måndag 9 november 2009

8:e November.

Jisses vad det går framåt, snart är det ju jul för bövelen!

Idag då? Dagens början tyckte nog inte "Misse" var särskilt spännande. Husse var på jobbet och matte var bakis och trött, endast en tiominutersrastning på morgonen innan frukost, sen sov vi några timmar till - sköönt, tyckte iaf matte. På eftermiddagen dock så tog vi en lång promenad, först promenerade vi upp till kaptensgården, lade in lite träning under vägen upp, väl uppe så stannade vi vid kaptensgårdshuset (vad det nu heter?) och tränade lite platsliggning, sedan platsade jag honom och gick ut i djupsnön och gömde min handske, skickade honom att söka och han hittade direkt - jättekul då det var första gången jag provade och han hajjade. Han kom in, gav mig vanten, fick en godis. Sedan gick jag iväg igen, gömde vantar och koppel, samma procedur - kanon, han sprang två gånger och kom direkt tillbaka till mig med fynden, fick belöning. Vi fortsatte gå, gick till kyrkogården, sedan vände vi om och gick tillbaka hemåt. 1,5 timme var vi ute. Jag har börjat lägga in lite övningar under promenaderna. Tränar också mkt på att gå fint i kopplet, vissa dagar går det kanon och vissa dagar går det inte alls. Men jag försöker bara hålla mig cool och lugn, allt har sin tid tänker jag. Fast jag måste medge att han är i någon "period" nu, visst lyssnar han, men han kan vara aningen slamsig ibland och eftersom jag inte är någon undermänniska så medger jag att visst, ibland brister tålamodet, dock endast för ögonblicket, men ibland är det ju allvar och då måste han lyssna, det kan ju vara fara och färde. För mamma vet ju bäst, är det inte så? :)

Sedan på kvällen så fick vi celebert besök av Siv och Zmilla, Kägga, Helena och Ludde. Zmilla är en blandning mellan labbe och schäfer, en cool dam som är till åren. Aramis vart stormförtjust. Han vill ju till att bli lite överstissad, men Zmilla är ju världsvan och hon var så cool att hon hade lugnande effekt på honom, det slutade med liggandes mys på köksgolvet. Det är ett tag sen de träffades sist och idag tog Zmilla genvägen under "Misses" mage, så jag gissar att han har växt till sig lite. Ludde tyckte nog det var skönt att Aramis härjade med någon annan idag så att han slapp, han är ju trots allt bara 10 kilo stor (a.k.a Aramis styvbror, blandning mellan bichon havanais/frisé) och eftersom Aramis är rätt bufflig så brukar Ludde tröttna på honom, tror jag det - kan bara föreställa mig själv om en människa på 200 kilo bufflade på mig!.

Nu sover han som en stock mammas lilla hjärta. Det är inte lätt att vara liten alla gånger!
















2 kommentarer:

  1. Hej på er, syster Axa är i höglöp nu,lyssnar inte heller alltid, men åldersmässigt är de ju tonåringar nu o det kan ju vara lite ups and downs då, precis som alla regler måste testas. I mitt tycke kan det vara en (otroligt) jobbig tid, men det är också en väldigt kul tid att forma dem, man kan jobba med dem i flera månader o tycka att ingenting fastnar (många blir ju kallade för "teflonpannor" den här tiden) sen rätt som det är en dag så bara gör den allt man tränat o livet är underbart.
    Kramis från Skivarp

    SvaraRadera
  2. Haha!`Jo jag vet, jag är ju egentligen den som gillar utmaningen och allt ska inte vara så enkelt, då är det lätt att motivationen försvinner. Men i svaga ögonblick så längtar man ut ur tunneln. Men jag måste säga att det allt som oftast inte är några problem, det är ju nu det är meningen att han ska få vara en slyngel, så till en viss mån är det ju tom. skrattframkallande. Det hade ju varit annat om han vore 7 år och lika slamsig, han får oftast frisedel då det mest handlar om att ta in honom och lugna ner honom, vilket ofta slutar med att han somnar pladask:)

    Gissar du har huset fullt av hormonrus nu då eller?

    Kramar till er!

    SvaraRadera

Myspropp Nö1.

Myspropp Nö1.