Sitter och väntar på att maskinen nere i tvättstugan ska till att bli klar. Lägger in en "funderare" på bloggen medans.
Sitter som sagt och filsoferar, angående hur man definierar en fulländad relation mellan ägare och hund. Kort och koncist. För mig personligen är målet att komma till den underförstådda kommunikationen, avslappnat och tryggt. 110% tillit. Då har jag nått mitt mål. Hänger inte upp mig alltför mkt. på "den eller den skolan eller läran". Styrs mest av magkänslan som talar för bra eller dåligt och ibland tillochmed obehagligt. Jag får aldrig sätta mänsklig prägel på min hund, för då är jag illa ute. Det är däremot jag som måste kompromissa, hitta språket oss (mig och "Misse") emellan. Nivån, frekvensen där vi förstår varandra. Jag är människa och han är hund. Jag är flockledaren, men inte i den riktigt bemärkelsen eftersom jag aldrig kommer kunna prägla honom på det vis en annan hund hade kunnat, med hundradels-sekund-reaktioner, exakta mått mätt. Jag kan lära mig se signalerna, men jag kommer aldrig kunna nosa mig till "löst springande hund på ingång 200 meter bort, skadad". Jag kommer aldrig kunna slicka mina sår rena på samma vis en hund kan göra. Men jag ska göra mitt bästa för att ge honom trygghet och vara hans vägledare profilerad "mamma" i människoform. Jag har mer att lära av min hund än han har av mig egentligen, då han är så mycket bättre än mig på så många saker. Min uppgift är att vägleda honom i samhället och att få honom att fungera i mitt liv, utan att skada eller störa vår omgivning ( eller mig med för den delen). Eftersom det ligger i mitt intresse att leva med hund. Kan tolkas som tolkas vill. Många ord för att beskriva en tanke. Men av slöhet väger jag inte orden, det är upp till betraktaren om denne vill förstå min mening. Mycket vill ha mer och prestigen styr så mycket mer än hundägarna. Det finns ramar och det finns gränser, när de väl har sjunkit in så är det eg. få ting som verkligen är ovillkorliga.
För vore det så.... jaa mina vänner - Då hade jag nog köpt mig en cykel istället!
Tack för mig och åter till tvättstugan!
Du är helt enorm i dina funderingar och du kan verkligen sätta ner på "papper" det som jag kan gå och fundera över i ja år..............
SvaraRaderaAtt skriva det är något som du ska göra - kom ihåg det!!!
Monica, Micke och Sara
Du borde bli författare.... att få ner allt väsentlig på några rader... så ung som du är och så mogen i tanken. Om du kan leva upp till den tanken, så kommer du och Misse att ha en ovärderlig relation.
SvaraRadera...Men tack hörrni för de fina kommentarerna. Man får ju allt sina tankar ibland, Då är det skönt att sätta dem på pränt, för att komma vidare och kunna "ta" på tanken!
SvaraRadera