Här var det livat!

Eller så inte!

Vi har iaf ÄNTLIGEN fått göra bort MH't.
Först så kan jag börja med att berätta att vi har haft en härlig sommar, inte så mycket träning - men några spår har det blivit och mååånga löpturer. På försommaren vart han rejält klådig och fick någon form av hudinfektion som jag inte fick hejd på. Så jag bokade en tid åt oss på veterinärstationen. Gjorde pricktest på honom (14 olika allergener sprutades in)  - testet var negativt vilket kändes riktigt bra då jag vet att atopiska allergier är ibland det jävligaste. Hade laddat upp inför testet med att ge honom RC's "Hypo Allergenic" i 2 månader, hans mage tyckte inte alls om det fodret, men vi körde klart iaf. Både jag och veterinären konstaterade att proteiner inte kan vara problemet för min lilleman. Har nu kört in honom på Orijenfoder som är ett spannmålsfritt foder. Känns som om detta foder fungerar bra och han är fin i magen och peppar peppar så är all klåda förutom möjligen stressklådan som bortblåst. Vi får se, har tänkt boka tid igen för att ta lite prover och eventuellt utreda mera.

Just nu jobbar jag 100%, pluggar 75% plus att vovven och läxor tar upp fritiden. Så tid till socialt samkväm finns inte.

Då återgår jag till dagens MH:

Slänger in en bild på protokollet. Enklast så.

Filmerna finns att skåda på youtube med start här:

http://www.youtube.com/watch?v=WKJDEVnL0ZE

Där kan ni själva se. Det enda som inte var väntat var 3:an på skotten där han var helt fokuserad på skytten.

Nu känns det skönt att ha fått det överstökat. Kommentaren jag fick av beskrivaren var ungefär att han är en cool kille som inte skäller i onödan:) Och sedan att han är som schäfrar är mest. Sedan beskrev hon såklart mer i detalj alla momenten.

På återseende!

Aramis friröntgad.

HD A och ED ua....Känns superduper.
Dundermycket i skolan just nu, därför det står lite stilla här i bloggen.


På återseende :)

Störning!

Perfekt att utnyttja att man har n 4 månaders tokig terriervalp. Han fick springa fritt och störa lite när jag och lilleman tränade lite. Får allt vara övertydlig - men det ska nog bli bra så småningom :)

11 Januari.

Så äntligen har vi haft mildare väder nu i två dagar. Det har varit underbart.
De senaste dagarna har vi varit ute och kört, promenerat och umgåtts med våra vovvevänner. Monica bjöd på underbar paltmiddag på söndag.


Idag så har vi flängt runt, först var vi och hälsade på en kompis som har småbarn och en hundkille på snart 3 år - riktigt trevligt var det och bra socialträning. Efter det bar det av hem till mor och far där Aramis fick leka lite med Viggo. Sen efter det mötte vi upp med Monica, Micke och Sara och gick en lång härlig promenad, fast vi bara hade planerat in en kortis. Efter den promenaden gick vi förbi mor och far. Mamma tog Viggo och följde ut på en liten promenad hem till oss. Väl framme tog vi tvåbeningar en fika och fyrbeningarna tog sig en siesta.

Det är så underbart när man ser hur bra hundarna fungerar ihop, vad tryggt det är. Man blir alldeles varm och myser i hela kroppen.

Låter bilden tala;



Sista veckan ledigt nu. Sen börjar allvaret - det är blandade känslor må jag säga, tycker att detta lov har gått på tok för fort.
Det enda jag riktigt ser fram emot är att ridhusträningen startar nu till helgen. Det ska bli så himla skoj! I 12 veckor kommer vi att träna där varje lördagskväll, sedan börjar det vara vår ute . Jag saknar solen och längtar efter våren, men snart så!

Apportträning.

En liten snutt som visar att det börjar ta sig :)

Man får allt lov att träna inomhus idag eftersom det är -28 grader ute.

Ha det gott och på återseende!

Julhälsning.

Det var inte igår.

