Fredag!

Idag for vi ut vid 13 hela gänget för att lägga spår. Jag lade ett spår i form av en hästsko åt Aramis med en apport, en virvel, en böj och sedan serpentinbågar och därefter kom slutet, kände att marken var riktigt torr idag. Under tiden spåren låg så for vi och rastade hundarna. Jösses så varmt och skönt det var, precis som en varm sommardag trots att det snart är september. Så jackorna åkte av - riktigt härligt må jag säga! Aramis och Sara är som två parhästar när dem springer sida vid sida och upptäcker skog och mark, medan Micke och Iza övervakar vad dem håller på med.

Så var det sedan dags för spåren. Iza hade jobbat på bra med Marie-Louise, men inte rikitgt sugen på att ta apporterna, men dem kom i mål och fick sitt slut så dem var nöjda, kan bara säga att knappt jag själv orkade samla tankarna i värmen, så ett perfekt resultat hade nog ingen av oss räknat med, då hundarna var ganska trötta bara efter rastning och bus. Sara var tvärsäker dagen till ära och hade jobbat på kanon med Monica, det är nog handskar som gäller hädanefter. Micke var tvungen att samla sig innan start, men sedan så jäklar i min låda löste han alla klurigheter i sitt spår, även han visade att det var tungt att spåra i värmen, men han är såpass rutinerad och orkade samla sig för att prickfritt ta sig till slutet!

Aramis då: Första gången jag lagt en apport i spåret, det började bra med drag i linan, han tog upp apporten och fick en godis, som om han plockat upp apporter hundra gånger förr. Han sökte sig vidare och tog virveln bra - gick inte in i virveln utan höll sig i ytterkant. Men sedan vart han såååå trött. Vi hannt igenom halva böjen och halva spåret ungefär då han visade att han inte orkade mera, så vi bröt. Gick ut på en väg allihopa och lade ett rent motivationsspår - där jag bara stack och gömde mig. Det tog inte länge så hittade han mig, Monica hade fått hålla honom hårt då det varit rejält drag i linan, är så fascinerande att se när han kommer in mot slutet, gåendes rakt emot mig, bara tre meter ifrån och ser mig ändå inte, eftersom han kopplat på näsan. Så han fick sitt slut och var nog mer än nöjd.

Det är ju det här med att ibland kliva tillbaka som är viktigt att tänka på. Dels för att nöta grunder och dels för att behålla motivationen hos hunden.

Det var en tuff dag idag vilket märktes på de två yngsta hundarna i gänget, Iza och Aramis alltså. Men en mycket givande dag. Nästa gång har jag tänkt mig något riktigt enkelt. Ett rakt spår med två apporter och sedan ett slut ungefär.

Igår vart vi hembjudna till Marie-Louise på kvällskaffe, där i köket var vi fyra personer, sex hundar och en pippifågel och det gick hur bra som helst. Något påpekande här och där till voffsingarna blir det ju alltid, så även hemma på bara en hund. Men det är så himla skönt med harmoni och man riktigt njuter av att det är så okomplicerat allting egentligen.

Imorgon bär det av till Luleå, jag ska följa med Monica då hon ska gå MH med Sara, ska bli riktigt kul. Har ställt mig på kö för MH här till våren. Hoppas det blir av här så vi slipper åka till någon annan stad.

Idag vägde killen 30,5 kilo. Jag vet inte hur kilona kan komma så fort? Är så rädd att han ska bli tjock och tung och oroar mig en massa, Men Marie-Louise och Monica har sagt åt mig att sluta svamla då han är i ett fint hull. Jag känner ju revbenen och han rör sig fint - så jag gissar han ökar i den takt han är menad att öka.


Man blir ju bara såå trött när man har jobbat!


Nattinatt!