Hosta.

På Tisdag var vi och tränade på kvällen och allt gick kanon, han var verkligen på alerten och jag vågade till och med ha honom lös fastän de hade kurs på andra planen, han var med andra ord verkligen på hugget. Hade med kampstocken och använde mestadels den som belöning. Tränade lite position, platsliggning, hopp, target med mattan och platsliggning med störning. Störningen var det att Per hoppade runt - tjoade och gjorde lekinviter. Fick lägga om honom en gång, sen gjorde han som han skulle. Folk gick förbi bortanför plan med hundar och självklart tittade han, men inte en tillstymmelse till att han skulle sticka. Fast han har ju egentligen aldrig stuckit ifrån mig. Eller jo en gång till grannens hund och då fick han minsann på skallen. Men hursom gick träningen på Tisdagen jättebra, och det kändes som om både jag och han behövde få den minnesbilden vi tog med oss hem efter den kvällen.

På onsdag var vi och promenerade med Lena och Puma på stan vid lunchtid och det gick riktigt bra. En liten flicka som var ute med sin Farmor kom och frågade om hon fick klappa våra vovvar - visst fick hon väl det. Misse gillar ju barn och har börjat visa att han kan ta't försiktigt. Nog för att jag vet att han aldrig hade gjort något dumt, är ju bara det att han i övrigt är så burdus och på :) Sedan så stötte vi på en och annan hund, men inte ett enda skall så han skötte sig riktigt bra.

Sedan på Onsdagskvällen började Aramis att hosta. Trodde först han hade fått något i halsen, så efter att både utövat Heimlich manövern och rotat i halsen så förstod jag att där satt ingenting fast. Han har helt enkelt fått kennelhosta så nu är det vila som gäller. Typiskt! Hoppas bara vi får den mildare varianten och att han är kry om ett par dagar. Det går ju kennelhosta i stan och han har ju kunnat bli smittad var som helst egentligen. Först trodde jag att han inte skulle åka på hostan. Han är ju nyligen vaccinerad, men vaccinet skyddar visst bara till 80% och sedan så har han ju ätit två penecillinkurer efter operationen. Så min tanke är att hans immunförsvar är rätt så lågt just nu!

Han har ätit i alla fall, men inte så mycket. Igår sov han en hel del. Har gett honom vattenmjölk blandning som jag fick tips om ifrån Monica, den funkar riktigt bra och han får upp slemmet när han hostar.

Nåväl inte mycket mer att skriva. Vi kommer nog vara osynliga ett tag nu eftersom att han fått hostan - sedan är det ju en vecka efter första friska dagen innan han får träffa andra hundar och innan vi vågar oss ut på klubben igen. "såhär är väl livet med småbarn gissar jag".

Nu ska förberedas inför grillfest och valborgsfirande ikväll.

Trevlig valborg på er alla!

En liten en...

Vägde lilleman idag - 41 kilo Schäfer var det visst. Och när nu pälsen kommer tillbaka så väger han säkert 45. Höjden är svår att mäta hemma. Men jag ska se till att göra det här i dagarna. Bara för att! Idag har det varit fullt upp. Har kokat min "hundmat" som jag blandar i torrfodret, gjorde ett riktigt storkok som ska räcka i 12 dagar, funderar även på att kanske prova ge honom torsk ibland. Men jag måste nog testa det på honom först så att det går för sig.

Annars så har jag alldeles just kommit hem efter en underbar promenad på stan med Aramis. Han skötte sig exemplariskt.

Thats it. Nu ska jag bege mig till en vän och dricka lite kaffe.

Toppar och dalar.

Så har ytterligare några dagar gått sedan jag uppdaterade här. Men jag är väl inte den ultimata bloggaren och är det så att jag inte riktigt känner att jag har något vettigt att skriva så låter jag bli. Sedan kan ju "vettigt" säkerligen diskuteras, men gemene man hajjar nog vad jag menar.