Nu har det hunnit hända lite sedan jag skrev sist. Vi har haft många riktigt kalla dagar, men också många fina dagar. Det har varit Per som har tränat mest med Misse senaste månaden vad gäller fysträningen, han har till och med byggt en kälke så nu har Aramis fått börja dra på "riktigt". Ska väl våga mig upp på skidorna här under jullovet också hade jag tänkt. Har full rulle i skolan, skrev biologi/genetikprov i fredags, har kemikursprov nu på fredag, algebraprov på onsdag, kursprov i fysik torsdag och nationellt matteprov veckan därpå - så man vet vad man har att göra. Måttligt skolless för tillfället men det är bara att bita ihop nu sista svängen, sedan börjar det ju nya kurser efter jul :)

Apporten har dock genom nåt mirakel börjat fungera jättebra, och det helt utan att jag ens tränat den på över två veckor, helt plötsligt så. Men än är det en bit kvar, men han tar den och håller den så vi har ju kommit en lång bit hursomhelst.

Så till den största nyheten; Aramis har ju fått en lillebror, mamma och pappa var i helgen ner till Kramfors och hämtade en Terrier Brasileiro, en liiiten kille som inte hunnit få något namn ännu. Dock ett litet monster/duracellkanin. Lägger in en film på Misse och "plutten". Nu har jag verkligen fått ett kvitto på hur himla snäll min vovve är, han är verkligen det, enda problemet är att han inte riktigt själv förstår hur stor han är.

Här är klippet; http://www.youtube.com/watch?v=M_NkTRPxeoA

Jaja, that's all for now.

Summa kardemumma.

Det är mycket just nu såhär i mitten av terminen och med en studietakt på 125%. Men jag håller mig flytande än så länge.

Aramis träning har dock gått framåt i många avseenden måste jag säga. Det känns verkligen så. Apporten har vi börjat jobba mer med och förhoppningsvis ska väl den fungera snart.

Senaste två veckorna känns det alltmer som om han har börjat komma in i den sk. "sista könsmognadsfasen"... om inte annat så är det då en fas han är inne i nu, sen vad det heter det skiter jag i, men någonting är det iaf. Han är just lite övertaggad och flamsig och lite stressig/"kliig" stundom, så det blir inte alls lika mycket psykträning nu. Utan nu gäller det att hålla allt lagom för att inte trycka på för mycket. Han är känslig min lilla vän.

Har hjälpt Monica med flyttbestyr senaste veckan, får henne som granne nu och det känns riktigt roligt. Tror och hoppas att hon kommer trivas riktigt bra i sin nya fiiiina lägenhet!

Det har varit en riktigt fin höst i år och man vill inte att den ska ta slut, men det börjar märkas alltmer att vi går mot mörkare tider nu - man får nästan lite ångest! Men det roliga kommer att bli all konditionsträning som jag har planerat in. Måste ju träna in kommandona ordentligt nu så att jag vågar ställa mig på skidorna bakom lilleman (?).

Har lång helg denna helg torsdag-söndag, vilket känns riktigt bra. Igår for jag ut på klubben vid lunch och tränade litegrann, tänk - snart är där snö!

Har också tänkt att jag ska boka tid för röntgen ganska så snart. Känns lika bra att få det bortgjort nu! Skulle vilja ha Mh't överstökat också, men inte så mycket att göra åt - utan jag hoppas att det till våren "utlovade" ska bli av.

En bild från Hirvas!



Nattinatt!

Vackra dagar.

Hela denna vecka har vi haft turen med oss vad gäller vädret måste jag säga. Har varit ute några kvällar och tränat med lilleman och just nu känns det som om det går framåt. Vi har haft turen med att det har varit flera andra ekipage ute medan vi tränat så störningen har varit bra! Visst har vi bakslag och diskussioner, men på det stora hela så känns det som om det händer grejjer.

Har varit ute och promenerat upp på Hirvas på Måndag i stekande hetta, Misse passade på att ta sig ett dopp på nervägen. Han har fått vara dagbarn hos sin "farmor och farfar" 3 dagar denna vecka, de har också varit ute med honom och han har fått baaada mycket och vara ute lääänge. Vilket har resulterat i att han har varit riktigt trött när jag har hämtat honom efter skolan. Det har varit skönt på så vis att jag själv varit ganska trött, så då har jag inte behövt sticka ut med honom direkt utan jag har tagit det lugnt och farit och tränat först mot kvällen.
Dock har han förmodligen satt i sig något konstigt under torsdagen, för han var riktigt risig i magen natten mot fredag. Och så även fredagsförmiddagen. Inte mycket att göra åt - fastade honom fredagen fram emot kvällen då han fick lite kött och ris, sedan samma på lördagsmorgonen för säkerhets skull. Men redan på fredagseftermiddagen så hade det gett sig. Men bättre att ta det säkra före det osäkra.

