onsdag 27 januari 2010

Onsdag.

Det har kommit snö, mer snö - och ännu mera snö! Med andra ord så har det kommit så in i bomben med snö det senaste dygnet. Fast det är rätt varmt ute -6 så det är ju bra i alla fall.

Sedan sist så rullar det på med samma träning. Igår var vi (Jag, Monica och Marie-Louise) och promenerade upp efter kärleksstigen med sele och lina, jag hade till en början inte en utav mina bästa dagar och var nära på ett sammanbrott, men som tur är har man vänner som förstår och orkar med en ändå:) Några minuter senare var jag som mest brukar vara och det gick jättebra. Försöker reglera tempot på honom nu, för skulle jag ge honom fria tyglar så skulle han antingen dra ihjäl sig själv eller mig! Men det går jättebra och speciellt bra träning är det eftersom vi efter kärleksstigen möter på både människor och hundar. Efter kärleksstigen så for jag och Monica upp till Malmberget en kortis och promenerade av oss - det gick bra, men det blåste så in i norden så vi stack fort hem igen. For till Monica och Misse gick väl igenom hela leksaksartilleriet där, studerade pippifåglarna som hon har och fick sin stretching där. Monica gav mig lite tips på stretch-massageövningar.

Idag har vi haft "vilodag" - vilket var passande eftersom jag själv har varit ledig. Men självklart så har vi inte bara vilat utan vi var ute efter lunch och promenerade lugnt och stilla i kanske 40 minuter, sedan på kvällen fick han vara ute en bra stund och skotta gården med mig och"Moffa" och nu för en halvtimme sedan så kom vi hem från en halvtimmes kvällspromenad.

Här kommer en film från helgen, har funderat över huruvida jag ska lägga in den eller ej - ni förstår nog varför när ni ser den. Jag kan säga att jag önskar jag visste hur man tar bort ljudet. Men hursomhelt, här kommer den!


torsdag 21 januari 2010

Och Gud sade varde ljus och vi tog på oss pannlamporna!

Ungefär så kan man säga ja! Sedan sist? Jag har fått en ny spårsele till Misse utav Monica och Marie-Louise, den sitter superfint och man tackar och bockar. Vi har varit ute så gott som var kväll och tränat, först promenerat i lina och sele antingen uppe i Hirvas eller så bakom backhoppan. Så jäkla skönt att vara ute och det är riktigt roligt att se hur roligt min lilleman tycker att det är. Han blir bättre och bättre för var gång och känns alltmer stadig för varje gång selen åker på - han blir riktigt fokuserad på arbete. Vi måste nog se ut som ett vandrande fackeltåg där vi går eftersom det runt om oss är bäcksvart, se bara på bilderna! Tacka vet jag pannlampan!

Efter den fysiska träningen har vi ofta farit upp till Malmberget med Monica, Micke och Sara för att strosa och träna lite de på det psykiska planet istället. Första gången var Aramis outhärdlig rent ut sagt. Men eftersom vi har jobbat är han nu precis som jag vet att han ska vara när han är sig själv. Det är så roligt att se hur mycket som har hänt bara på 10 dagar! Han är bra mycket mer avslappnad nu. Vi har stött på alla tänkbara situationer och bland annat smällare som han i princip inte visade en enda reaktion på. Däremot har ju Monica och Sara varit med om rätt otrevliga saker med raketer alldeles nyligen så det var nog bra träning för dem med. Sara visade först att hon inte alls gillade situationen, men tack vare att vi andra behöll lugnet så släppte hon (ganska snabbt) och visade inte alls något dagen efter då vi gick förbi "Smällplatsen" - känns jättekul när framstegen märks så tydligt! Alla gör vi framsteg på våra olika problemområden. Misse har blivit riktigt duktig på att gå fint och avspänt, det som ligger högt på prioriteringslistan att få bort är gapandet. Men det har blivit en markant skillnad nu och det är mest "voffande" i enstaka situationer kvar av det ylande vrålande monster han fick för sig att vara en fin dag här för kanske två veckor sedan. Bestämde direkt att något sådant ville jag inte ha och han ville nog inte vara så heller tror jag. Det som är det svåraste i allt känner jag är att hitta just det individanpassade som direkt mottags utav individen och talar klarspråk. Det verkar som om jag hittade dit rätt fort trots allt:)

Han har visat mest av sin fysiska könsmognads-fas här för ett tag sedan och han har haft nära till stress och jag är lite lur på om det spökar extra mycket tack vare att han är monorchid ? Jag funderar mycket överhuvudtaget men då har jag ju haft en monorchid kille tidigare så jag ser ju vissa kännetecken. Men, men i nuläget känns allt kanon och toppen och gårdagens promenad i Malmbergets centrum var så harmonisk och härlig att jag skulle vilja stoppa den i en liten ask för att kunna ta fram och titta på den då och då när livet någon gång känns grått och trist :)

Tack för mig!