Denna sista vecka har det blivit joggingrundor, promenader och några kortare träningsrundor ute på klubben. Vi har även varit på stan och fått sällskap på promenaderna av "nya bekantskaper". I fredags var jag hemma hos en kompis som har en son på snart ett år, pojken har börjat gå här för ett tag sedan och är väl inte den stadigaste tvåbeningen direkt. Men där märks det verkligen att Aramis har ett och annat innanför pannbenet, för han var så försiktig i kontakten - såklart fick ju pojken en blöt puss med en schäfertunga som täckte hela ansiktet, men han är ju så min "Misseman" så det är okej med en puss. Den lille pojken hade en liten vagn han körde med och precis som Aramis och de flesta småbarn/hundvalpar så finns där ingen finkänslighet. Han matade på vagnen rakt på "Misse" som bara tittade upp och "Ojdå, bäst jag flyttar på mig" :)

Här är en bild på den nästan jämnårigen tvåbeningen som säkerligen kommer att bli en jägare vid vuxen ålder.

Annars har det varit toppar och dalar, vissa dagar har varit underbara och vissa dagar har vi fått diskutera ordentligt. Till och med så har jag haft lust att gå ut med honom i skogen, knyta fast honom och lämna honom där, alternativt laga schäferfilé till middag eller sälja honom på loppmarknad. Men efter att jag har sansat mig så vet jag ju att han om någon är den som verkligen sitter och gnager i hjärteroten, mammas finaste pojke. Men det är väl så - de som man bryr mest om är väl också de som kan göra en mest förbannad. Det är inte alltid så enkelt att ligga på topp och känna efter regelverket. Jag är bara människa och jag har insett att när man har en unghund så får man lov att arbeta nästan mer med sig själv än med hunden för att lyckas.Igår stiftade vi en ny bekantskap ute på klubben med en duktig kille som ska och som igår hjälpte oss lite med hundträningen. Ska berätta mer om det nästa gång jag skriver.Ensamhetsträningen har gått bra, han har varit nästan en timme själv och det är inge pip och skäll medan han är ensam - heller ingen överdriven reaktion då vi kommer hem. Så det känns riktigt bra.

Vädret har varit fint, men aningens blåsigt och inte sådär riktigt varmt utan typisk vårkyla. Natten till idag var det -6 grader. Vet egentligen inte någe mera. Och orkar inte skriva några detaljer om bluttan eller blä :)

Au revoir.

En kort en.

I förrgår var vi ute på ett joggingpass, Aramis och jag alltså. Gick hyfsat bra och han tyckte nog det var ganska härligt. Igår var vi ut på klubben och tränade lite, även det gick hyfsat. På eftermiddagen var vi med Monica och vovvarna på en liten joggingtur. Anmälde mig till några MHn i Piteå under Maj, Juni och Augusti. Hoppas på det bästa nu bara!

Idag har vi hittills bara varit på en morgonpromenad och hunnit med frukosten. Aramis visade att han numer har fått in en rutin: Direkt vi kommer in efter en promenad går han raka vägen in i duschen så att matte får spola tassarna från grus. Därefter så väntar han tills tassarna är torkade innan han kliver ut. "Duttig ponke!"Blir väl någe spännande på eftermiddagen, we'll see about that!

Aramis fick frukost på balkongen idag - där var det svalt och skönt! I köket var det 26 grader varmt, trots att jag vädrar för fullt.

Adios!

Härliga dagar!

Senaste veckan dårå;

Det har varit varmt ute..slaskigt och soligt. Vi har varit några repor på stan och promenerat och på Lördag var det otroligt varmt, ca 15 grader i solen, så vi parkerade oss på en trappa och lapade sol. Lilleman lade sig ner och både människor, hundar, cyklar, rullstolar med mera passerade. Endel nästan klev över honom och han bara låg där - som om vore han världsvan:)

Vi har tränat lite targetträning, styrt om så han "tassar" på mattar istället för att han sätter nosen, går kanoners. På Söndag var vi ut till sarkasvaara. Monica,Marie-Louise och mamma joinade. Marie-Louise var bara med till en början och rastade vovvarna eftersom Iza har varit lite låg så ville hon inte gå i dragsele med henne. Hundarna fick sedan jobba på och mamma fick prova på att gå med Misse, det gick väl bra, men han tjorvade lite med henne stundom. Efter det fick de springa lösa och mjuka upp sig lite innan hemfärd. Vi körde en platsliggning och jag fick lägga om lilleman två gånger innan han hajjade att ligga kvar. Efter två timmar ute i sarkasvaara var vi alla supernöjda och begav oss hemåt!