Ganska mycket i skolan just, kommer skriva 14 prov innan jul - och jag kan lova att det både räcker och blir över.

Så på fredag så for jag och en vän ut i skogen och grillade lite, det var jättehärligt. När vi kom hem och vi båda (Jag och Aramis) stank av grillröken så bestämde jag mig för att han ska få sig ett bad, med schampo. Dels för att han har badat så mycket och dels för att han håller på och fäller just nu. Nu luktar han nyponros.

Igårkväll var vi ut jag Misse och Per med Monica och Lena och vovvarna och tränade... det var jättekul och man får så mycket hjälp av varandra - goda tips och råd:)
Har fått bra hjälp av Monica i veckan med hur jag ska träna med apporten. Det går bra och jag tränar alla delar i själva apporteringen separat - och det går framåt!

Nu ska jag gå och kurera min förkylning som jag visst har dragit på mig - har
nämligen inte tid att vara sjuk nu!

Imorgon blir Aramis 1,5 år, tänka sig.

En trött liten kille!

Vackra höst.

Är så vackert ute just nu...och framförallt så är det myggfritt.

Vi har tränat ute på klubben och jag har kört mycket positionsträning, just för att få fokuset på mig och inte på allt och alla andra...som tur är har det varit annat folk ute och tränat samtidigt som oss nästan var dag så vi har fått bra med störning. Och han har skött sig över förväntan bra. Tycker mig se att positionen blir bättre och bättre och han kan om han vill min lilla vän, dock tjorvar vänstersvängarna. Men det jobbar vi på, har börjat köra lite vänstervolter bara för att få in honom i ett bra "vänstersvängsläge" så att jag får chans att verkligen berömma honom där jag vill ha honom.

Här är en bild ifrån torsdagskvällen.

Idag fredag så har vi varit ut till Iso Puolamaajärvi och plockat upp årets potatisskörd. Har varit en härlig dag, med fint väder. Låter bilderna tala. Kan berätta att jag kom hem ikväll med en mycket trött hund:)

Annars så går det undan, minst sagt full rulle i skolan, men kul är det.

Nu får det räcka, ska kolla en film och sedan är det god natt!

På återseende.

Kanske på tiden...

...att jag skriver lite här!

Har varit så trött sista tiden att det har varit näst intill obeskrivligt. Inte gör det saken bättre att det nu direkt vart full rulle i skolan med algebra, matte, fysik, kemi och biologi på schemat, men vad tusan; när man tror att man inte har någonting mer kvar att ge - så har man minst 50% kraft kvar - är det inte så det sägs?

Förutom att jag har jobbat en hel del så har vi har spårat, tränat lydnad och joggat. Här för någon vecka sedan var jag ute med Monica och vi lade för första gången ut ett spår åt Misse med övergångar - det gick över förväntan bra. Har inte lagt något fler spår med övergångar sedan dess, så det borde jag nog ta tag i här snarast. Det märks på lilleman att nu är det lite rusningar i systemet. Han är helt olika beroende på dagsformen. Ena dagen kan han allt, andra dagen ingenting och tredje dagen kan han sisådär. Ena dagen är han cool, andra dagen är han stissig och den tredje dagen är han halvtomhalvt. Kan inte förklara bättre än så. Men det hör väl ungdomen till har jag visst hört!

Förra helgen var vi ett gäng på nio personer som hade arrangerat en träningshelg tillsammans. Det var en superkul helg! Alla hjälpte alla, vi körde lydnad, spårade, skotträning, grillade och endel tränade även lite bruks/lydnad + att vi åt god mat. Hade tyvärr inte med mig kameran denna gången.

Kommer att plugga över hundra procent denna termin plus att jag ska jobba deltid - så det kommer nog bli aningens fattigt här i bloggen. Men det bjuder jag på.

Nu är det nattinatt!
/Tröttmössan Johansson.

Träning!