Sara är gullig :)


Micke jobbar på fint.


Misse i arbete.

Här ser man den fina selen - sitter kanonfint:)



Jobba, jobba, jobba!


Monica och hennes två hjärtegryn.






måndag 11 januari 2010

Kung Bore har retirerat!

Litet suddiga bilder från min och Aramis och pappas promenad, men visst var himlen otrolig?



Här nedan följer bilder från Hirvas, det är som ren
meditation att vara där kan jag lova!








Finally! Det är varmt med stort v ute - äntligen, efterlängtat! Har ju varit måttligt less på kylan som höll i sig hela julen och nyårsveckan, men äntligen så vände det om såpass att graderna hamnade på plusskalan, +2-3 grader ute ungefär - WUUNDERBART!

I helgen har vi förmodligen varit mer ute än inne (då menar jag såklart räknat på den vakna tiden för att klargöra och undvika missförstånd :P ) och Aramis har gått i dragsele för första gången på lördag. Gick sisådär, han var lite för på men vi tog det lugnt och stilla, Monica åkte skidor med Micke och Sara och Marie-Louise åkte med Iza. Aramis fick låna en dragsele som var litet för liten, men eftersom man har så fingerfärdiga vänner så har man blivit lovad att få en sele uppsydd (skräddarsydd) till honom :). På kvällen gick vi allihopa ut på en lång skön hundpromenad. Det är som om man nästan inte vill gå in nu när det är varmt ute. Känns så skönt att vara ute allihopa då det känns så harmoniskt och man får ut så mycket av varandra. Och eftersom Misseliten är inne i en fas just nu så känns det otroligt viktigt att man har med vettiga hundar och framförallt vettigt folk att göra, så att han får lära sig det sociala samspelet i en trygg flock. Igår var jag på förmiddagen ute med pappa och Aramis i en och en halv timme, sedan på kvällen var jag ute med Monica och hennes två pärlor och promenerade och tränade lite, vad vore mitt liv utan dem? De har gett mig så otroligt mycket att jag skattar mig väldigt lyckligt lottad!

Ikväll var vi åter ute med Monica och vovvarna. Vi var ute med pannlampor - först till Hirvas där vi gick en promenad i dragselen och Aramis var kanonduktig, efter det så for vi upp till Malmberget och gick en liten sväng där det också gick bra, lugnt och stilla.

Det var en koncist sammanfattning och som jag har sagt förr;
- Ovan finnes bildbevisen!

måndag 4 januari 2010

Nytt år!


Då var det 2010 nudå, och om 3 månader blir lilleman hela 1 år gammal. Herregud så fort tiden går!

På Nyårsafton var Aramis hos "Mommo & Moffa" eftersom jag själv var på bjudning. Hade inte vart några som helst problem, han var inomhus vid 12-slaget och tyckte väl mest det var som vilken kväll som helst. Igår dock när jag var på en sen promenad hörde jag det smällas och pangas, men han visade ingen som helst reaktion.


Igår hade vi spelkväll hemma hos mamma och pappa, Monica och Marie-Louise var med. Monica tog med lille Sara som precis har kommit in i höglöpet och jag tyckte det skulle bli spännande att se Misses reaktion, men den var ingen annan än vanlig. Han ville endast till att leka (läs; han ville väääldigt mycket till att leka först! )och var inte alls speciellt brydd om att hon skulle lukta något speciellt eller så. Vi hade bestämt att de skulle gå lugnt till och att de inte skulle bli något slams och efter ett tag lyckades lilleman tagga ner. Det spritter i kroppen och han vet ibland varken ut eller in och har svårt att hålla ihop. Alltså kunde vi slappna av rätt så bra utan att behöva fokusera på vad vovvarna pysslade med och ha en riktigt trevlig spelkväll.
Det är väl så normalt det egentligen kan bli när liten ska bli stor?
Eftersom jag just nu inte besitter någon vidare fantasi för ytterligare utlägg om vad som hänt här senast så avrundar jag.
Här kommer bildbevisen.

Myspropp Nö1.

Myspropp Nö1.