Lägger in några bilder från Söndagen:

Igår slappade vi mest och det vart bara några promenader, bland annat så gick vi med honom till en "spiralgallertrappa" för att få oss lite sk. miljöträning. Upp var inga problem, neråt var lite läskigare men han gick utan större krusiduller ner. Har även kört på med ensamhetsträning och filmat honom. En halvtimme kör vi nu, inga som helst problem. Han varken skäller eller gnäller utan lägger sig bara. Känns som om tryggheten finns där så vi ska väl öka på tiden till en 45 minuter här i veckan.

Själv har jag fullt upp denna vecka med prov och muntlig presentation i skolan. Sedan så lugnar det nog ner sig något. Nu måste jag kila för jag börjar om 45 minuter!

Micke charmar till sig lite godis ifrån mig - gullevän!

Samling vid pumpen

Mamma och Aramis.
Klanen.

Rastning innan.

Den avslutande platsliggningen.

Våren är här!

Slask, slask och åter slask säger jag bara. Men det gör ingenting, för nu är våren här och det gillar vi. Luften känns frisk och klar och temperaturen håller sig på plussidan.

På Måndag fick lilleman arbeta, jag och Monica gick med hundarna i sele och lina och mötte upp Annika som var ute och promenerade med Irra. Det var strålande väder och vi alla njöt i fulla drag - inte minst "Misse" som älskar att arbeta med kroppen. Efter promenaden sade vi hejdå åt Annika som åkte hem till skåneland. Annika har ju introducerat mig för targetträning och vi har jobbat litegrann med det. I Fredags hade vi spelkväll igen, alla hundar var med och skötte sig förvånansvärt bra med tanke på hur livat det kan bli när tvåbeningar spelar spel. På Måndagskvällen var vi ute på klubben och tränade lite med Lena och Puma. Det känns som om jag har börjat komma underfund med min egen jycke ganska så bra nu och det känns skönt. Efter träningen for vi till Monica och drack en kopp kaffe, Marie-Louise och Iza kom också dit samtidigt som oss. Iza har inte alls varit sådär överförtjust i buffliga "BulldozerMisse", men det verkar som om hon klarar av att vara i samma rum som honom ganska så bra nu - det är så kul att se.

Igår var vi och jobbade med sele och lina igen och efter det for vi in till stan och strosade, det gick hur bra som helst. På kvällen kom en kompis som har två hundar Misseman aldrig har mött - men efter att ha bökat ett tag så gick det jättebra att promenera tillsammans och han var bara lycklig och slamsig som slynglar är mest.

Idag har det inte hänt särskilt mycket annat än vanliga promenader - men man kan ju inte ligga på topp var dag. Har anmält till försäkringsbolaget att Aramis är kastrerad och får ju där med lite billigare försäkringspremie. Har ju helt glömt att skriva att det har beslutats att det inte blir något MH på klubben i år, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Inte för att jag nödvändigtvis hade tänkt tävla eller så, men jag hade viljat göra bort det nu och inte nästa vår. Får ju hursom ändå tävla om jag vill fram till September månad.

Jag tog bort de så kallade självförsvinnande stygnen på lördagskvällen och de ser jättefina ut nu. Äntligen! En sak kan jag då säga att hittills har jag inte sett någon som helst aptitökning på Aramis, heller inte ett endaste kilo plus och nu är det snart en månad sedan som operationen gjordes. Aja, den som lever får väl se. Ska bli intressant att se hur pälsen kommer bli, nu har han ju fällt och fällt hur länge som helst känns det som. Plockat, kammat och dammsugit flertalet ICA-kassar med päls - han ser bedrövlig ut rent ut sagt.

Nu avrundar jag och bjuder på några bilder från Måndagens promenad.

Påsklov

Ja, det är alltid lika svårt att veta var man ska ta vid och börja skriva när man har legat på latsidan med bloggen lite för många dagar! Men jag hastar väl ihop något i alla fall;

Kan väl börja med att berätta att i fredags kväll upptäckte jag att Misses op-sår, de som har sk. "Självförsvinnande"-stygn inte såg fina ut. De var röda och svullna och såsade sårvätska. Så nu på Måndag var vi till vet och fick oss en ny kur penicillin. Lång läkning med andra ord. Det såret vart jag själv tog stygnet på är redan läkt och fint. Det visade sig vara som så att man ibland kan behöva ta de "självförsvinnande" stygnen iaf, men ingen har informerat mig om detta - och tro mig jag har frågat om allt! I och med det känner jag mig något irriterad eftersom det är stygnen i sig som verkar ha irriterat såren hans. Och lång läkning är inte kul med en vovve som vill ut och jobba. Men det blir att snällt och fint paketera in honom i tratten och göra det bästa för att hålla honom på "mattan" för ett tag framöver. (Inget lek i snö, inget fysarbete, inget tjo och tjim med andra ord)