Vi har tränat aktivt hela veckan tillsammans med Lena och Puma. Vi har tränat hopp över hinder, position, ställande mm. Det har gått ganska så bra. På onsdagen for vi ut och lade spår, jag lade spår åt Puma och Lena lade spår åt Aramis, sedan lade Lena även ett spår åt Nova. Det som kanske var lite dumt var att vi var i farten då det var som varmast....det var riktigt hett den dagen, men trevligt hade vi det och det gick ganska så bra. Misse spårade bra, men halvvägs gjorde han ett ganska stort tapp och vart trött. Men efter det gick det som på räls till slutet igen så ett tapp med en liten vila i hettan gjorde ingenting. Här kommer några bilder som jag har stulit ifrån Lenas blogg:

Puma har hittat en apport.

Misse



Nova är redo.

På onsdagskvällen for jag sedan ut med Monica och vovvarna och promenerade på stan, där min lilla jycke passade på att bada i båda fontänerna. Han fick sig en dusch sedan när vi kom hem, för man vet ju aldrig riktigt vad som kan finnas i vattnet på stan! Hursomhelst så var det en riktigt härlig promenad.

Dessa bilder är tagna ifrån Monicas blogg:

Jag och vovvarna.

Monica, Micke och Sara

Misse i en av fontänerna.

På fredagen var det meningen att vi skulle ta en vilodag. Men så blev det inte riktigt! For runt på stan och flängde och var in på alla möjliga affärer och handlade lite smått och gott. När vi väl hade handlat på Dollartstore så kom jag på att deras stora parkering var en utmärkt plats med bra störning att träna lite lydnad på - sagt och gjort. Körde lite positionsträning och även en platsliggning där, det gick riktigt bra!

Idag lördag har det minst sagt varit en hunddag. Jag, Per och Monica gick med vovvarna från Kullen till Malmberget och sedan in till Gällivare. Kan tippa på att det var en promenad på cirka 1,5 mil. Riktigt härligt var det och lång tid tog det :)

Senare på kvällen hade vi planerat spårning Jag, Per, Monica, Lena och Marie-Louise plus alla vovvar. Klockan 19 träffades vi hos Monica, Sedan stack vi ut efter bomselevägen och alla lade ut sina spår. Medan spåren låg gjorde vi upp eld och Monica hade tagit med kaffe, korv och fika. Så vi mös på en stund innan det var dags för spåren. Jag lade ett apellspår år Misse. Idag gick han klockrent - det kändes nästan som om spåret skulle ha varit för kort. Men nu är jag taggad till tusen, så kanske så åker jag ut imorgon och lägger ett spår, fastän jag hade tänkt att han skulle få sig en vila imorgon. Nåväl, vi kom hem från skogen efter 22 och nu är både matte och jycke ganska så trött. Här är en länk med några bilder från ikväll: http://www.facebook.com/album.php?aid=239772&id=539180375&l=647a6c5aa4

Detta vart alltså en komprimerad berättelse efter en lång och givande - inte för att tala om fullspäckad vecka.

På återseende!

Kurravaarahelg.

Helgen har varit kanon! Vi var fem deltagare vilket var alldeles lagomt. Fyra från gällivare; jag, Monica, Marie-Louise och Anna. Sedan var det en jättetrevlig tjej från Kiruna - ursprungligen stockholm tror jag som också var med. Känns som om vi var ett bra gäng och riktigt trevligt har vi haft det. Blir ett alldeles för långt inlägg om jag ska skriva allt, men litegrann ska jag berätta hade jag tänkt. Jag och Monica kom till Kurravaara på fredag eftermiddag.

Vi har varvat teori och träning, jag har fått många idéer till fortsatta träningen och det känns som om det denna gång gick mycket bättre än sist vi kursade, inte för att det gick dåligt då - men det är som om han har landat aningens mer sedan sist. Vi har tränat med apporten, hopp över hinder, ingångar, läggande, ställande mm. Gjorde en platsliggning där vi fick beröm för att han ligger så fint och avslappnat... det betyder att vi kommer fortsätta som vi hittills gjort med den träningen, men kanske öka på svårigheten och lägga in störningar. Platsliggning kan man nog aldrig träna nog! På söndagen var han ganska så trött så till en början körde vi på rätt lugnt, men till sista passet så hade han hunnit "vila sig i form" så vi fick till några fina lägganden på slutet!

