra nummer två då han i vanliga fall uträttar det behovet i djupsnö, men det funkar eftersom att det måste. Ska nog öka på promenadlängden här i dagarna, men det blir kopplat och kontrollerat eftersom han absolut inte får gå ut i djupsnön punkt. Hellre ta allt det säkra före det osäkra. Känns skönt att han verkar må så bra och att såren ser så fina ut. Har dragit ner på maten också, dragit ner 2 dl. Gav honom redan innan 12 dl och utav detta foder så får han äta upp till 16,5 dl. Nu får han alltså 10 dl per dag, får se hur han står sig på det och om jag eventuellt får dra ner än mer, jag tar det som det kommer. Såg idag att han är torr och fnasig på toppen av öronspetsarna - är som skorpigt, vitt, någon som har någon bra kur till det - olivolja kanske?

Bilder på såren:






...och en liten bild på "Sjuklingen".

söndag 14 mars 2010

1 dag försent......men i alla fall;


Grattis mattes lillkille på 1-årsdagen!

Glömde såklart inte bort honom igår. Men jag glömde däremot att skriva in det på bloggen.

Igår har lilleman firats med att få en massa godsaker, kan ju inte fira på så många andra sätt i och med att han är nyopererad. Hittills visar han sig iaf må bra och inga tecken på smärta - så rimadylen måste uppenbarligen göra sitt jobb. Såren ser jättefina ut och han sover bra på natten.

Tänk att lilleman är ett år nu, det innebär att jag har haft honom i 10 månder. Känns helt otroligt att han hunnit bli så stor. Men som sagt - tiden går fort när man har roligt. Men man vill ju samtidigt inte att tiden ska gå alltför fort. Han har ju haft sin 7-12 månaders fas ganska så tydligt, men det känns som om den ebbar ut lite pö om pö nu och lugnet är påväg tillbaka. Många av valptakterna sitter fortfarande i, bland annat så ligger han fortfarande och äter till 95% av gångerna.

Mattes lille bebis kommer alltid vara mattes lille bebis förmodar jag, oavsett ålder.

Hipp, hipp hurraa!




fredag 12 mars 2010

Operationsdagen.

Aramis, Misse, Pisse, Lilleman är numera 2 testiklar fattigare och vaccinerad.

Jag har sovit dåligt natten till idag då jag såklart började bli lite orolig igårkväll. Så imorse så satte vi oss i bilen och åkte till Kiruna, gjorde ett stopp efter vägen så att han fick rastas och sträcka på sig lite. Väl där gick allt enligt planerna, op skulle ta 30-45 minuter så vi satte oss ute i foajén och väntade. Efter den gångna tiden kommer vet ut och säger åt mig att "Den sitter inte i kanalen utan jag måste in i bukhålan på honom". "Okej" sade jag till henne, sedan försvann hon in i operationsrummet igen. Det tog väl en sisådär 45 minuter till innan han var klar. Sedan var det dags för honom att vakna, lade mig hos honom i en bädd där på veterinärstationen, men han var så slut och ostabil på benen trots att han efter en halvtimme vaknat till och bestämt sig för att somna om. Han var inte alls orolig eller disorienterad då han vaknade och jag var där med honom men han var verkligen färdig. Så vi bar ut honom till baksätet i bilen. Per körde och jag åkte med honom i baksätet sovandes i famnen. Han var såå ynklig mattes lilla hjärta. Vet skrev ut både rimadyl - som han får äta i 10 dagar och vetrimoxin - som han ska äta i 8 dagar. Var och hämtade ut medecinen direkt jag kom till Gve, medeciner plus op gick totalt på 7100:- så det blir fattigt denna månad, men kosta vad det kosta vill. Bara det bästa är bra nog åt lilleman. Men när man tänker efter så är det ju hutlöst vad det ska kosta att gå till veterinären egentligen. Ikväll har han varit ut för att göra behoven men annars mest sovit, jag har inte heller gjort många knop utan sovit litegrann jag med. Får se hur han är imorgon, ska ju nämligen få i honom lite mat tillsammans med medicinerna på morgonen - men det ska nog gå bra.


Nu blir det luugna dagar här framöver och jag hoppas han kommer hålla sig någorlunda stilla, han får så lov att vara en "strutnisse" nu till att jag tagit bort stygnen :)

Det var dagens historia något komprimerad.

Här är det bäddat i baksätet med Misses alldeles egna rosa fina täcke :)

Nykärran visade sig ha bra komfort nu när man fått åka på en lite längre tur med den.


På återseende.

måndag 8 mars 2010

4 dagar kvar till dagen D.

Om fyra dagar så åker vi till Kiruna för operationen. Passar perfekt att vi får buren till nya bilen imorgon så att man vet att han åker tryggt. Det är ju iaf ungefär 12 mil till dit.

I helgen har det varit finväder och till och med plusgrader, har varit ute och promenerat i draglina och njutit av det fina vädret. På torsdag var jag ut till morfar i byn, var kanonväder även då och vi var ute nästan två timmar i solen och promenerade och upptäckte byn och dess hemligheter. Var bra träning då det var måånga hundgårdar med gapande hundar längs våran runda. Vet inte vad jag ska skriva. Har inte gjort desto mer idag, ska strax ut på kvällspromenad och "moffa" ska följa med.

Han har fällt en hel del nu men är än inte helt urfälld, pälsen ser sådär "dassig" ut och han ser aningen bedrövlig ut. Men vad gör det - han är ju finast i mina ögon ändå.

Han är ju som han är min lilleman, är svårt att hitta orden för att förklara. Men här kommer iaf en film som visar hans senaste påhitt. Jag kan säga att såhär har han gjort flertalet gånger under dagen, han kanske är lite huslig av sig trots allt?

http://www.youtube.com/watch?v=JlhDnOlS7W0

Adjö!

Myspropp Nö1.

Myspropp Nö1.