Annika och Irra (Irra är en schäfertik som är ca 3 månader äldre än Misse) har kommit upp från skåne för att tillbringa en vecka här hos Monica. Så på lördag For jag, Per, Monica, Annika och alla vovvar upp till hirvas. Var kul att Annika hade med sin Gps - bild finnes nedan så man ser lutningen på berget. När vi var på hemväg mötte Marie-Louise och hennes vovvar upp oss. Låter bilderna tala för sig självt;

Det är en rejäl backe uppför Hirvas.

Irra i förgrunden och en vy från Hirvas i bakrunden, synd att det var lite mulet den dagen.

Misseman gapar!

Monica och Sara jobbar på bra!

Halvvägs nere möter Marie-Louise upp oss.

Här har vi Irra - en smärt liten söt dam med mycket energi och livslust - och som har den mjukaste schäferpäls jag någonsin känt, barnängen släng dig i väggen!

På lördagskvällen kom alla hit och vi spelade spel och åt gott, det var jättetrevligt. Marie-Louise hade med sig en jättesöt påskblomma till mig, den tackar vi jättemycket för. Annika passade även på att lära mig lite "systemkameravetenskap" - det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Se bara;

På Tisdag skulle jag och Annika gå en promenad med vovvarna - som normalt sett inte tar mer än 45 minuter. Det tog över 2 timmar! Misse visade sig från sin absolut värsta tänkbara sida! Men vi tog tillfället i akt och tränade, tränade och tränade. Annika gav oss många bra och matnyttiga tips och Irra agerade "störningsobjekt" aka. statist. Har nog aldrig varit så slut efter en koppelpromenad så som jag var igår. Det är ju litet av ett extremfall nu. Misse är unghund som kräver mycket aktivitet som han vanligtvis får, men nu i och med operation och lång läkningstid så får han inte utlopp för allt vad han vill och egentligen behöver. Då blir det såhär! Han är ju van att träna och röra sig mycket var dag, nu har han i princip fått ta det lugnt ända sedan den 12:e. Det är lång tid för en ettåring och jag förstår hans frustration. Men, men - snart är detta historia vi blickar tillbaka på.

Även solen har sina fläckar.

Idag kom Annika och Irra och hälsade på vid lunchtid. Annika har lärt mig lite targetträning som vi ska jobba med nu när vi verkligen behöver jobba med huvudet eftersom kroppen inte får. Misse vart fort trött i huvudet och hade till en början svårt att fokusera på targetmattan och fokuserade på vad Irra gjorde istället. Men tillslut började poletten trilla ner. Vi ska jobba vidare på detta då jag tror vi kan utveckla det så småning om och ha stor användning utav det i framtiden.

Har dryftat lite tankar och idéer och jag tror att vi behöver jobba på passiviteten mycket mer än vad vi har gjort hittills - eftersom den är ett av våra problem, likväl mitt som hans.

Eftersom Misse skötte sig bra mycket bättre idag så fick han min tillåtelse att leka litet under kontrollerade former. Han och Irra har kunnat ligga på golvet och leka lugnt och fint. Tror att det var nyttigt för dem båda - och det uppskattades. Så fort någon av dem ville till att stissa upp sig avbröt vi, de vilade en kvart - sedan fick de leka lite till. De är ju båda unga och som skitungar är mest! Har gått kanonbra, över förväntan och Misse visade nog åt Annika och Irra idag att han har andra sidor som är mer trevliga än den obstinata sidan han så fint visade igår:) Finns nog ingen lika genomhjärtligt god katapult som Misse. Mammas älskling.

Här leker de så fint "skitungarna".

Nu har jag påsklov som sagt, men om det blir så mkt lov det vette tusan. Har en hel del skolgrejer att göra under lovet i alla fall. Men tiderna kan jag ju styra lite som jag vill. Blir att träna inne med Misseman, korta promenader och skola nästkommande vecka.Nu hoppas jag bara att han ska läka så att vi snart får komma oss ut i snön igen.

På återseende!