Vi har bott i en lavvu(kåta) jag och Aramis - det var riktigt mysigt, kändes lite som att leva vildmarksliv. Kanske jag och misse ska sticka ut med tält och vandra någon helg här framöver?!.

Vi har ätit god mat, grillat, fikat, "kaffat" och Aramis har badat. Det har minsann skrattats en hel del denna helg. Carina och Lasse ska ha ett stort Tack för en superduperhelg. Stämningen har varit på topp hela helgen verkligen! Är nog inte många människor som är så gästvänliga som de är. Kurravaara är jättevackert, och för att komma sig ut till Carina så måste man åka båt. Jag kan berätta att Aramis nära inpå välte båten på fredag då vi åkte över - vilket gjorde mig måttligt spänd på söndag då vi skulle hem, och åka båt igen. Men nu hade han ju åkt båt redan så denna gång gick det kanon, han hängde med framtassarna över båtkanten och doppade ner huvudet lite då och då medan vi åkte över. Min härliga men besvärliga lilla plutt!

Det är så givande att kursa, man får idéer och inspiration, inte minst av att titta på de andra deltagarna. Miljön känns också som en riktigt bra träning i sig, har försökt ha med Aramis större delen av tiden, så han har fått studera de andra ekipagen både leka och träna på planen.

Aramis vaktar helgbostaden.

Fler bilder: http://www.facebook.com/album.php?aid=236264&id=539180375&l=765b10760d

Ser fram emot nästa gång, för det blir det definitivt!

Det var en gång.....

Jag är ju bara en sådan som ofta reflekterar över hur fort tiden rusar. Kan inte hjälpa det. Och min teori är som sådan att när man till exempel är 5 år gammal så är ett år av ens liv en 1/5 av allt man ditintills har upplevt, alltså en ganska stor del. Sedan när man är 20 år är ju ett år bara en 1/20, när man är 50 blire alltså bara 1/50 och så vidare. Allt sätts ju i paritet med hur gammal man är och i relativitet till upplevelser. Alltså enkelt förklarat så upplever man att tiden rusar mer och mer ju äldre man blir. Jag kommer så väl ihåg tiden då ett sommarlov var en oändlighet, medan jag nu knappt hunnit göra hälften av vad jag planerat under sommaren, samtidigt som jag inser att snart knackar hösten på dörren!

Nog om det!

Vi har spårat och tränat en hel del ute på klubben senaste veckan. Har varit jättekul och vi gör framsteg inom vissa områden känner jag. I helgen reser vi till Kiruna/Kurravaara där vi ska kursa för samma tjej som vi kursade för i Maj. Känner mig riktigt peppad. Marie-Louise och Monica ska vara med på samma kurs. Kursen börjar egentligen på fredag, men eftersom jag jobbar - och Monica också så åker vi dit först på fredag eftermiddag.

Imorgon är det surströmming med tjejjorna på schemat, det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Tänka sig att för ganska exakt ett år sedan så var min lilla kille verkligen liten....herregud, kolla bara!

Stora öron.

Oskyldig och trött.

En törstig "bebis".

Det var allt för denna gång, nu är det godnatt!

Senaste månadens bravader.

Egentligen har vi väl inte gjort så mycket annorlunda sedan sist. Vi har spårat, tränat, promenerat, joggat och gjort sådant som vi gör i vanliga fall. Dock har pälsen kommit tillbaka efter tre månaders fällning, så nu ser lilleman inte alls lika förskräcklig ut.

De sista tre veckorna har vi knappt varit ute på klubben och tränat. Var ut en sväng förra helgen, mitt på dagen - och trots att det var lördag så var vi ensamma där ute. Passade på att leka lite på agilityplanen medan vi var där, det tyckte han var roligt.

Idag har min syster åkt hem, hon och barnen; Stella 2,5 år och Le0 5 år har varit här i 10 dagar. Aramis och Leo vart bästa vänner ganska så direkt. Nu senaste två nätterna har båda barnen sovit över här, till Aramis förtjusning, men det märks på min lilla vovve att barn är utmattande. För han har varit ganska så trött och slut och ibland bara somnat mitt i "kaoset" så att säga. Tur att man har världens snällaste hund och slipper oroa sig. Har inte ens behövt fundera på att han skulle göra någonting dumt eller försvara sina grejjer gentemot barnen. Fast å andra sidan så är syrrans barn ganska lugna, om än högljudda stundom:) Men det spelar nog ingen roll, för det ligger inte i hans natur att ens fundera på att göra dumheter som så - och det ska han aldrig få behöva ta till heller, så är det ju bara!

