Påsklov

Ja, det är alltid lika svårt att veta var man ska ta vid och börja skriva när man har legat på latsidan med bloggen lite för många dagar! Men jag hastar väl ihop något i alla fall;

Kan väl börja med att berätta att i fredags kväll upptäckte jag att Misses op-sår, de som har sk. "Självförsvinnande"-stygn inte såg fina ut. De var röda och svullna och såsade sårvätska. Så nu på Måndag var vi till vet och fick oss en ny kur penicillin. Lång läkning med andra ord. Det såret vart jag själv tog stygnet på är redan läkt och fint. Det visade sig vara som så att man ibland kan behöva ta de "självförsvinnande" stygnen iaf, men ingen har informerat mig om detta - och tro mig jag har frågat om allt! I och med det känner jag mig något irriterad eftersom det är stygnen i sig som verkar ha irriterat såren hans. Och lång läkning är inte kul med en vovve som vill ut och jobba. Men det blir att snällt och fint paketera in honom i tratten och göra det bästa för att hålla honom på "mattan" för ett tag framöver. (Inget lek i snö, inget fysarbete, inget tjo och tjim med andra ord)



Annika och Irra (Irra är en schäfertik som är ca 3 månader äldre än Misse) har kommit upp från skåne för att tillbringa en vecka här hos Monica. Så på lördag For jag, Per, Monica, Annika och alla vovvar upp till hirvas. Var kul att Annika hade med sin Gps - bild finnes nedan så man ser lutningen på berget. När vi var på hemväg mötte Marie-Louise och hennes vovvar upp oss. Låter bilderna tala för sig självt;

Det är en rejäl backe uppför Hirvas.

Irra i förgrunden och en vy från Hirvas i bakrunden, synd att det var lite mulet den dagen.

Misseman gapar!

Monica och Sara jobbar på bra!

Halvvägs nere möter Marie-Louise upp oss.

Här har vi Irra - en smärt liten söt dam med mycket energi och livslust - och som har den mjukaste schäferpäls jag någonsin känt, barnängen släng dig i väggen!

På lördagskvällen kom alla hit och vi spelade spel och åt gott, det var jättetrevligt. Marie-Louise hade med sig en jättesöt påskblomma till mig, den tackar vi jättemycket för. Annika passade även på att lära mig lite "systemkameravetenskap" - det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Se bara;

På Tisdag skulle jag och Annika gå en promenad med vovvarna - som normalt sett inte tar mer än 45 minuter. Det tog över 2 timmar! Misse visade sig från sin absolut värsta tänkbara sida! Men vi tog tillfället i akt och tränade, tränade och tränade. Annika gav oss många bra och matnyttiga tips och Irra agerade "störningsobjekt" aka. statist. Har nog aldrig varit så slut efter en koppelpromenad så som jag var igår. Det är ju litet av ett extremfall nu. Misse är unghund som kräver mycket aktivitet som han vanligtvis får, men nu i och med operation och lång läkningstid så får han inte utlopp för allt vad han vill och egentligen behöver. Då blir det såhär! Han är ju van att träna och röra sig mycket var dag, nu har han i princip fått ta det lugnt ända sedan den 12:e. Det är lång tid för en ettåring och jag förstår hans frustration. Men, men - snart är detta historia vi blickar tillbaka på.

Även solen har sina fläckar.

Idag kom Annika och Irra och hälsade på vid lunchtid. Annika har lärt mig lite targetträning som vi ska jobba med nu när vi verkligen behöver jobba med huvudet eftersom kroppen inte får. Misse vart fort trött i huvudet och hade till en början svårt att fokusera på targetmattan och fokuserade på vad Irra gjorde istället. Men tillslut började poletten trilla ner. Vi ska jobba vidare på detta då jag tror vi kan utveckla det så småning om och ha stor användning utav det i framtiden.

Har dryftat lite tankar och idéer och jag tror att vi behöver jobba på passiviteten mycket mer än vad vi har gjort hittills - eftersom den är ett av våra problem, likväl mitt som hans.

Eftersom Misse skötte sig bra mycket bättre idag så fick han min tillåtelse att leka litet under kontrollerade former. Han och Irra har kunnat ligga på golvet och leka lugnt och fint. Tror att det var nyttigt för dem båda - och det uppskattades. Så fort någon av dem ville till att stissa upp sig avbröt vi, de vilade en kvart - sedan fick de leka lite till. De är ju båda unga och som skitungar är mest! Har gått kanonbra, över förväntan och Misse visade nog åt Annika och Irra idag att han har andra sidor som är mer trevliga än den obstinata sidan han så fint visade igår:) Finns nog ingen lika genomhjärtligt god katapult som Misse. Mammas älskling.

Här leker de så fint "skitungarna".

Nu har jag påsklov som sagt, men om det blir så mkt lov det vette tusan. Har en hel del skolgrejer att göra under lovet i alla fall. Men tiderna kan jag ju styra lite som jag vill. Blir att träna inne med Misseman, korta promenader och skola nästkommande vecka.Nu hoppas jag bara att han ska läka så att vi snart får komma oss ut i snön igen.

På återseende!