Redan torsdag, herregud - om det ska fortsätta i denhär takten så är det inte långt till pensionen!
Okej, då ska jag väl berätta om spåret i tisdags, vi var uppe i nautanen och spårade; Jag och Aramis, Monica, Micke, Sara, Marie-Louise, Iza och Mimmi samt Helena och Ludde. Det var en minst sagt lärorik dag där knappast något gick som man tänkt sig. Monica la ett spår åt Aramis där hon klurat lite med zick-zack, virvel och hopp. Först fäste han på riktigt bra men sedan efter halva vart han störd av ett gäng människor som befann sig bara 2-300 meter bort med hundar som de skrek åt (gissar hundarna var påväg att smita till oss). Men efter om och men så rodde vi tillslut i land. Det är ju som sagt när det blåser motvind som man stärks och gräver sig stadigt djupare. Vi var ute i skogen i närmare tre timmar. Det börjar bli riktigt kallt ute och inte för att tala om mörkret. Snart är det väl dags att gå spår med pannlampa?!.
Aramis är inte typen som har bråttomt när han äter, han tar verkligen en kula i munnen åt gången och först när den är tuggad ordentligt och väl svald så ger han sig på nästa. Ytterst sällan slafsar han i sig. Har kommit på att snabbaste sättet att få honom att äta om man ska åka någonstans och har lite bråttomt är att kort och gott bara slänga ut allt på golvet. Han har någon form av tvångstanke som inte tillåter åsynen av mat på golvet - vilket leder till att han far runt som en dammsugare! Aja, alla har vi varit barn!
Tränar mkt på hur matte vill att han ska gå i kopplet nu och såklart vill han ju göra sitt bästa, men det är så lätt hänt att glömma bort sig emellanåt då det ibland finns så mycket spännande ikring att upptäcka. Jobbar lite med positionsträning också - det är svårt att få med bakändan och ibland så slår både "Misse" och matte knut på sig själv.
Igårkväll tog vi en sen promenad och det var riktigt mörkt ute. När vi går upptäcker Aramis att det kommer en person gående 50 meter bakom och han blåser upp sig och "voffar", det finns nog lite vakt i honom ändå. Efter att jag förklarat att jag sett och att det är okej så kan vi fortsätta. Han gör ju bara sitt jobb och larmar, precis som han tycker att han ska göra. Åsså går vi vidare och det är bra med det.
Enda jag känner är jobbigt är just nu att han har börjat hoppa upp emot en, när han är glad, busig och när han ska hälsa. Men det ska vi jobba bort - eftersom det inte känns så mysigt med rivmärken på magen efter klorna. Burdus, klumpig och som en ångvält.... det hör väl till, finliret slipas ju hela tiden. Motoriken är nog inte så lätt att hitta då man växer hela tiden. 27 kilo nu och precis så att matte orkar ta upp mig i famnen en kortare stund.
Nä, nu ska vi åka och hälsa på moffa och kanske lägga ett spår om det nu bara inte börjar regna!
27 kilo? Då blir det en bra kort stund i famnen...fast å andra sidan ryms ju inte hela hunden, och det som ryms kanske bara väger 15, så knäpositionen skall han väl inte behöva ge upp?
SvaraRaderaKul med spår med svårigheter - är så lätt att göra det för enkelt för hunden hela tiden, med risk att de tröttnar.
Aramis skulle svälta ihjäl om han bodde ihop med Irra. I hennes värld är det visst ackord på ätandet, och hon tjänar bra med kulor. Hastigheten för färskmaten från skål till mage skall vi bara inte prata om.
Ha det!
Annika och Imsan
nää, knäpositionen ska han aldrig behöva ge upp, mammas lilla "bisse-bebis" :)
SvaraRaderaTror visserligen dethär med en kula i taget också har med tänderna att göra. Tror han är lite öm nu under tandskiftet för det ser jag även när vi kampar att han inte vil bita riktigt bak i munnen. Det händer väl grejjer!
Jo spår är bland det mest fascinerande som finns.. Det är nog bara fantasin som sätter gränserna gissar jag!
Irra gjorde likadant under tandömsningen - när vi kampade använde hon mest framtänderna, som hon bytte ut först, eller de allra längst bak (de bakre kindtänderna har tydligen inga mjölktänder läste jag mig till efter 30 år med hund - bättre sent än aldrig), men de rassliga främre kindtänderna undvek hon att använda, och det förstår jag, så löst som de satt.
SvaraRaderahaha, ja precis så..
SvaraRaderaHan kampar just nu helst med "kongen" tex. som är av lite smalare rep så att han kan bita framtill mer. Menar du att de allra bakersta är utav dem som hör till vuxentänderna som inte hör till de 24(?) mjölktänderna utan att den bara växer ur....för visst äre så att de föds med 24 och får 42 totalt efter ömsningen?
jag menar...vissa kommer inte utav mjölktänderna utan dem kommer bara? :))
Om det vore så att de föddes med tänder skulle de nog inte få mycket mjölk av morsan...men jag förstår vad du menar, de finns där även om det tar 3-8 veckor innan alla är framme (enligt Boken!).
SvaraRaderaFortfarande enligt Boken så har de 28 mjölktänder: 2x6 framtänder, 2x2 hörntänder och 2x6 premolarer (främre kindtänder).
Inga mjölktänder finns för de andra som dyker upp från fyra till sju månaders ålder: 6+4 molarer (bakre kindtänder) samt den främre premolaren i båda käkarna = summa summarum 42 gaddar som kan ge sig på inredningen.
Så det är bara att gapa upp lillkillen och se vad som är på gång...fast skämt åsido är det praktiskt att veta om man bör undvika dragkamp under en period. Eller när man behöver hålla koll på att mjölktanden lossnar när den nya är framme, så det inte blir krokigt och vint i bettet. Jag ägnade en hel del tid åt att vicka på brudens framtänder när de nya kom, de var envisa som synden. Kanske hade de lossnat ändå, men så vaddå, en ursäkt att få ha valpen i knät är väl inte fel?
Min plan var också att Irra inte skulle kampa under tandömsningen, men den planen stämde inte överens med Imsans, så det fick bli anpassade leksaker...med smal bitvänlig ände, till exempel :)
Av alla 28 släppta mjölktänderna lyckades jag bara hitta 3, resten försvann på något mysko vis. Inget halsband den här gången heller, suck!
Annika å IrraVirra
hahaha!! Halsband :))
SvaraRaderaJag har fått flera stycken, tom p1-orna. Han är tydligen inte den som sväljer dem.
När jag kollar honom i munnen har han baktill fått tänder - stora som berg så jag antar det är molarer då, dem ser för stora ut för hans lilla mun just nu. Jotack, jag har pillat i munnen då han hade dubbla så vickade jag lös mjölktanden då den sågott som hängde på en liten skinntråd och den andra var så lös så den pekade rakt bak, inåt i munnen.
Ser faktiskt fin ut i munnen nu tkr jag.... ska lägga in en tandbild i nästa inlägg så får du se. Ska skriva lite nu och har kameran här så nu ska jag fota gaddarna:)