Lägger upp lite bilder. Själv kommer jag jobba eftermiddag kommande vecka, går ju egentligen ständig förmiddag - men nu blev det en liten ändring, men det gäller bara denna enda vecka. Och sedan är det ju så att eftermiddagsskiftet genererar lite bättre lön, så det tackar vi för sedan!
Ska ta mig ut på klubben någon dag innan jobbet hade jag tänkt, sedan blir det sena joggingpass på kvällarna, då jag slutar 22. Men det är ju egentligen som skönast att springa på kvällen tycker jag. Nä nu ska jag gå och dona med "hundmaten" som kokar på spisen.
Har säkert glömt att berätta en massa, men vad gör väl det.

Ha det gott!

Jobba och sova...

...eller inte sova alls!
Har varit en konstig vecka och jag har varit totalt tom i bollen. Sovit en sisådär 3 timmar i snitt per natt och det gör ju sitt. Är jobbigt när man är helt grön på ett jobb och inte är så kallat "självgående". Jag är ju en sådan som har som tycker att det blir jobbigt när det inte finns någonting att göra. Men det kommer jag vet. Snart får jag nog gå med i någon "Stresshanteringsgrupp" om inte annat:) Halvt på skämt, halvt sanning!

Men litegrann har vi ju såklart hunnit med; vi har tagit oss ut på joggingturer nästan varje dag, promenader, han har fått ett spår och så ikväll var vi ut på hundklubben och tränade. Har egentligen inget speciellt att förtälja, känner bara att jag vill skriva och delge att jag är så himla glad just nu och det känns som om kontakten är på gång och att det händer grejjer inuti min lilleman. Han klarar att fokusera mer än jag trodde tydligen och jag kände att jag bara ville hoppa och skutta runt där som värsta galningen då han gick som bäst, men för att vara på den säkra sidan och undvika att bli klassad som alltför mycket idiot så höll jag lite band på mig själv och tjoade lagomt.

Well, plikten kallar 06.00 och klockan ringer 4.40 så nu är det kväller.
Nattinatt.

En vecka senare..

Kursen har gett mycket och öppnat upp för en massa tankar i min annars ganska så snurriga skalle. Den motsvarade alla förväntningar och mer därtill. På lördagskvällen for vi ut några stycken och lade spår, tänkte lägga ett motivationsspår åt lilleman, vilket inte alls var bra. Han gick upp i på tok för mycket stress - så fler sådana spår blir det inte av, nu vet vi det. Sen kan det ju säkerligen höra till saken att klockan var kväll och vi hade kursat hela dagen. Han var nog egentligen mer trött än tröttast. Men när man har en matte som inte alltid har hjärnan på rätt ställe så kan det bli så. Nåväl, ingen skada skedd. Kom hem efter 22 - kursen startade 9.00 på morgon - så jag kan lova att vi stupade i säng. På söndag, sista kursdagen tog vi det litet lugnare eftersom jag märkte han var ganska slut. Kursen slutade med en utvärdering och så fick vi alla träna på att marschera utan hund, vilket är nyttigt. Det gäller ju att ha kroppskontroll, och att hjälpa hunden förstå vändningar, svängar, stopp mm. Orkar inte detaljera mera utan det får räcka så:)
Länkar till mitt fotoalbum med lite kursbilder:

http://www.facebook.com/album.php?aid=219564&id=539180375&l=38c1174466

I veckan har det varit promenader, joggingturer, små lydnadspass och en tur till spårskogen med gänget. Han spårade jättefint. Lade ett ganska kort spår, för att jag ville få till en positiv minnesbild och det fick vi.

Annars har det varit en hel del plugg inför matteprovet jag hade i fredags. Imorgon är sista skoldagen och på tisdag börjar jag jobba.

Ikväll var vi ut med Per, Monica, Marie-Louise och Lena och tränade. Tror aldrig nästan att han har gått så bra ute på klubben som han gjorde idag. Så nu är vi sporrade båda två tror jag. Har beställt en klövjeväska som jag hoppas på ska komma snart. Tror han kommer gilla det och det är perfekt, för då kan han bära vattenflaskorna när vi beger oss ut på en joggingrunda eller en långprommis.
Härmed avrundar jag. Har säkert glömt att skriva in en massa saker vi gjort. Men det kommer mera. Vi har ju en heeel lååång sommar framför oss.

Nattinatt.

Kurs!

Sticker in ett snabbt inlägg. Igårkväll startade kursen med teori och mål. Var mycket intressant Carina hade att säga. Kom på en del saker som jag inte tänkt på tidigare igår. Det jag vill lägga fokus på i helgen är just kontakten - fokus! Känns verkligen spännande och jag tror det kommer bli en inspirerande helg, hur det nu än går.

8.20 - vi börjar dagen nu klockan 09.00, så det är dags att sticka.
Kanske kommer det ett inlägg ikväll.

Au revoir!

Onsdag!

Igårkväll var vi ut på klubben. Tränade litegrann - vi jobbade endast med kontakten och fotpositionen. Kämpade verkligen på så svetten rann när jag skulle göra mig intressant. Gick väl inte sådär 100 bra heller. Jag har varit helt utan motivation för att träna sista dagarna, i helgen blir det kurs och jag hoppas jag får tillbaka lite av motivationen då. Igår fick han också ett litet spår att klura på och efter det var han helt kaputt slut och nöjd lilleman.

Jag har nog en riktig formsvacka just nu, irriterad över småsaker och känner att det går så bra för alla andra men inte för oss. Vi kanske ska hålla oss till promenader och spår enbart och skita i allt annat - för det känns som om jag verkligen inte kan någonting.

I helgen var jag med Monica till Jokkmokk där hon dömde i lydnad. Var inte så många tävlande, men de var jätteduktiga allihop. Önskar jag också skulle kunna träna för att kunna komma någonstans, och kanske kunna få lite resultat. Hoppas nu innerligt att kursen ska ge nyttiga och bra tips för det är inte kul just nu. Inte så att han beter sig illa eller så. Men jag känner att jag inte får respons eller kontakt med honom när vi jobbar. Hur ska man då kunna göra någonting egentligen när hela världen är så mycket roligare än matte?

Slut på klagandet - min Misseman är finast i världen oavsett!

Spårpremiär.

På Onsdag var det spårpremiär. Åkte ut och lade ett litet spår med två apporter och godis. Godisarna struntade han i, likväl andra apporten..... han ville bara till slutet och nonchalerade allt det andra. Låt gå tänkte jag och gjorde ingen grej av det. Han hade förmodligen längtat så. Då är det ju bara det att han har blivit något starkare sedan vi sist spårade, så det var bara att hålla i hatten för att han inte skulle raska på för snabbt i spåret. Man såg att han vuxit en bra bit när väl selen skulle på - fattades väl en 15-20 cm runtom - men som tur är så är selen ställbar så jag fick den att passa.

När vi kom hem så vart det lite vila. Senare tog vi oss ett joggingpass upp till kaptensgården och tillbaka. Han har blivit så fin att springa med och det är så kul att se att han gillar det lika bra som jag. Vi jobbar hårt inför sommarformen nu både jag och lilleman. Tänk er bara: en Schäfer med magrutor. HAHAHA! Skämt åsido, men det är så skön känsla att verkligen använda kroppen.

Senare på kvällen åkte vi till en kompis och hälsade på. Efter en kopp kaffe bestämde vi oss för att åka in till stan och det gjorde vi. Studenterna hade mösspåtagning, krogarna var öppna, det var jänkecruising och en massa liv. Vi promenerade en timme kanske. Det är så kul att se att han fungerar så bra i så stökiga miljöer. Fast det kan ju ha och göra med att vi bodde där medan han var liten och känner igen omgivningen? Vad vet jag, bara en tanke.

Igår då. Monica hörde av sig vid lunch och vi bestämde träff vid halv två för att bege oss ut och spåra. Sagt och gjort, vi la ut spåren och stack och rastade vovvarna. Under rastningen vart det lite småbus och Aramis var överlycklig. Han har verkligen börjat smaka på sin egen broms och det är så kul att se. Sara var igång och ville busa upp honom stundom, men när det började bli för slamsigt och någon av oss sa till så pep han många gånger iväg till Pappa Micke istället och pejlade av läget där. Det är så svårt att förmedla i text då alla hundarna verkligen har starka personligheter. Men det var bara så härligt och avslappnat trots två skitungar (A & S). Det är nog så att de är ena härliga skitungar.

Monica och Micke gick det första spåret, han gick lugnt och sansat och avvek nog inte många millimeter ifrån spårkärnan. Men trött det vart han, det är så kul att se Micke spåra och han är verkligen en målbild att sträva mot. Sådär duktiga vill vi också bli "när vi blir stora"!

Sedan var det Aramis tur, oh jösses så slut han blev. Fick stanna upp och verkligen samla sig under spåret, trots att det inte var ett särskilt långt spår. Men han hittade båda apporterna och var mer än nöjd efteråt. Mammas hjärta, hans hjärnkondis ligger verkligen inte på en hög nivå nu. Klart så är ju spårarbetet verkligen betungande och kräver en hel del ifrån hunden. Det är ju över ett halvår sedan som han har spårat sist, så jag har inga förväntningar såhär i början. Han var ju så ung förra året så det känns som om vi kanske får köra om lite ifrån början i år :) Spårsäsongen har bara börjat och jag ser verkligen fram emot alla kommande spårturer ut i skogen. Ska bli så kul att se hans utveckling nu när han är äldre och jag tror nog spårandet i sig kan hjälpa till att förbättra oss på många andra plan.

Sist men inte minst så var det Saras tur. Hon var så laddad innan att Monica fick hålla i rejält i linan. Monica hade lagt ett spår som hon grubblade lite över innan och trodde det kanske var för långt. Men icke det. Det var fart och fläkt, hon gjorde något tapp men redde snabbt ut problemet. Ungefär som: "Morsan, ta't lugnt och häng me bara - jag fixar det" :) Hon hittade nog alltihop i sitt spår tror jag. Det var som en helt annan hund i spåret om man jämför med förra året, hon var så trygg igår. Monica och Sara har ju tränat en hel del nu i vår och jobbat upp hjärnkondisen. Och det märktes väl. För även om hon var trött så klarade hon ändå av att sortera. HÄRLIGT!

På kvällen åkte jag och Monica ut på klubben och tränade med Lena och Puma. Vi började med en platsliggning där såklart jag och Aramis fick agera bra störning åt de andra eftersom han helt plötsligt inte kom ihåg vad ligga kvar och vänta innebar. Han rullade, åmade, kråmade, låg på rygg, sträckte sig och gjorde allt annat än att ligga stilla. Så jag fick nog lägga om honom ett x antal gånger. Men det gick ju bra tillslut. Glömde ge honom manualen innan vi åkte ut på klubben så han hade ju inte hunnit plugga och träna in innan :-)

Sedan körde alla på med sitt, jag och Aramis skulle enbart jobba med kontaktövningar hade jag tänkt. Men det gick inte alls. För jag existerade inte. Det är inte så lätt att försöka vara rolig och intressant så efter en stund gick jag och satte honom i bilen eftersom jag kände att jag höll på att bli förbannad. Min ork var slut. Jag gick och tittade på Monica och Lenas träning en stund istället och kom på bättre tankar. De är så duktiga båda två - verkligen! När de tränat klart tog jag ut lilleman igen och vi körde en liten övning där Monica höll honom, jag kutade iväg och lockade på honom och när han kom efter i 110 knyck så "fångade" jag upp honom i "fot". Det gick jättebra, det var en övning jag nog ska jobba lite mer med för att få upp "Matteintresset". Efter det satte vi oss alla ner på gräset och surrade , utvärderade och jämförde lite erfarenheter. Det var så härligt och jag fick tillbaka motivationen och bra tips ifrån både Lena och Monica. Många tack till er.

Efteråt så for jag och Monica till kiosken och tog oss varsin mjukglass. Ett perfekt avslut på en härlig dag! Imorgon ska jag följa med Monica till Jokkmokk där hon ska döma. Jag tror det blir roligt och att jag säkert kan hitta lite inspiration där. Nästa helg blir det kurs för mig och Aramis, jag funderar på vad jag ska välja ut att jobba med. Men som nummer ett kommer i alla fall kontakten, har inte helt bestämt resten.

Nåväl, tror nog detta är det längsta inlägg jag någonsin skrivit. Men det ska inte bli någon vana:)

Ha det gott!